Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hållbara avelsprogram för småbönder med getter och får i Afrika är ett viktigt verktyg för att öka människors välfärd på kontinenten. Historiskt sett har inte alla program tagit hänsyn till böndernas vitala roll i programmens utformning. Därför har det på flera håll i Afrika startats upp s.k. community based breeding programs (CBBP) - avelsprogram som anpassats till lokala förhållanden och engagerar de småskaliga bönderna i avelsstrategierna – och ett antal har visats vara framgångsrika.
Denna uppsats presenterar uppbyggnaden av CBBP och beskriver två NGO-initierade projekt för att diskutera vilka faktorer som har gjort dem framgångsrika. Baserat på ländernas respektive tidigare erfarenheter, använder projekten olika avelsstrategier. De fyra projektområdena i Etiopien använder endast inhemska fårraser sedan 2009 för att behålla deras adaptiva förmågor. I Kenya har inhemska getraser korsats med brittiska Toggenburg-getter sedan 1997, för att åstadkomma genetiska framsteg snabbare.
Båda projekten ämnar förbättra de lokala rasernas produktion av mjölk och kött. Bönder och pastoralister har involverats i valet av vilka egenskaper som genom avelsprogrammet kan förbättras hos djuren, satt upp selektionskriterier och skapat avelsstrategier. Lokal registrerare har hjälpt till med registrering och avelsvärdering. Projektdeltagarna har fått fortbildning i djurskötsel, registrering och djurvård. I Kenya har ett decentraliserat djurvårdsystem upprättats med bönder som utbildas till ”community animal health workers (CAHWs). Vidare har avelsprogrammet kontrollerats och finansierats av Meru Goat Breeders Association (MGBA) sedan år 2004, inklusive registrering av djur i den nationella stamboken. I Etiopien har kooperativ etablerats i varje projektområde för att organisera rotationen av baggar mellan grupperna av bönder och pastoralister.
Generellt är resultaten från projektet i Kenya positiva. Antalet deltagande bönder och förbättrade djur har tillsammans med mjölk- och köttavkastning ökat. Det är ett resultat av användandet av Toggenburg, produktionsbaserad selektion av avelsdjur, förbättrad djurskötsel, djurvård och rotationssystemet med bockar. Registrering av djur i stamboken har lett till högre marknadsvärden och därmed höjt djurägarnas inkomster och socioekonomiska status. Eftersom projektet i Etiopien inte har pågått i mer än fem år, kan inte säkra resultat redovisas. Den observerade ökningen av tackornas vikter efter lamning, det ökade antalet lammfödslar och minskad mortalitet beror troligtvis på förbättrad skötsel och djurhälsovård. Vidare har ökad efterfrågan på projektets avelsbaggar från bönder och organisationer utanför projektet samt offentlig sektor höjt marknadsvärdena.
Jag bedömer att MGBA och kooperativen är de främsta framgångsfaktorerna för Kenya respektive Etiopien eftersom de möjliggör ett hållbart utnyttjande av avelsdjuren. MGBA skapar också nya arbetstillfällen, sprider kunskap och låter fler bönder att ta del av projektets verksamheter. I Kenya har CAWHs spelat en avgörande roll i att förbättra getternas hälsa och produktivitet. Det decentraliserade djurhälsovårdssystemet möjliggör kontakt mellan privat och offentlig sektor.
Projekten möter flera utmaningar: socioekonomiska (t.ex. analfabetism), infrastrukturella begränsningar och djurförflyttningar. Vidare måste den offentliga sektorn inse betydelsen av att stödja uppbyggnaden av välfungerande avelsprogram för små idisslare i landsbygdsområden.

In order to increase welfare in Africa as a whole, sustainable breeding programs for smallholders with goats and sheep in Africa are very important. Historically, not all programs have considered the vital role of livestock keepers in the designing of the programs. Therefore, programs better adapted to the specific conditions of communities and involving small scale farmers in the breeding strategies, so called community based breeding programs (CBBP), have been run in a variety of locations across the African continent. In some cases these have shown to be successful.
This paper presents the components of CBBP as well as the management and results from two NGO-initiated breeding programs, in order to discuss what made these two programs successful. Based on earlier experiences, different breeding strategies are used in different countries. In Ethiopia, since 2009, four projects sites use solely indigenous breeds in order to preserve their adaptive traits. In Kenya, however, indigenous species have instead since 1997 been crossed with British Toggenburg goats in order to yield faster genetic improvements.
Both projects aim to improve the milk and meat production of local breeds. Farmers and pastoralists have been involved in choosing which traits to improve, setting up selection criteria and creating breeding strategies. Local extension staff have been hired for registration support and genetic evaluation. Farmers and pastoralists have received training in animal management, pedigree and performance recording as well as in animal healthcare. In Kenya, a decentralised animal healthcare system, including livestock keepers educated to become community animal health workers (CAHWs), has been set up. Furthermore, breeding activities have been controlled and financed by Meru Goat Breeders Association (MGBA) since 2004, including registration of goats in the Kenya Stud Book (KSB). In Ethiopia, cooperatives have been established in each project area with the purpose to organise the rotation of rams between groups of sheep keepers.
In Kenya, overall results have so far been positive. The number of participating farmers and genetically improved animals together with meat and milk yield have increased. This is due to the use of Toggenburg, a functioning selection scheme where selection is based on the productivity of the animals, improved goat management, health care and rotation system. The registering of animals in KSB has led to higher market prices and have consequentially raised the incomes and socioeconomic status of the owners. The Ethiopian projects have not shown any clear results yet, since they have only been in place for five years. However, the postpartum weights of ewes and the number of lambs born have increased, while mortality rates have decreased. This indication of progress is however most likely due to an overall improvement of management together with better access to animal health services. Furthermore, increased interest in breeding rams derived from the project among sheep keepers and organisations outside the project as well as in public sector, have increased their market values.
4
I consider the most important success factors for both Kenya and Ethiopia to be MGBA and the cooperatives respectively, making the use of breeding materials sustainable. MGBA also creates jobs, spreads knowledge and make breeding animals and animal health care services accessible to farmers outside the project. In Kenya, the educated CAHWs have played a vital role in increasing the health and productivity of goats. The decentralised animal healthcare system facilitates contact between public and private sector in Kenya.
Obstacles to be overcome by these CBBPs are: socioeconomical challenges such as illiteracy, infrastructural limitations and problems regarding movements of livestock. Furthermore, the public sector must realize the importance of supporting the implementation of well operated breeding programs for small ruminants in rural areas.