Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kattpest är sjukdom orsakat av felint panleukopenivirus (FPV), vilket är ett smittoämne som regelbundet ger upphov till sjukdomsutbrott både inom Sverige och i övriga världen. Sjukdomen drabbar främst unga individer där en mortalitet över 90 % kan observeras. Gällande fetal och neonatal infektion har FPV en affinitet för nervceller och infektionen ger klassiskt upphov till cerebellär hypoplasi. Infektionen yttrar sig med neurologiska symptom som ataxi, hypermetriska rörelser, inkordination, tremor och blindhet. Gällande adulta individer påvisar FPV istället en affinitet för celler i benmärg, gastrointestinalkanal och lymfoid vävnad, vilket inducerar immunosuppression, panleukopeni och segmentell enterit. Vanligen uppstår en akut infektion med feber, depression och anorexi. Initialt kan kräkning observeras vilket sedan övergår i mukusinnehållande och hemorragisk diarré. Sjukdomen kan dock även yttra sig perakut med plötslig död till följd av septisk chock, dehydrering och hypotermi.
Vaccinering kan antingen ske med avdödat eller levande vaccin men vanligen nyttjas det sistnämnda till följd av dess produktion av långlivade och höga antikroppstitrar. Levande vaccin inducerar dessutom ett cellmedierat Th1-svar som efterliknar naturlig infektion, vilket är fördelaktigt gällande utvecklandet av ett korrekt anpassat immunsvar. En aspekt som kan interferera med vaccinering är den maternella immuniteten (MDA) som överförs från moder till unge via colostrum. MDA bidrar med en skyddande immunitet under kattens första tid i livet men avtar när kattungen är 6-8 veckor gammal. Under en kritisk period efter detta kan MDA dock fortfarande interferera med vaccinering trots brist på fullständigt immunologiskt skydd mot smitta och klinisk sjukdom. Ett centralt problem gällande kattpest utgörs därför av att hitta en optimal tid för vaccinering för att göra den kritiska tiden så kort som möjligt men samtidigt skapa ett effektivt immunologiskt skydd.
För att förkorta den kritiska tiden för infektion med FPV kan användningen av olika former av passiv immunisering nyttjas. Detta kan utgöras av interferoner, immunserum innehållande blod från donatorkatter och antiserum innehållande antikroppar mot FPV. Dessa alternativ erbjuder dock endast kortvarigt immunologiskt skydd mot klinisk sjukdom och bör därför alltid efterföljas av vaccinering. Ytterligare en faktor som kan interferera med vaccinering är immunosuppression som kan hämma utvecklingen av ett korrekt immunsvar eller i kombination med vaccinering resultera i klinisk sjukdom. Detta är därför ytterligare en aspekt som bör övervägas i samband med immunoprofylax mot kattpest.

Feline panleukopenia is a serious disease caused by Feline Panleukopenia Virus (FPV), which is an infectious agent that regularly causes disease in Sweden and throughout the world. The disease mainly affects young individuals which demonstrate a mortality rate above 90 %. Regarding foetal and neonatal infections FPV has an affinity for neuronal cells and classically causes cerebellar hypoplasia. Infection is expressed via neuronal symptoms such as ataxia, hypermetric movement, incoordination, tremor and blindness. Regarding adult infection FPV has an affinity for cells in lymphoid tissue, bone marrow and in gastrointestinal cells. Infection in adults causes immunosuppression, panleukopenia and segmental enteritis. Most commonly the infection is acute with symptoms such as fever, depression and anorexia. Vomiting can be seen initially and develop on to diarrhoea containing blood and mucus. The infection can however also be peracute with sudden death following septic shock, dehydration and hypothermia.
Both modified live vaccine (MLV) and inactivated vaccine can be used to prevent infection of FPV but normally the latter is used due to its production of high and long lived antibody titres. MLV also induces a cell mediated Th1 response and shows great similarity to natural infections, which stimulates the development of a correct immune response. One aspect that can interfere with vaccination is maternal immunity (MDA) which is transferred from mother to kitten through colostrum. MDA provides essential protective immunity after birth but declines when the kitten is about 6-8 weeks old. During a critical period MDA remains in high enough levels to interfere with vaccination without providing sufficient immunological protection. A key issue regarding feline panleukopenia therefore involves finding the optimal time for vaccination, in order to induce immunological protection but still minimise the critical time for infection of FPV.
In order to minimise the critical time for infection it is possible to use different types of passive immunisation such as interferons, immune serum containing blood from donor cats and antiserum containing antibodies against FPV. This offers a short-term immunity and should therefore always be followed by vaccination. Another factor that can interfere with vaccination is immunosuppression which can inhibit the development of a correct immune response or even result in clinical disease when combined with vaccination. This aspect should therefore also be considered when performing immunoprophylaxis against feline panleukopenia.