Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Ekvint metabolt syndrom är ett relativt nytt begrepp där drabbade hästar kan karaktäriseras av ökad generell och regional fettansättning, rubbningar i glukos- och fettmetabolismen, insulinresistens samt ibland klinisk eller subklinisk fång. Just insulinresistens är av intresse då det i flera studier visats att fång kan framkallas ensamt av höga insulinnivåer. Möjligheterna att diagnosticera insulinresistens i fält – och därmed kunna förebygga fång eller följa behandlingen av en redan drabbad häst – har varit begränsade då fasteglukos och -insulin ej är tillförlitliga metoder och övriga tester kräver en mer avancerad utrustning. År 2013 presenterades en ny variant av oralt glukostoleranstest (OGT) där djurägaren ger hästen sockersirap i munnen varpå ett blodprov tas efter 60-90 minuter av en veterinär. Plasmainsulin och -glukos analyseras och hästen klassificeras därefter som insulinkänslig, intermediärt insulinresistent eller insulinresistent. OGT har validerats mot euglykemisk hyperinsulinemisk clamp (EHC, gold standard för att kvantifiera insulinresistens) och korrelerade väl. Veterinärer i Sverige har redan börjat använda testen i praktiken, med mycket positivt gensvar. Syftet med denna studie var att undersöka reproducerbarheten hos OGT hos kliniskt friska hästar.
I försöket ingick 15 stycken kliniskt friska hästar av raserna islandshäst, shetlandsponny och minishetlandsponny. Hästarna gavs glykossirap oralt (Dansukker, Nordic Sugar), doserat till 0,2 ml/kg kroppsvikt, efter tolv timmars fasta. Innan sockergivan togs ett nollprov för analys av plasmaglukos och -insulin. Glukos- och insulinresponsen följdes med blodprovtagning varje halvtimme under tre timmar via permanentkateter i jugularvenen. Samma försök upprepades efter åtta dagar, utan att utfodring, miljö eller träning ändrades, för att undersöka testets reproducerbarhet. De resultat som utvärderades var AUC och maxvärde för insulin- och glukoskoncentrationerna, samt insulinnivåerna vid 60 och 90 minuter. Skillnaden mellan OGT 1 och OGT 2 för de respektive variablerna undersöktes med variationskoefficient (CV%) och parat t-test.
Det orala glukostoleranstestet hade en god reproducerbarhet både avseende insulin- och glukosrespons när resultatet från de två testerna jämfördes. P-värdet varierade från 0,216 till 0,866 (α = 0,05) när OGT1 och OGT2 jämfördes i ett parat t-test. Det fanns inte heller någon signifikant skillnad mellan medelvärdena för plasmaglukos respektive plasmainsulin mellan OGT 1 och OGT 2 vid någon provtagningstidpunkt. Medelvärdet för CV% för de olika undersökta variablerna var 7-31%.
Studien visar att resultat av ett OGT är tillförlitligt så till vida att upprepade OGT verkar ge en snarlik bild av insulinkänslighet hos kliniskt friska hästar. Detta gör att OGT kan användas till exempel för att följa en insulinresistent individ som genomgår förändringar i utfodring och träning med mål att förbättra insulinkänsligheten. Vidare bör ytterligare studier med fler hästar och försök med kliniskt insulinresistenta hästar utföras för att fortsatt utvärdera och eventuellt justera gränsvärdena för insulin för att ge testet än större tillförlitlighet.

Equine Metabolic Syndrome is a relatively new concept where affected horses are characterized by generalized and/or regional obesity, disturbance in the glucose metabolism, dyslipidemia, insulin resistance and an increased risk of laminitis. The insulin resistance seem to have a big impact on whether laminitis will develop, with several studies demonstrating how laminitis can occur by induced hyperinsulinemi. The possibilities to diagnose insulin resistance in the field setting – and thereby prevent laminitis or monitor the treatment of a patient – have been limited and include basal blood glucose and basal blood insulin which have low reliability and repeatability. Other diagnostic tests require more advanced equipment. In the year 2013 a new kind of oral glucose tolerance test (OGT) was presented. In the new OGT the horse owner gives the horse sugar syrup and the veterinarian can arrive after 60-90 minutes to take blood samples. Blood insulin and blood glucose are analyzed and the horse can then be classified as insulin sensitive, intermediate insulin resistant or insulin resistant. The OGT has been compared with the euglycemic hyperinsulinemic clamp (EHC, gold standard for quantifying insulin sensitivity) and found to have good correlation for assessment of insulin sensitivity. Veterinarians in Sweden are already using the OGT in practice, with positive feedback. The aim of this study was to examine the repeatability of the OGT using clinically healthy horses.

Fifteen clinically healthy horses; 8 Icelandic horses, 4 Shetland ponies and 3 mini Shetland ponies were used in the study. The horses were given 0,2 mL/kg sugar syrup (Dan Sukker Glykossirap) after 12 hours of starvation. The glucose and insulin responses were monitored with a blood sample from a permanent jugular catheter every 30 minutes during 3 hours. The same procedure was repeated 8 days later, without changing feed, environment or exercise, to study the repeatability.

The OGT had a good repeatability regarding both the insulin response and glucose response when the results from the two OGT were compared. The p-value varied between 0,216 and 0,866 (α=0,05) when OGT 1 and OGT 2 were compared with a paired t-test. There were no significant differences of the mean values of plasma glucose or plasma insulin at any sampling time between OGT 1 and OGT 2. The coefficient of variation, a mean value from the coefficient of variation of each individual between OGT 1 and OGT 2, varied between 7,2 and 31 % among the studied variables.

This study shows that the result from an OGT is reliable in the sense that a repeated OGT shows similar image of insulin sensitivity in clinically healthy horses. This makes the OGT suitable to monitor the treatment of insulin resistant horses. Furthermore, studies with insulin resistant horses are required to continue to evaluate and adjust the OGT.