Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Målet med studien var att utföra en prevalensundersökning av endoparasiter i träck från vuxna svenska hundar. Urvalskriterierna var hundar över ett år från hushåll med maximalt tre hundar, varav två tilläts delta. Hundarna skulle vara friska samt obehandlade med anthelmintika och endektocider minst tre månader före provtagningstillfället.
Provtagningsmateriel delades ut på djursjukhus och mindre kliniker runtom i landet. Djurägarna ombads att fylla i en remiss med frågor om ras, ålder, kön, hundens användningsområde, avmaskningsstatus, om hunden haft möjlighet att fånga bytesdjur och/eller om den vistades på hunddagis. Proverna samlades in under perioden januari till oktober 2014. Analyserna utfördes i samarbete med laboratoriepersonal på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA sektion för parasitologisk diagnostik, medan de statistiska analyserna gjordes vid SLU.
Totalt inkom träck från 303 hundar vilka delades in i olika grupper beroende på ålder (1-2 år, 3-4 år, 5-8 år och ≥9 år), användningsområde (sällskap, jakt, bruks/utställning och avel) och avmaskningsstatus (avmaskad 3-6 mån sedan, avmaskad 6-12 månader sedan, avmaskad ≥12 mån sedan och aldrig avmaskad). Alla prover analyserades med avseende på parasiter efter flotation i mättad ZnSO4 med centrifugering, för påvisande av nematodägg och vissa protozoer som Giardia spp, Cystoisospora (Isospora) spp och Sarcocystis spp. Av dessa 303 analyserades 129 prover även med Baermanns trattmetod för påvisande av Angiostrongylus vasorum, Crenosoma vulpis och Oslerus osleri.
Parasiter påvisades hos 7,9 % (n=24) (konfidensintervall, CI 95 % 4,9 - 10,1) av hundarna. Ingen hund var positiv för mer än en parasit. Åtta hundar hade Giardia spp. (2,6 %), sju Toxocara canis (2,3 %), fyra Uncinaria stenocephala (1,3 %), två Sarcocystis spp. (0,6 %), och vardera en hund Trichuris vulpis, Cystoisospora ohiensis och Eucoleus aerophila (0,3 %). Alla prover som analyserades med Baermanns trattmetod utföll negativt.
Sammanfattningsvis var en större andel tikar än hanar infekterade med endoparasiter. Den totala prevalensen var något högre hos hundar som var ≤ 2 år (11,5 %), än hos äldre åldersgrupper (6,9 - 8,1 %). Nematodägg påvisades främst i träck från hundar ≥ 4 år (77 %). Förekomst av endoparasiter ökade gradvis med tid sedan senaste avmaskning. Ett samband sågs dock även mellan ålder och tid sedan senaste avmaskning. Eftersom yngre hundar i allmänhet var avmaskade mer nyligen än äldre påverkades sannolikt dessa samband av varandra. Prevalensen var något lägre hos bruks-/utställningshundar (5,9 %) jämfört med hos sällskaps- och jakthundar (8,6 respektive 8,4 %). Hundar som konsumerat bytesdjur hade en statistiskt säkerställd högre prevalens än de som inte gjorde det (20,5 % respektive 5,7 %). Prevalensen var även något högre för hundar som vistades på hunddagis (12,5 %) än de som inte gjorde det (7,9 %) även om denna skillnad inte är signifikant. Odds ratio (OR), beräknades för de olika exponeringarna. De variabler med högst värden och som visar en tendens till att vara associerade med en ökad risk för endoparasiter var kön (tik), OR=2 (CI 95 %, 0,96 - 5,96), vistelse på hunddagis, OR=2,4 (CI 95 %, 0,37 - 8,06), och exponering för bytesdjur, OR=4 (CI 95 %, 1,58 - 10,11). Endast sambandet mellan exponering för bytesdjur samt nematodinfektion och tid sedan senaste avmaskning var signifikant (p= 0,006 respektive p=0,0009). Sammanfattningsvis visar studien en låg prevalens av endoparasiter hos vuxna friska hundar i Sverige.

The aim of this study was to examine the prevalence of endoparasites in faeces of adult dogs in Sweden. The selection criteria were dogs older than one year of age, healthy, maximum three dogs in the same household (of which a maximum of two were admitted to participate in this study) and not treated with anthelmintics or endectocides for at least three months prior to sampling.
Referrals were placed at animal hospitals and clinics in three different regions of Sweden. The owners of dogs that participated were asked about breed, age, sex, the main purpose of the dog, last anthelmintic treatment, if the dog could have been exposed to prey and/or snails, as well as if kept on dog-daycare. Faecal samples were collected and analysed between January and October 2014. Analyses were performed in co-operation with laboratory staff at the National veterinary institute, SVA at the section for parasitological diagnostics, whereas the statistical analyses were conducted at SLU.
A total of 303 dogs participated in the study. The dogs were divided into groups according to their age (1-2 years, 3-4 years, 5-8 years and > 8 years), type of dog (companion, hunting, working/show and breeding) and time since last anthelmintic treatment (3-6 months ago, 6-12 months ago, > 12 months ago and never treated). A total of 303 samples were analysed with the flotation centrifugation method for detection of helminth eggs and oocysts. Among theese samples 129 of 303 (43 %) were also analysed with the Baermann method for the detection of lungworms or Angiostrongylus vulgaris.
Helminth eggs or oocysts were found in 7.9 % (n=24), (confidence intervall, CI 95 % 4.9 - 10.1) of the samples analysed with flotation centrifugation method. None of the dogs were positive for more than one parasite. Giardia spp. was found in 2.6 % (n=8), Toxocara canis in 2.3 % (n=7), Uncinaria stenocephala in 1.3 % (n=4) and Sarcocystis spp. in 0.6 % (n=2) of the samples. Each of Trichuris vulpis, Cystosisopora (syn Isospora) ohiensis and Eucoleus aerophila were found in 0.3 % (n=1). No dog was positive for Taenia spp., Mesocestoides spp. and C. canis. All samples analysed with the Baermann technique were negative.
The results were summarised in Excel and further divided into three categories if positive or negative for: 1) endoparasites, 2) nematodes and/or 3) protozoans. A larger proportion of bitches than males were infected with endoparasites. Prevalence was higher among younger individuals ≤ 2 years of age (11.5 %), but nematode infections were more commonly seen in older dogs ≥ 4 years (77 %). The expulsion of helminth eggs and oocysts rose with time since last treatment. However, younger dogs were generally dewormed more recently than older dogs.
The prevalence was lowest among workingdogs (5.9 %) compared to companion- and huntingdogs (8.4 and 8.6 %). Dogs being exposed to prey items had a statistically significant increased prevalence than dogs that were not (20.5 and 5.7 %). Furthermore, a larger proportion of dogs in dog-daycare were positive compared to those who did not, but this finding was not statistically significant. The odds ratio, OR, was calculated for different exposures. The highest value was obtained for sex (bitch) OR=2, (CI 95 %, 0.96 - 5.96), staying at dog-daycare, OR=2.4, (CI 95 %, 0.37 - 8.06), and consuming prey, OR=4, (CI 95 %, 1.58 - 10.11). However, only the relationship between exposures to prey and infection with nematodes and time since last anthelmintic treatment were significant (p=0.006 vs. p=0.0009). This study shows an overall low prevalence of endoparasites among adult and healthy dogs in Sweden.