Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Uttern (Lutra lutra), är ett rovdjur som livnär sig mestadels på fisk därmed är en toppkonsument i näringskedjan. Detta gör arten extremt sårbar för miljöföroreningar som bioackumuleras. Under 1950-talet minskade utterpopulationen i Sverige kraftigt både i antal och i distrubution. Från att tidigare ha funnits i hela Sverige, med undantag av Gotland, fanns på 1980-talet utter bara på ett fåtal platser i Sverige. Även i andra delar av Europa minskade uttern dramatiskt i antal, medan populationer på andra platser verkade vara opåverkade. Förklaringarna till minskningen av utterbeståndet antas vara ökningen av PCB samt DDT i miljön under början och mitten av 1900-talet.
Uttern tillhör Statens vilt och påträffade döda uttrar ska skickas in till Naturhistoriska riksmuseet (NRM) eller Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) för kemiska analyser och obduktion. Inte patologiska förändringar har kunnat härledas direkt till miljögifters påverkan, men bland de som observerats finns förändringar i rörbenens sammansättning, minskad näringsstatus och eventuellt cystor på sädesledaren. Det är alltså främst genom observationer av förändringar i populationsstorlek i relation till miljögiftskoncentrationer samt genom toxikologiska studier på bland annat mink (Neovison vison), en nära släkting till uttern, som det har visats att uttern påverkats mycket negativt av miljögifters spridning i miljön.
Sedan tillverkningen av PCB och DDT förbjöds i Europa under 1970-talet, har halterna av dessa kontaminanter i utter minskat, samtidigt som uttern har visat tecken på förbättrad näringsstatus och reproduktionsförmåga. Utterbeståndet är alltså numera på uppgång. 2006 uppskattades utterpopulationen till mellan 1600 och 2000 individer och utter finns återigen på platser där den har varit försvunnen under flera årtionden. Trots detta, finns fortfarande hot i miljön som uttern står inför. Fortfarande är uttern utsatt för ämnen såsom metylkvicksilver och flera klororganiska föreningar. Ämnen såsom per- och polyfluorerade ämnen, som kan ha en levertoxisk samt hormonstörande effekt, visar till och med på en uppåtgående trend i utter. Vad detta kan innebära för utterpopulationen är inte helt klarlagt och därför behövs mer forskning på området.

The European otter (Lutra lutra), is a fish-eating predator, thus being a top consumer in the food-chain. This makes the otter very susceptible to certain accumulating environmental pollutants. During the 1950’s the otter population in Sweden went through a dramatic decline in population size. Being very common in whole of Sweden before, with exception of the island of Gotland, the otter in Sweden was in the 1980’s close to extinction. Also, in other parts of Europe the otter populations were decreasing dramatically, while at some locations the population sizes appeared to have been left unaffected. The reasons for this appear to be the increased distribution of PCB and DDT in the environment during the first half of the 20th century.
When an otter is found dead in Sweden it shall be sent in to the Swedish Museum of Natural History (SMNH) or the Swedish Veterinary Institute (SVA) for necropsies and chemical analyses. Few pathological changes have been observed in Swedish otters that can be derived from environmental pollutants, but the main ones are bone mineral alterations, cysts on the spermatic duct and reduced signs of reproduction. It is therefore mainly through alterations in population size and distribution in relation to concentrations of pollutants in different areas that environmental causes of the decline in population size have been proved. High concentrations of PCB and DDT were recorded when populations were decreasing, while lower concentrations have been observed in striving and growing otter populations. Also experimental toxicological studies performed on mink (Neovison vison), a close relative to the otter, shows that some environmental pollutants are a great threat to otters.
Since the ban of PCB and DDT in Europe in the 1970’s, the concentrations of these compounds in otter tissue have decreased significantly at the same time as otter health parameters such as body condition and sign of reproduction have gone up. Nowadays, the otter population is increasing, both in distribution and in numbers. In 2006 the otter population was estimated to between 1600 and 2000 individuals. Despite these positive observations, the otter is still facing both old and new threats in its role as a top-predator. Concentrations of some organochlorides are still high and concentrations of per- and polyfluorinated compounds have been recorded to increase in the Swedish otter population. The impact of this has not yet been made clear and more research on this matter is needed.