Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Schimpanser (Pan troglodytes) är människoapor under ordningen primater. De lever i grupper om 15-60 individer och bor i stora revir. De finns i vilt tillstånd främst i centrala och östra Afrika. Schimpanser har komplexa sociala strukturer, de förstår vad andra individer har för relation till varandra och kan utifrån detta välja att bilda koalitioner med andra för att anfalla konkurrerande hannar och endera direkt eller indirekt öka sin rang.
Återintroduktion till det vilda är komplex, det finns olika skäl bakom varför man inför återplaceringsprogram. Det kan vara ur etiska grunder, avsaknad av tillräckligt genetiskt
material, för att hjälpa utrotningshotade djurarter eller för att på nytt introducera en art till ett habitat där de tidigare funnits men nu utrotats på. Dock bör försiktighet iakttas vid program eller försök som involverar frisättning av primater. Dels kan de sakna de sociala färdigheter som vilda djur har, rätt viltbeteende, något som kan leda till att vilda populationer dödar utplacerade individer. De kan sakna färdigheter inom födosökande eller avsaknad av rädsla för rovdjur som leder till att de blir ett lätt byte, detta gäller även brist på rädsla för den farligaste predatorn som finns, människan.

Patogener som oavsiktligt smittat från människa till utplacerade schimpanser p.g.a. ihållande human kontakt kan i sin tur spridas i vilda populationer räknas också till
återplaceringsproblematiken. Återintroduktion är ett resurskrävande projekt, både ekonomiskt, tidsmässigt och ur många andra aspekter. Trots detta blir återintroduktion
viktigare för varje dag som går. Politisk instabilitet och korruption försvårar en stabil skötsel och framtidsutsikt för naturreservaten, som när de tar emot en ung schimpans får ansvaret för dess omsorg i ca 50 år framåt. Utöver detta är schimpansen utrotningshotad med en vild population som är splittrad och vitt spridd. Nytt genetiskt material behövs i vilda populationer. Det långsamma generationsintervallet och lukrativa jakten på dem kan annars leda till deras utrotning i det vilda.

Fastän återintroduktion är kostsamt ur många avseenden tror jag att det är en investering för framtiden. Tas ett framgångsrikt, effektivt program fram bör kostnaden för programmet i slutändan kunna övervägas av förtjänsterna, både ekonomiskt, då man kan halvera tiden reservaten ansvarar för djurens omsorg, och sett från individernas och populationens välbefinnande. Bemöter man problemet från flera håll samtidigt kan man via utbildning, lagstiftning och involverande av lokalbefolkningen parallellt minska den illegala jakten och säkra schimpansernas fortlevnad.

Chimpanzees (Pan troglodytes) are great apes belonging to the order primates. They live in groups of about 15-60 individuals and reside in vast territories. In their wild state they primarily exist in central and east Africa. Chimpanzees have complex social structures and understand other individuals’ relationships. Using this information, they may choose to build coalitions with others to attack rival males and either directly or indirectly increase their rank.

Re-introduction to the wild is complex; there are different reasons why to adopt reintroductive programs. It can be derived from ethical grounds or from the absence of enough genetic material, it can be used to increase the number of wild-living animals of endangered species or to re-introduce a species to a former habitat where they have
gone extinct. However, precautions must be made in programs or trials that involve setting primates free. They may lack the social proficiencies that wild individuals possess, which can lead to resettled animals being killed by wild populations. They might also be lacking both foraging skills and the fear of predators, resulting in them being
easy prey. This also regards the most dangerous predator of them all, humans.

Pathogens that are unintentionally transmitted from humans to primates can spread to wild populations if the relocated individuals have had too much human interaction; this is
also accounted in the resettlement-complexity.
Re-introduction is a project that demands immense resources economically, time-wise and regarding many other aspects. Despite this, the need for re-introduction increases daily. Political instability and corruption obstructs a guaranteed future for animal sanctuaries. When accepting a young
chimpanzee the sanctuary receives the responsibility of its welfare for approximately 50 years onward. In addition to this the chimpanzee are endangered, with a wild population
that is broadly scattered and new genetic material is needed. Even if the above stated issues are corrected, the slow generation change and the fact that hunting chimpanzee
is highly profitable may lead to their extinction regardless.

Even though reintroduction is costly regarding several aspects, I believe that it is an investment for the future. If a successful and effective programme is created, the costs of the programme ought to be covered by the advantages, both economically through bisection of the time the sanctuaries care for the animals’ wealth but moreover by the prospecting prosperity of individuals and the entire chimpanzeepopulation. In my opinion, this issue can only be solved by a multidirectional assault. Through education, legislation and the involvement of local societies, illegal hunting for bush meat can be collectively subdued. This may help to secure the survival of the wild chimpanzee.