Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Trenden för Sveriges grisproduktion är att antalet grisproducenter minskar. För att öka konkurrenskraften i den svenska grisproduktionen, är en produktionseffektivitet och lönsamhet två viktiga parametrar. För detta är en minskad smågrisdödlighet viktigt. Smågrisdödligheten har blivit allt mer omdebatterad i svensk grisproduktion och uppmärksammad i media. I Sverige är smågrisdödligheten nästan 5 procentenheter högre än i andra EU-länder. En vanligt förekommande åtgärd för att öka smågrisöverlevnaden och tillväxten är kullutjämning. Vid kullutjämning flyttas smågrisar från en sugga till en annan. I det här examensprojektet undersöktes hur kullutjämning sker i Sverige och hur den bör ske för att få så hög överlevnad, tillväxt och hälsa som möjligt för smågrisarna. En enkät skickades ut till svenska smågrisproducenter, rådgivare och veterinärer med frågor om hur de kullutjämnar/rådgiver om kullutjämning. Dessutom gjordes en försöksstudie för att undersöka skillnader i smågrisars dödlighet, tillväxthastighet och hälsa mellan flyttade och icke flyttade smågrisar.
Resultaten från enkätstudien visar att svenska smågrisproducenter flyttar flest smågrisar inom de första 48 levnadstimmarna. Vid kullutjämning beaktas olika faktorer, de tre faktorerna som beaktas mest är anpassning av kullstorleken, antalet spenar och antalet fungerande spenar hos suggan och den faktor som beaktas minst av producenterna är smågrisens kön. Det är lika många producenter som föredrar att flytta tyngre smågrisar som det är producenter som föredrar att flytta lättare smågrisar. I försöksstudien observerades ingen signifikant skillnad mellan icke flyttade och flyttade smågrisars tillväxthastighet, dödlighet och medicinering i den rutinmässiga kullutjämningen. Däremot observerades en signifikant påverkan av att lätta smågrisar har sämre tillväxthastighet, ökad dödlighet och medicinering fram till avvänjning, oavsett flyttade eller ej.
Baserat på litteraturstudien, enkätstudien och försöksstudien kan ett antal praktiska råd ges. För att få så hög smågrisöverlevnad, tillväxthastighet och hälsa som möjligt hos smågrisarna bör företrädelsevis de tyngre smågrisarna med hög livsduglighet flyttas. Låt smågrisen dia råmjölk hos sin biologiska moder under de första 12 levnadstimmarna, men flytta smågrisen därefter inom de första 24 levnadstimmarna. Flytta smågrisarna till en nygrisad sugga. Om flyttningen sker senare är det viktigt att beakta att en spene som ej diats sinläggs efter ca 36 h. Tillflyttning av smågrisar efter 36 h, bör därför endast ske om en smågris dött i kullen eller om en smågris flyttats från kullen. En sugga får aldrig ha fler smågrisar än antalet fungerande spenar. Det är också viktigt att anpassa kullstorleken till suggans hälsotillstånd. Lätta smågrisar bör växa upp i mindre kullar med inte allt för stor viktspridning för att öka deras överlevnadschanser och avvänjningsvikt. Flytta dem till en sugga med kullnummer 1-3, med bra mjölkproduktion och fina spenar.

The trend for Swedish pig production is that the number of pig producers decreases. In order to improve the competitiveness of Sweden, a good production efficiency and profitability is two important parameters. For this a reduced piglet mortality is important. Piglet mortality has become increasingly controversial in Swedish pig production and in media. In Sweden, the piglet mortality rate is almost 5% higher than in other EU countries. A common method for increasing piglet survival and growth is crossfostering. Crossfostering is the moving of piglets from one sow to another. The study examined how the crossfostering takes place in Sweden and how it should be done to get as high survival, growth and health as possible for the piglets. A questionnaire was sent to Swedish pig producers, advisors and veterinarians with questions how they cross foster / advises on crossfostering. In addition, an experimental study was made to investigate how mortality differs between moved and non moved piglets, and how growth rate and health is affected by crossfostering.
Swedish piglet producers move most piglets within the first 48 hours of life. Several factors is taken into account when crossfostering. The three factors Swedish producers considered to be the most important were the adaptation of litter size, number of teats and the number of functional teats of the sow and the factor they cared least of was the sex of the piglet. There were equally numbers of Swedish producers that preferred to move heavier piglets then producers who preferred to move lightweight piglets. In the experimental study there were no significant difference between non moved and moved piglets growth rate, mortality and given medication in the routine crossfostering on the farm. However there was a significant effect of lightweight piglets to have lower growth rate, increased mortality and given medication until weaning.
In order to get as high piglet survival, growth rate and health as possible, the heavier piglets with high viability preferably should be moved. Let the piglet suck colostrum from the biological mother during the first 12 hours of life, then move the piglet within the first 24 hours of life. Move the piglets to a sow that have just been farrowed, if the transfer is made later, it is important to consider that a teat that have not been suckled will be dried up after about 36 h. Removal of piglets after 36 h, should only be performed if a piglet dies in the litter or if a piglet is moved from a litter. A sow should never have more piglets than the number of functional teats. It is also important to adapt the litter size to the sow's health. Lightweight piglets should grow up in smaller litters with not too much variation in the piglets weight to increase their chances of survival and a higher weaning weight. Move them to a sow that is farrowing for the 1-3 time, with good milk production and small fine teats.