Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med detta arbete är att ge en översikt om vad som publicerats avseende patogenes, symptom och diagnosticering av PPID samt översiktligt korrelera PPID till patogenes och behandling vid fång.
Hypofysen delas in i neurohypofysen och adenohypofysen, som i sin tur är uppdelad i pars distalis, pars intermedia och pars tuberalis. Hypotalamus reglerar en del av hypofysens hormonproduktion, genom frisättning av corticotropin releasing homone (CRH) och dopamin som transporteras via hypofysstjälk och blodkärl. I Hypofysen initieras respektive hämmas syntesen av hormon som ACTH. ACTH stimulerar i sin tur frisättning av kortisol från endokrina celler i binjurebarken. Kortisol fungerar sedan som en negativ feedback signal som inhiberar både sekretionen av CRH och ACTH.
Pituitary Pars Intermedia Dysfunction (PPID, ofta inkorrekt kallat Cushing’s Syndrome) är rapporterat hos hästar över 12 år, med ökad incidens hos hästar över 20 år. Orsaken till PPID hos häst anses vara att hypotalamus inte producerar tillräckligt med dopamin vilket i sin tur får hypofysens pars intermedia att växa och bli överaktiv. Pars intermedias ökade produktion av pro- opiomelanocortins (POMCs) anses vara en av orsakerna till de kliniska tecknen hos hästar med PPID, vilka inkluderar hirsuitism, ökad risk för fång (eventuellt till följd av insulinresistens) och infektioner (kortisolets inverkan på immunförsvar), ökad törst (via hormonet ADH) med mera. Vid sidan av kliniska symptom används framförallt två metoder för PPID diagnostik: Dexametasonhämningstest och ACTH-test. För att inte inkludera falskt positiva eller negativa i testresultaten måste man vid diagnosställande ta hänsyn till årstid samt andra eventuella sjukdomar och fysiologiska faktorer. Behandling av PPID som sker via livslång tillförsel av dopaminreceptoragonisten Pergolid, är ofta effektiv.
Hästar med PPID har ökad risk för att utveckla sjukdomen fång som uppkommer av att hovens lamellager fått en så nedsatt mekanisk hållfasthet att det inte längre kan bära hästens vikt ens i vila. Hur PPID ökar risken för fång är inte klarlagd men det finns teorier om att kortisonets inverkan på glukosomsättning och insulin alternativt cellers differentiering och blodkärlens tonus kan vara de predisponerande faktorerna. Även med pergolidbehandling kommer hästar som redan fått fång fortsatt vara predisponerade då tidigare skador i lamellagret gör det lättare för nya att uppstå.
Många hästar drabbas av både PPID och fång och ytterligare forskning behövs för att klargöra patogenesen vid respektive sjukdom, sambandet mellan sjukdomarna och för att få säkrare diagnostiska metoder.

The purpose of this work is to provide an overview of what is published regarding pathogenesis, symptoms and diagnosis of PPID and clearly correlate PPID to the pathogenesis and treatment of laminitis.
The pituitary is divided into the anterior lobe and the posterior lobe, which in turn is divided into the pars distalis, pars intermedia and pars tuberalis. The hypothalamus regulates some of pituitary hormone production, by the release of corticotropin releasing homone (CRH) and dopamine transported by the pituitary stalk and blood vessels. In the pituitary gland the synthesis of the hormone ACTH is initiated and inhibited. ACTH in turn stimulates the release of cortisol from endocrine cells in the adrenal cortex. Cortisol then acts as a negative feedback signal that inhibits both the secretion of CRH and ACTH. Pituitary Pars Intermedia Dysfunction (PPID, often incorrectly called Cushing's syndrome) is reported in horses over 12 years, with increased incidence in horses for over 20 years. The cause of PPID in horses is considered to be that the hypothalamus does not produce enough dopamine, which in turn makes the pituitary pars intermedia to grow and become overactive. The increased production of pro- opiomelanocortins (POMCs) in pars intermedia is considered one of the causes of the clinical signs in horses with PPID, which include hirsuitism, increased risk of laminitis (possibly as a result of insulin resistance) and infections (the effect of cortisol on the immune system), increased thirst (via the hormone ADH) etc. Aside from clinical symptoms, primarily two methods for PPID diagnostics are used: dexamethasone suppression test (DST) and ACTH test. In order not to include false positive or negative in the test results, one must take seasonal variation into consideration as well as other possible diseases and physiological factors. Treatment of PPID made through lifelong administration of the dopamine receptor agonist pergolide, is often effective. Horses with PPID are at increased risk for developing the disease laminitis which is caused by the hoof lamellar having such reduced mechanical strength that it can no longer bear the horse's weight even at rest. How PPID increases the risk of laminitis is not clear but there are theories that cortisone effect on glucose metabolism and insulin alternatively cell differentiation and the tone of blood vessels may be the predisposing factors. Even with pergolide treatment the horses who have already received laminitis continued to be predisposed as previous injuries in the lamellae makes it easier for new ones to emerge. Many horses suffer from both PPID and laminitis and further research is needed to clarify the pathogenesis of each disease, the relationship between the diseases and to obtain more reliable diagnostic methods.