Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hjärtsvikt är ett tillstånd då hjärtfunktionen försämrats och cirkulationen inte förser kroppens alla organ med tillräckligt stort blodflöde. Vid hjärtsviktsbehandling är loopdiuretika viktigt för att behandla ödem då det verkar vätskedrivande. Torasemid är ett loopdiuretika som har visats vara effektivt och bra tolererat. I flera studier har effekterna jämförts mellan torasemid och furosemid varvid många betydelsefulla och förmånliga effekter har observerats för torasemid. Syftet med litteraturstudien var att ta reda på om torasemid kan vara ett bättre alternativ till furosemid vid hjärtsviktsbehandling, om torasemid bör kombineras med spironolakton, om furosemid borde sluta användas och varför torasemid inte används i större utsträckning vid hjärtsviktsbehandling.
Slutsatsen av litteraturstudien är att torasemid borde användas istället för furosemid vid behandling av hjärtsvikt, vilket grundas på de fördelar som har redovisats i genomförda studier. Fördelar som har setts för torasemid är förbättring av New York Heart Association-klass, tillbakabildning av fibros i myokardiet, lägre totalmortalitet, lägre hjärtrelaterad mortalitet och en effekt även då patienten har utvecklat diuretikaresistens mot furosemid. Detta är betydande fördelar som talar för att torasemid ska vara förstahandsvalet vid val av loopdiuretika vid hjärtsviktsbehandling. Några biverkningar eller nackdelar har dessutom inte dokumenterats för torasemid som gör att läkemedlet skiljer sig från furosemid. Att sluta använda furosemid vore dock inte lämpligt, eftersom det har snabb effekt vid akut hjärtsviktsbehandling, men det borde inte längre tillhöra förstahandsvalet av loopdiuretika vid långtidsbehandling. Det är dock ett bra alternativ till torasemid vid överkänslighet eller andra kontraindikationer. Varför torasemid inte används mer vid hjärtsviktsbehandling är troligen beroende av att dess gynnsamma effekter inte är kända bland förskrivare av läkemedel, och för att furosemid väljs slentrianmässigt utan vidare eftertanke på alternativ.
Spironolakton är en aldosteronantagonist som är viktig vid hjärtsviktsbehandling eftersom aldosteron spelar stor roll för hjärtats patofysiologi. En kombination av torasemid med spironolakton är att rekommendera, eftersom studier tydligt visar att torasemid och spironolakton inte har samma effekter. Effekten av spironolakton är viktig eftersom den ger minskad mortalitet och ingår därför i dagens standardbehandling vid hjärtsvikt.
Utifrån alla dessa aspekter borde valet av loopdiuretika beaktas vid hjärtsviktsbehandling, och kunskapen om torasemids förmånliga effekter spridas.

Congestive heart failure is a condition where the heart function is impaired and the circulation does not provide enough blood flow to the organs. Loop diuretics are important in the treatment of heart failure, due to its ability to treat the edema with the diuretic effects. Torasemide is a loop diuretic that has been proven to be effective and well tolerated. Many studies have compared the effects between torasemide and furosemide, in which important and beneficial effects have been observed for torasemide. The study’s intention was to find out if torasemide was a better alternative to furosemide in heart failure treatment, if torasemide should be combined with spironolactone, if furosemide shouldn’t be used anymore, and why torasemide is not used in a larger extent in the treatment of heart failure.
The study’s conclusion is that torasemide should be used instead of furosemide in heart failure treatment. This is based on the benefits that have been seen in performed studies. The beneficial effects for torasemide that have been seen are an improvement in New York Heart Association-class, lower degree of fibrosis in the cardiac muscle cell, lower overall mortality, lower cardiac mortality and an effect on patients who have developed diuretic resistance to furosemide. These are advantages that are significant, and suggests that torasemide should be the first choice of loop diuretics in the treatment of heart failure. Disadvantages or side effects seen for torasemide are not distinguished from those seen for furosemide. The usage of furosemide should not be stopped, because of its rapid onset of action in acute heart failure treatment, but furosemide should not be the first choice of loop diuretics in long term treatment. It is a good alternative to torasemide and can be used in the case of hypersensitivity for torasemide or other contraindications. The reason why the usage of torasemide is not more widespread is likely due to lack of knowledge of torasemid’s beneficial effects for prescribing doctors. It is also likely due to routine-like selection of furosemide without further thought of available alternatives.
Spironolactone is an aldosterone antagonist and is important in the heart failure treatment, since aldosterone is involved in the pathophysiology of the heart. A combination of torasemide and spironolactone is recommended, as studies clearly shows that the effects are not the same for torasemide and spironolactone. The effect of spironolactone is important as it has been proven to reduce mortality and therefore belongs to the current heart failure standard therapy.
Based on all of these aspects, the choice of loop diuretics should be considered in the treatment of heart failure, and the knowledge of torasemide’s beneficial effects compared to furosemid, should be addressed.