Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I Sverige idag är normen att man ska äta kött. Om man blir bortbjuden och är vegetarian, vegan eller något annat som innebär att man inte äter alla sorters djur, förutsätts det vanligen att man som gäst meddelar denna specialkost i förväg på samma sätt som man förväntas informera om eventuella allergier. Många vet inte hur den mat som vi äter blir till, trots att det enligt skolans läroplan ingår vissa grundläggande kunskaper om kost. Man ska veta hur bröd bakas, principen för hur växter planteras och skördas och hur en fläskkotlett ska stekas. Men inte någonstans i grundskolans undervisning, varken på hemkunskapen, naturkunskapen eller i något annat ämne får man veta hur kött blir till. Det är oklart varför det som anses vara normen tillåts passera i princip helt okommenterat under hela skolgången.

Dagens köttproduktion är enormt omfattande med individer av olika djurslag som växer upp, lever och transporteras under olika förutsättningar, men alla har de en sak gemensamt. Alla måste de slaktas för att vi ska kunna äta dem. Just själva slakten kan vara en jobbig tanke, vilket gör att man gärna undviker den. Men om man började fundera över detta, vare sig man är köttkonsument eller ej, hur många skulle då faktiskt kunna berätta om hur en slakt går till? De avgörande momenten i en slaktprocess, sett ur det levande djurets perspektiv, är bedövning och avblodning. Bedövningen görs med olika tekniker beroende på vilket djurslag det handlar om, medan principen för avblodningen är likartad för alla djurslag på ett slakteri. Denna studie omfattade endast kyckling, nötkreatur och gris.

I denna studie undersöktes vad veterinärstudenter och läkarstudenter kan om slaktmetoder i början av sin utbildning, samt vad de har för åsikter om dessa. Detta gjordes med hjälp av en enkät bestående av grundläggande slaktfrågor som delades ut klassvis till Uppsala universitets läkarstudenter termin 1-4 samt Sveriges lantbruksuniversitets veterinärstudenter årskurs 1-2. Samtliga frågealternativ omvandlades till poäng som sedan jämfördes mellan de två utbildningarna. Studien visar att kunskapen om slakt och slaktmetoder för kycklingar, nötkreatur och grisar är större hos svenska veterinärstudenter än svenska läkarstudenter med medelvärden på 0,53, respektive 0,21 poäng (poängskala 0-1), och att veterinärstudenter har större intresse för grundläggande kunskaper om slakt än läkarstudenter med medelvärden på 5,04 respektive 3,90 poäng (poängskala 1-6). Läkarstudenter anser i högre grad än veterinärstudenter att kycklingar, nötkreatur och grisar känner smärta och ångest i samband med avlivningen med medelvärden på 0,28 respektive 0,16 poäng (poängskala 0-1). En större andel läkarstudenter (62,4 %) än veterinärstudenter (50,3 %) accepterar att djur slaktas för humankonsumtion, medan en större andel veterinärstudenter (95,2 %) är mer negativa till att djur slaktas utan föregående bedövning än läkarstudenter (72,6 %). Ingen signifikant skillnad mellan de två utbildningarna kunde påvisas vad gäller åsikterna huruvida kycklingar, nötkreatur och grisar känner smärta och ångest i samband med bedövningen. Kunskapen om slakt var genomgående låg i de klasser som deltog i undersökningen (och som inte hade fått slaktundervisning), trots att en klar majoritet av studenterna var köttätare.

In Sweden today it is customary to eat meat. If invited to a dinner party when you’re a vegetarian, vegan or anything else that excludes any kind of animal, then you’re expected to inform the host in advance in the same manner as if you have any kind of allergy. Many people today do not know how their food is produced, even though the compulsory school’s educational plan states that the pupils should know fundamental principles of nutrition. You should know how bread is baked, the principle of how plants grow and are harvested, and how to roast pork chops. But nowhere during the education, neither in the home economics nor in science class or in any other subject will you learn about how meat comes into being. This information is for some reason not considered important enough to be a part of the curriculum. You might wonder why something that is considered to be a standard is allowed to pass almost without any comments throughout school.

Today’s meat production is extremely comprehensive, including individuals of different species which are born, bred and transported during varying circumstances, but with one thing in common. All these animals must be slaughtered so that we can eat them. The very idea of the killing might be uncomfortable, which makes many people avoid it. But if we begin to think about it, whether meat consumers or not, how many of us can actually describe how slaughter is performed? The decisive moments in a slaughter process seen from the perspective of the living animal is stunning and bleeding. The stunning is performed by various techniques depending on species, while the bleeding procedure is similar in Swedish slaughterhouses. This study deals only with poultry (broilers), cattle and pigs.

In this study the level of knowledge and thoughts in Swedish veterinary and medical students about slaughter methods were investigated. This was done by means of a questionnaire consisting of basic questions about slaughter, medical students (term 1-4) at Uppsala University and veterinary students (year 1-2) at the Swedish University of Agricultural Sciences in Uppsala. All of the options in the questionnaire was converted to a numeric value (points), which were compared between the two different university programmes. The result of the study shows that the level of knowledge about slaughter and slaughter methods in broilers, cattle and pigs is higher among veterinary students than medical students with a mean of 0.53, respective 0.21 points (scale 0-1). Veterinary students has a greater interest in having basic knowledge about slaughter than medical students with a mean of 5.04, respective 3.9 points (scale 1-6). Medical students believe more than veterinary students that broilers, cattle and pigs feel pain and distress at the time of bleeding with a mean of 0.28 respective 0.16 points (scale 0-1). Medical students accept the slaughter of animals for human consumption more than veterinary students do (62.4 % compared to 50.3 %), while veterinary students are more negative than medical students to animals being slaughtered without stunning (95.2 % compared to 72.2 %). No significant difference between the two university programmes could be detected regarding whether broilers, cattle and pigs feel pain and distress at the time of stunning. The knowledge about slaughter was consistently low in all the participating classes (that had not received any education in the subject), even though the majority of the students were meat eaters.