Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Djurproduktionen står idag för en stor andel av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Det är viktigt att minska dessa utsläpp och ett sätt är att öka kornas kväveeffektivitet, det vill säga att en större andel av kvävet i fodret används av djuret till produktion i stället för att utsöndras i träck och urin. Genom att undvika överutfodring av protein kan kväveeffektiviteten förbättras. För att ta reda på huruvida korna är över- eller underutfodrade med protein kan kvävebalansen studeras, och för att beräkna kvävebalansen måste den dagliga urinvolymen vara känd. Urinvolymen kan antingen bestämmas genom en totaluppsamling av urin eller genom att den beräknas utifrån kreatininkoncentrationen i ett urinstickprov, vilket förutsätter att den dagliga utsöndringen av kreatinin per kg kroppsvikt för djuret är känt. Kreatininutsöndringen är relaterad till djurets muskelmassa och har sitt ursprung från proteinomsättningen i muskulaturen, och utsöndringen sker i en för individen konstant hastighet.

Syftet med den här studien var att beräkna kväveutnyttjandet, uttryckt i hur stor andel av det kväve kon konsumerar som utsöndras i urinen, hos lågdräktiga dikor utfodrade med olika typer av grovfoder, samt att bestämma den dagliga utsöndringen av kreatinin per kg kroppsvikt för denna djurkategori. Inga tidigare studier har genomförts på lågdräktiga dikor för att fastställa kreatininutsöndringen mg/kg kroppsvikt utan enbart på mjölkkor och växande ungnöt. I den här studien har vi inledningsvis gjort en totaluppsamling av urin på 36 stycken lågdräktiga dikor, för att bestämma den dagliga utsöndringen av kreatinin per kg kroppsvikt. Den genomsnittliga utsöndringen av kreatinin (24 mg/kg kroppsvikt) har därefter använts för att beräkna urinvolymen från urinstickprov i ett tidigare foderförsök på dikor. Med hjälp av de kända urinvolymerna i båda försöken har dikornas kväveutnyttjande på samtliga grovfoder i de två försöken undersökts.

Resultatet av studien blev att rörflen och halm var de foder med lägst grad av kväveutnyttjande och använde endast 50 % av det intagna kvävet. Där en låg smältbarhet på proteinet i fodren tros vara anledningen till den låga graden av utnyttjande. Hykor och gräsvall hade däremot det högsta kväveutnyttjandet och samtidigt den högsta andelen purinderivat (allantoin, urinsyra, xantin och hypoxantin) i urinen. Det tyder på att kvävet från fodret är tillgängligt för mikroberna att använda vid tillverkningen av mikrobprotein. Utsöndringen av kreatinin visade sig vara högre bland de kor som utfodrades med hykor i g/dag och mg/kg kroppsvikt, det är ett resultat som skiljer sig från tidigare studier där typ av grovfoder inte haft någon inverkan på kreatininutsöndringen. Den enda skillnaden som gick att finna mellan de två dikoraserna charolais och hereford, var att charolais hade en högre kreatininutsöndring i g/dag i jämförelse med korna av rasen hereford. Denna skillnad tros bero på att korna av rasen charolais hade en högre kroppsvikt än hereford, och det förklarar varför vi inte kan finna någon skillnad mellan raserna när vi tittar på utsöndringen i mg/kg kroppsvikt.

The production of livestock has a large impact on the Swedish emissions of greenhouse gases. It is important to reduce these emissions and one alternative is to make the cows more nitrogen-efficient by increasing the proportion of nitrogen in the feed used by the cows for production, which otherwise is excreted in faeces and urine. The cows could be more nitrogen-efficient by avoiding overfeeding of protein. To find out if the cows are over- or underfed with protein, the nitrogen balance can be studied. To calculate the nitrogen balance the urine volume must be known. The urine volume is measured either with a total collection of urine or by using a creatinine constant together with a spot-sample of urine, which assumes that the daily excretion of creatinine per kg body weight of the animal is known. Creatinine excretion is related to the animal's muscle mass and origins from the muscles protein metabolism, and it is excreted in an individual constant rate.

The aim of this study was to calculate the nitrogen utilization, expressed as the proportion of the consumed nitrogen the cow has excreted in the urine, in early pregnant beef cows’ given different types of roughage and determine the daily excretion of creatinine per kg body weight for this animal category. No previous studies have been done on early pregnant beef cows to determine creatinine excretion mg/kg body weight, only on dairy cows and growing cattle. In this study, we initially made a total collection of urine in 36 early pregnant beef cows, to determine the daily excretion of creatinine per kg body weight. The average excretion of creatinine (24 mg/kg body weight) was thereafter used to calculate the volume of urine from the urine sample in a previous feeding trial. By using the known urine volumes in both experiments, beef cows’ nitrogen utilization of all forage in the two trials has been investigated.

The result of the study showed that reed canary grass and straw were the feeds with the lowest level of nitrogen utilization, only 50% of the nitrogen intake. Where a low digestibility of the protein in the feeds are thought to be the reason for the low level of utilization. Hykor and grass had the highest nitrogen utilization and at the same time the highest percentage of purine derivatives (allantoin, uric acid, xanthine and hypoxanthine) in the urine. This indicates that the nitrogen is available to the rumen microbes for use in the production of microbial protein. The excretion of creatinine in g/day and mg/kg body weight was highest in cows that were fed with hykor. This result differs from previous studies where creatinine excretion was not affected by roughage type. Charolais cows had a higher creatinine excretion in g/day compared with cows of the hereford breed. Probably this difference depends on that charolais had a higher body weight than Hereford, and it explains why we can´t find any diffrence between the breeds when we look att the excretion mg/kg body weight.