Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Rift Valley fever (RVF) är en i Sverige relativt okänd sjukdom som främst drabbar tama idisslare, men också har en stor zoonotisk potential. Då sjukdomen är vektorburen och har visat sig kunna spridas med ett stort antal vektorer, finns viss oro för sjukdomens spridningspotential i nya områden. Syftet med detta arbete har varit att uppskatta risken för sjukdomens spridning, främst till Sverige men även till andra länder i Europa.
Flertalet undersökningar har visat att myggarter med förmågan att bära Rift Valley Fever Virus (RVFV) finns både i Europa och Nordamerika. Sedan sjukdomen år 2000 spreds från den afrikanska kontinenten till den arabiska halvön, ser många epidemiologer det bara som en tidsfråga innan sjukdomen får global spridning.
Sjukdomen har ett snabbt förlopp, hos unga djur ses ofta bara diffusa symtom innan djuren dör. Frekvensen av aborter hos dräktiga djur och dödligheten hos nyfödda kan uppgå till 80-100% hos både får och nöt. Människor som insjuknar får först influensaliknande symtom i upp till en vecka, varefter tre olika typer av komplikationer kan tillstöta: hemorrhagiska, okulära eller meningit. Dödligheten hos människa är ca 1-2 %. Inget botemedel mot sjukdomen finns ännu utvecklat, utan de viktigaste insatserna är förebyggande.
Vaccin mot RVFV finns kommersiellt tillgängligt för nöt och får, dock inte till människor. Viktigt är att vaccinationen görs förebyggande, då det sällan finns tid för vaccinationskampanjer vid utbrott innan smittan redan spridits och i de fall man hunnit vaccinera hinner inte immunitet utvecklas.
Trots den sammanfattade bedömningen att risken för RVF i Sverige med goda skäl kan ses som liten, finns här både vektorer och värddjur för RVFV. Skulle sjukdomen nå Medelhavsområdet och södra Europa, ökar risken för utbrott markant i och med större rörelse av människor, djur(-kroppar) och -produkter. Det ser ut som att frågan inte är om RVF når Europa, utan när.

In Sweden, Rift Valley Fever (RVF) is a less well-known disease that mainly affects domesticated ruminants. Since the contagion is vector-transmitted, some concerns have been raised regarding its ability to spread. The aim of this essay is therefore to estimate the risk that the Rift Valley Fever virus (RVFV) spreads to Sweden or other countries in Europe.
Several studies show that there are potential vector-species in both Europe and North America that could carry RVFV. Since the disease spread from Africa to the Arabic Peninsula in 2000 many epidemiologists believe it is only a matter of time until the disease has spread to many parts of the world.
RVF has a rapid onset, in young animals sometimes only a general weakness is seen before death occurs. Abortions in pregnant ewes and cows as well as death in neonates can reach up to 80-100 %. In people, RVFV causes influenza-like symptoms, which can be followed by one of three types of complications; hemorrhagic, ocular or meningitis. The mortality rate in humans is approximately 1-2 %.
There is no cure; prevention is the most important measure. Vaccines are available for animals but not for people. To ensure sufficient protection, it is important that vaccination schedules are carried out before an epizootic outbreak occurs. If not, there is seldom enough time to vaccinate and achieve sufficient immunity before the disease has spread and animals have already fallen ill.
In conclusion, although the risk of spread of RVFV to Sweden under current conditions is quite low, the situation would be rather different if RVFV were to spread to the Mediterranean and south of Europe. It seems, therefore, to be more a question of when RVFV reaches Europe, than if it will reach it.