Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Chromogranin A (CgA) är ett protein som finns i chromaffinceller i binjuremärgen och sympatiska nervändar. CgA frisätts tillsammans med adrenalin och noradrenalin, transmittorsubstans i sympatiska nervsystemet, genom exocytos, vid ökad sympatikusaktivitet. Det finns studier som tyder på att en produktion av CgA kan ske även i spottkörtlarna. CgA koncentrationen i blodet har hos människa visat sig vara en känslig biomarkör för att förutsäga mortaliteten hos patienter med olika livshotande tillstånd. CgA-nivåer i saliv har också visat sig vara en möjlig markör för psykologisk stress.
CgA har även hos hundar påvisats i flera olika neuroendokrina vävnader och neuroendokrina tumörer. CgA koncentrationer är mätbara i både blod och saliv hos hund, men korrelationen mellan CgA koncentrationer i blod och saliv har inte tidigare studerats. På humansidan finns det både studier som har påvisat och studier som inte har påvisat någon korrelation mellan CgA koncentrationer i blod och saliv. Hypotesen som prövades i detta arbete var om det finns en korrelation mellan CgA-nivåer i blod och saliv hos hund. Dessutom ville vi undersöka om CgA-nivåerna varierar under dygnet hos friska hundar. Ytterligare ett syfte med denna studie var att utpröva en enkel icke invasiv metod för insamling av saliv och utvärdera huruvida salivinsamling innebär ett mindre stressmoment för hunden jämfört med blodprovstagning. Om metoden fungerar skulle djurägaren kunna ta prover från sin hund i hemmamiljö.
Blodprov och salivinsamling skedde från fem treåriga beagletikar utan kända sjukdomar, fyra gånger per dag under tio dagar. Provtagning skedde innan och efter utfodring samt innan och efter promenad/studentövning . Innan varje provtagningstillfälle studerades hundarnas beteende och noterades i ett deskriptivt beteendeprotokoll.
Den salivinsamlingsmetod som visade sig vara den bästa var att placera en polyeterskumsvamp i munnen, buckalt på bägge sidor kaudalt om överkäkens fjärde premolar. Hundarna verkade uppleva salivinsamling som ett större obehag än blodprovstagning och endast 95 av 200 salivprover gick att analysera på grund av otillräcklig salivmängd eller för högt mukusinnehåll. Denna salivinsamlingsmetod är därför inte att rekommendera för vidare studier av CgA.
Ingen korrelation mellan nivåerna av CgA i blod och saliv kunde påvisas (p = 0,075). Medelvärdet ± standardavvikelse för CgA koncentrationerna i blod respektive saliv var 0,93 ± 0,20 respektive 0,84 ± 0,36 nmol/L. Inga signifikanta skillnader i CgA-nivåer i plasma mellan de olika provtagningstillfällena (p > 0,69) kunde påvisas. Däremot var CgA koncentrationerna i saliv signifikant högre vid dagens första provtagningstillfälle, innan utfodring, jämfört med övriga provtagningstillfällen (p < 0,008).

Chromogranin A is a protein stored in the adrenal chromaffin cells and in the sympathetic nerve endings. CgA is co-released with the sympatic neurotransmittors epinephrine and norepinephrine, by exocytosis, in response to an increased activity of the sympathochromaffin system. There are studies implying that a production of CgA also can occur in the salivary glands. Plasma CgA concentrations have been shown to be a useful marker of prognosis in critically ill patients. Salivary CgA concentrations have also been shown to be a possible index for evaluating psychological stress.
CgA has also been identified in different neuroendocrine tissues and neuroendocrine tumors in dogs. CgA concentrations in dogs can be measured in both blood and saliva. However, the correlation between the concentration of CgA in blood and saliva has previously not been studied in dogs. There are both studies that have shown a correlation between the CgA concentrations in blood and saliva in humans and studies that have not been able to demonstrate a correlation. The hypothesis that was tried in this study was that CgA concentrations in blood and saliva correlate in dogs. Further, our aim was to study if CgA concentrations in blood and saliva vary during the day in healthy dogs. A second aim of this study was to design a non invasive saliva sampling method and evaluate if dogs experience saliva sampling as less stressful compared to blood sampling. Saliva sampling could be a future method for sampling for CgA in a home environment.
Blood and saliva were collected from five healthy three years old beagle dogs (all females), four times a day for ten days. Sampling occurred before and after feeding and before and after walking/participating in a student exercise. Each dog’s behavior was studied and recorded in a behavior protocol before each sample collection.
The best saliva sampling method appeared to be a synthetic sponge, placed buccally and caudal to the fourth premolar (P4) on both sides of the mouth. The dogs seemed to experience saliva sampling as more unpleasant than blood sampling. Further, only 95 of 200 saliva samples could be analyzed as a due to insufficient volume or too high mucus content. As a result of this, the saliva sampling method is not recommended to be used for further studies of CgA in dogs.
No correlation was found between the CgA concentration in blood and saliva (p = 0,075). The mean values ± standard deviation were 0,93 ± 0,20 nmol/L for CgA concentration in blood and 0,84 ± 0,36 nmol/L for CgA concentration in saliva. No statistically significant differences could be found in plasma CgA concentration between the different sample collections (p > 0,69). Saliva CgA concentration in the morning, before feeding, was statistically significantly higher (p < 0,008) compared to the other samples during the day.