Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Anaplasma phagocytophilum är en fästingburen bakterie som kan orsaka en klinisk infektion, granulocytär anaplasmos, hos bland annat hundar. Enligt viss litteratur orsakar dock ofta bakterien endast en subklinisk infektion hos hundar, men det är inte utrett hur stor denna andel är. Syftet med denna pilotstudie är därför att bestämma hur stor andel av hundar, som påvisats vara seropositiva avseende A. phagocytophilum, som inte utvecklar en klinisk infektion av granulocytär anaplasmos.
Blodprover samlades från 100 stycken hundar som besökte Djurkliniken Norrköping - Evidensia, Sverige. Dessa undersöktes med FASTest ANAPLASMA, ett serologiskt snabbtest, för att hitta vilka hundar som var seropositiva mot A. phagocytophilum. De som var seropositiva på FASTest ANAPLASMA, eller positiva på serologi eller PCR på blodprover som skickades till Laboklin - Bad Kissingen, Tyskland, räknades som om de hade träffat på infektionen denna eller föregående fästingsäsong. För att bestämma om hundarna hade genomgått infektionen subkliniskt eller hade utvecklat kliniska tecken på granulocytär anaplasmos användes ett frågeformulär till djurägarna med anamnestiska frågor, samt även klinisk undersökning, hematologiska- och blodkemiska-analyser och kliniskt svar på behandling med doxycyklin.
Endast nio stycken av de 100 hundarna var seropositiva, vilket ger en seroprevalens på 9%. En av hundarna som var seronegativ hade ett positivt PCR resultat, och var den enda hunden som provtogs med PCR. Den bedöms inte ha hunnit bilda antikroppar än, men borde sannolikt ha serokonverterat senare. Sammanlagt räknades därför tio av de 100 stycken hundarna som om de hade träffat på infektionen denna eller föregående fästingsäsong. Av dessa tio hundar räknades fyra stycken ha genomgått infektionen subkliniskt och fem stycken räknades ha utvecklat en klinisk infektion. En av de tio hundarna inkluderades inte i resultatet då det är osäkert om dennes kliniska tillstånd dels berodde på granulocytär anaplasmos eller inte. Andelen som vid något tillfälle endast hade genomgått infektionen subkliniskt var därför i denna studie fyra av nio, cirka 44%. Dock på grund av det ringa antalet seropositiva hundar i denna studie så går det inte att dra några större slutsatser, då resultatet påverkas för mycket av slumpen. En större studie gjord i Minnesota, USA, visade där en seroprevalens på cirka 55% varav endast 15% av de seropositiva hundarna utvecklade kliniska tecken. Andelen som enbart genomgått infektionen subkliniskt är då hela 85%. Dock finns det väsentliga skillnader i studiernas utformning samt även geografiskt som gör att resultaten inte är jämförbara. Spekulativt kan andelen av de seropositiva hundarna som genomgår infektionen subkliniskt ligga någonstans mellan 44-85%, men en mer omfattande studie krävs för att bestämma detta.

Anaplasma phagocytophilum is a tick-borne bacterium that can cause a clinical infection, granulocytic anaplasmosis, in dogs among other species. According to some literature, however, the bacterium often causes only a subclinical infection in dogs, but it is not investigated how large this proportion is. Thus, the purpose of this pilot study is to determine the proportion of dogs, recognized as being seropositive to A. phagocytophilum, which does not develop a clinical infection of granulocytic anaplasmosis.
Blood samples were collected from 100 dogs who visited Djurkliniken Norrköping - Evidensia, Sweden. These were tested with FASTest ANAPLASMA, a rapid serological test, to find the dogs that were seropositive to A. phagocytophilum. Those who were seropositive at FASTest ANAPLASMA, or positive at serology or PCR on blood samples sent to Laboklin - Bad Kissingen, Germany, were counted as if they had encountered the infection the current or the previous tick season. To determine whether the dogs had undergone the infection subclinically or had developed clinical signs of granulocytic anaplasmosis, a questionnaire to the owners of the dogs were used with questions of the medical history along with physical examination, hematological and blood chemical analysis and also clinical response to treatment with doxycycline.
Only nine of the 100 dogs were seropositive, giving a seroprevalence of 9%. One of the dogs who were seronegative had a positive PCR result, and was the only dog that was tested with PCR. It deemed not to have had time to form antibodies yet, but should probably have seroconverted later. Thus, altogether ten of the 100 dogs were counted as if they had encountered the infection the current or previous tick season. Of these ten dogs, four were counted to have undergone the infection subclinically and five were counted to have developed a clinical infection. One of the ten dogs was not included in the results because it is uncertain if its clinical condition was partly due to granulocytic anaplasmosis or not. Therefore, the proportion who, at some point, only had undergone the infection subclinically in this study is four out of nine, about 44%. However, because of the small number of seropositive dogs in this study, it is not possible to make any major conclusions as the result is affected too much by chance. A larger study, conducted in Minnesota, USA, showed a seroprevalence of approximately 55%, of which only 15% of the seropositive dogs developed clinical signs. The proportion who only undergone the infection subclinically was then 85%. Though, there are significant differences geographically and in the design of the studies, leading to the results are not comparable. Nevertheless, speculatively the proportion of the seropositive dogs who undergo the infection subclinically could be somewhere between 44-85%, but a more comprehensive study is required to determine this.