Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Magomvridning (GDV) är ett väl känt patologiskt fenomen som främst drabbar storvuxna hundraser och framförallt äldre individer. Etiologin är fortfarande oklar, men gas- och vätskeansamling i magsäcken anses ha en betydande roll i patogenesen. Magsäcken vrids runt sin egen axel och magsäcken dilaterar. Då magsäcken ökar i omkrets påverkas omkringliggande organ och kärl, vilket påverkar det venösa återflödet till hjärtat. Tillståndet är akut och den drabbade hunden behöver få vård snarast då GDV kan leda till chock, ischemiska skador på organ och död.

Behandlingen består främst av vätsketerapi, dekomprimering av magsäcken samt kirurgisk åtgärd, gastropexi, för att förhindra framtida recidiv av sjukdomen. Syftet med denna studie är att utvärdera dekomprimeringsmetoder av magsäcken i samband med GDV för att möjliggöra en mer riktad behandlingsstrategi och en ökad överlevnadsgrad. En retrospektiv studie genomfördes på 339 journaler av hundar diagnostiserade med GDV vid Universitetsdjursjukhuset (UDS), Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. Variabler som inkluderades i den statistiska bearbetningen i denna studie var allmäntillstånd, dekomprimering av magsäcken eller ej, val av dekomprimeringsmetod, tidpunkt för dekomprimering samt mortalitet.

Allmäntillståndet visades ha stor betydelse för mortaliteten, där hundar med måttligt till kraftigt nedsatt allmäntillstånd hade större mortalitetsrisk jämfört med hundar med gott till lindrigt nedsatt allmäntillstånd. Ingen signifikant skillnad i mortalitet fanns hos hundar med gott till lindrigt nedsatt allmäntillstånd som dekomprimerade magsäcken jämfört med de som ej dekomprimerades. Dock visades dekomprimering vara betydelsefull hos hundar med måttligt till kraftigt nedsatt allmäntillstånd. Då trokarisering och sondering av magsäcken jämfördes visades den senare metoden vara associerad med högre överlevnad.

Av de hundar som opererades tömdes magsäcken på gas generellt sett oftare hos hundar med ett mer påverkat allmäntillstånd. Även i denna grupp sågs en ökad mortalitetsrisk hos hundar med måttligt till kraftigt nedsatt allmäntillstånd jämfört med hundar med gott till lindrigt nedsatt allmäntillstånd, oavsett om gas evakuerades från deras magsäck eller ej. Ingen signifikant skillnad i överlevnad fanns mellan hundar evakuerade på gas preoperativt jämfört med intraoperativt. Dock fanns en högre överlevnad hos hundar som endast evakuerats på gas preoperativt jämfört med hundar evakuerade på gas både pre- och intraoperativt.

Gastric dilatation volvulus (GDV) is a well-known phenomenon that mainly affects large dog breeds, often at an older age. The aetiology is still unclear, but accumulation of gas and fluid in the stomach seem to be important in the pathogenesis. The stomach rotates around its own axis and becomes dilated, which in turn creates pressure on surrounding organs and vessels, and decreases the venous return to the heart. The acute condition needs quick medical and surgical treatment, otherwise shock and ischemic injuries can develop and eventually death follows.

The treatment consists primarily of fluid therapy, decompression of the stomach and gastropexy to prevent relapse of the disease. The aim of the study was to evaluate methods of decompression of the stomach in dogs with GDV, this to reach a more specific treatment strategy for higher survival. This retrospective analysis included 339 journals of dogs diagnosed with GDV at University Animal Hospital, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala. Variables included in the study were general condition, if decompression of the stomach was performed or not, decompression method, time for decompression and mortality.

General condition was shown to have significant effects on mortality, where moderate to severely depressed dogs were at higher mortality risk compared with normal to mildly depressed dogs. No significant difference in mortality was seen between decompressed and not decompressed animals in normal to mildly depressed dogs. Decompression of the stomach was important for the survival in moderate to severely depressed dogs. When comparing trocarization and orogastric tubing the latter was associated with higher survival.

Of dogs that went to surgery, those with a more affected general condition were decompressed more often than less affected animals. Even in this group, moderate to severely depressed dogs were at higher mortality risk compared with normal to mildly depressed dogs, whether evacuation of gas from stomach were made or not. No significant difference in mortality was found between dogs evacuated of gas preoperatively compared with dogs evacuated of gas intraoperatively. However, there was a higher survival rate in dogs only evacuated for gas preoperatively compared with dogs evacuated for gas both pre- and intraoperatively.