Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kronisk exacerbativ uveit (ERU) är en av de vanligare ögonsjukdomarna hos häst och drabbar hästnäringen svårt. Det är idag accepterat att sjukdomen är immunologiskt medierad och syftet med denna litteraturstudie är att klargöra de immunologiska mekanismer som ligger bakom sjukdomsförloppet. Detta genom att utreda vad som inducerar uveit och hur återfall av uveit uppkommer samt de autoimmuna mekanismer som är aktiva vid sjukdomen. Grundbulten i ett friskt öga är dess upprätthållande av ett immunprivilegium då en inflammation skulle kunna förstöra strukturer som inte kan repareras igen. Om de barriärer som upprätthåller ögats immunstatus bryts tillåts immunförsvarceller nå ögats strukturer, något som observeras vid ERU. T-cellsinfiltrat visar på att en typ IV-överkänslighetsreaktion är aktiv samt att de mekanismer som håller ögat immunprivilegierat inte är funktionella vid sjukdomen. Vidare visas också en obalans i nivån av regulatoriska T-celler i ögat. Detta stödjer en teori om autoreaktiva T-celler som orsak till de återfall som observeras. En annan teori beskriver persisterande antigen i ögat som orsak till återfallen. Om den initierande uveiten orsakats av ett patogen kan detta ge upphov till immunologiskt svar om det blir kvar i ögat och genom ”molecular mimicry” eller ”bystander activation” trigga immunförsvaret till att attackera kroppsegna strukturer. Leptospirainfektioner har visat sig ha stor betydelse för denna teori men dess inblandning är inte helt kartlagd. Vissa autoimmuna mekanismer har också stor betydelse för patogenesen, framförallt ”epitope spreading” som till stor del ger en förklaring till återfallen. Den autoimmuna reaktionen vid ERU är riktad till flertalet autoantigen. Retinalt S-antigen har visat sig ha stor betydelse i modeller för ERU men har visat sig av lägre betydelse hos den spontana sjukdomen hos häst. Autoantigenen ”interphotoreceptor retinoid-binding protein” (IRBP) och ”cellular retinaldehyde-binding protein 1” (cRALBP) har däremot visat sig har stor betydelse i utredningen av patogenesen för ERU genom att experimentell autoimmun uveit har kunnat induceras vid injektion av autoantigen i friska hästar. Även om mycket forskning har skett rörande ERU är mycket idag fortfarande okänt kring patogenesen. Vidare forskning är därför nödvändig för att fullt utreda sjukdomen och kunna utveckla strategier för behandling. Litteraturen stödjer teorin om att reaktionen är autoimmun och även om vissa infektionsagens, däribland Leptospira spp., har en signifikant roll i sjukdomsutvecklingen kan inte någon teori direkt uteslutas.

Equine Recurrent Uveitis (ERU) is one of the most common ailments in the eyes of horses today, with a major impact on the horse industry. ERU is considered to be mediated by an autoimmune immunological response and the purpose of this literature thesis is therefore to investigate what mechanisms that are active during the pathogenesis. This by determining the cause of the initial uveitis and how the following relapses are explained. Furthermore the autoimmune mechanisms concerning the disease will be investigated. A healthy eye should be able to maintain a certain immune privilege mainly because structures in the eye never can be repaired after an inflammatory damage. If the barriers maintaining the immune privilege are broken down, immune cells are able to reach structures in the eye. An infiltrate of T-lymphocytes suggests on a cell-mediated oversensitivity reaction and supports the suggestion that immune-regulating mechanism are not active in the diseased eye. Furthermore, an imbalance of regulatory T-cells is noticed. These findings support the theory of autoreactive T-cells persisting in the eye, causing relapses of the disease. Another theory describes a persisting antigen as the cause of relapses. An antigen of a pathogen, which has been deposited in the eye after the initial uveitis, is able to cause inflammatory responses and through molecular mimicry or bystander activation triggers the immune system to attack retinal autoantigens. Infection by different genus of Leptospira spp. has a significant role in this theory but the involvement of the bacteria is not completely understood. Certain autoimmune mechanisms are of great significance to the pathogenesis. Epitope spreading provides a good explanation for the relapsing nature of the disease. The autoimmune reactions in horses with ERU are directed towards several autoantigen. Retinal S-antigen is of great significance in studies where a model of ERU has been looked upon but has been shown to be of less significance in the spontaneous disease. Interphotoreceptor retinoid-binding protein (IRBP) and cellular retinaldehyde-binding protein 1 (cRALBP) however, has shown to be of strong relevance when investigating the pathogenesis of ERU. Experimental autoimmune uveitis has successfully been induced by injection of these autoantigen in healthy horses. Extensive research about the disease has been made but still, many things remain unknown. Further research is therefore required to be able to fully understand the disease and to develop strategies for treatment. The literature supports the theory of an autoimmune disease, even if some agents, including Leptospira spp., seem to have a significant role in the disease. Therefore, no theory can be ruled out.