Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Användningen av biomarkörer inom medicin är ett viktigt verktyg för att ställa diagnos och fatta terapetiska beslut. Surfaktant protein D (SP-D) har visat sig vara en lovande biomarkör för perifera lungsjukdomar på humansidan och har därför även börjat studeras inom veterinärmedicinen.
Surfaktant protein D är ett relativt lungspecifikt protein och produceras främst i perifera delar av lungorna, f.f.a av claraceller i bronkioler och typ II pneumocyter i alveoler. Det fungerar som ett akutfasprotein med liknande egenskaper som kollektiner och är därför viktigt för medfödda immunförsvaret. Förutom detta har det också visat sig vara grundläggande för normala lunghomeostasen genom att utgöra en beståndsdel i surfaktant. Mekanismerna bakom dess funktion i lungan är dock inte helt klarlagda.
Eftersom SP-D är så basalt för lungan påverkas det ofta kraftigt vid perifera lungskador. Denna påverkan kan i sin tur leda till förändringar i både BAL-vätska och serum och på så sätt kan SP-D fungera som en potentiell biomarkör. Studier har bl.a visat att SP-D kan användas som biomarkör för inflammatory airway disease (IAD) på häst. Exakt hur SP-D påverkas vid lungskador är inte helt fastsällt.
Egenskaperna hos SP-D verkar vara liknande för de flesta djurslag och individer inom samma djurslag, men många studier har visat att vissa typer av skillnader ändå föreligger, så som struktur, extrapulmonär produktion och reglering. Dessa skillnader kan göra att den patofysiologiska processen också varierar, vilket kan försvåra tillämpningen av SP-D som biomarkör för perifer lungsjukdom inom veterinärmedicinen.
Majoriteten av de studier som gjorts är humana och de finns ett flertal perifera lungsjukdomar för vilka SP-D visats vara användbar som biomarkör. Veterinära studier är inte alls lika många utförda och kunskapen om SP-D är således mycket lägre på veterinärsidan. För att med säkerhet inom veterinärmedicinen kunna basera diagnoser och terapeutiska beslut med SP-D som biomarkör måste fler studier göras på djur eftersom extrapolering från humanmedicin till veterinärmedicin inte är pålitlig.

The use of biomarkers in medicine is an important tool for diagnosis and therapeutical desicions. Surfactant protein D (SP-D) has been shown to be a promising biomarker for peripheral lung disease in human medicine, which has stimulated research concerning it's potential use in veterinary medicine as well.
Surfactant protein D is a relatively specific lung protein and mostly produced in the peripheral parts of the lung by clara cells in the bronchioles and type II pneumocytes in the alveoli. It functions as an acute phase protein with similar properties as collectins and is therefore important for the innate immune system. It has also been shown to be essential for normal lung homeostasis being an important part of surfactant. The exact mechanisms behind its function in the lung are however not complete understood.
Since SP-D is so essential to the lung it is often markedly affected by peripheral lung damage. This impact can in turn lead to changes i both BAL-fluid and serum and in this way SP-D could function as a potential biomarker. Studies have shown that SP-D can be used as a biomarker for inflammatory airway disease (IAD) in horses. Exactly how SP-D is affected during different forms of lung damage is not completely understood and needs further studies.
Properties of SP-D seems to be the same for most animal species and individuals within the same species, although many studies have shown that some types of differences do exists, such as structure, extrapulmonary production and regulation. These differences can affect pathophysiologic processes, which in turn can make the use of SP-D as a biomarker for peripheral lungdisease in veterinary medicine more difficult.
The majority of all performed studies are done in human medicine with the conclusion that SP-D has shown to be useful as a biomarker in some peripheral lung diseases. Veterinary studies are only a few and the knowledge about SP-D is not as investigated as in human medicine. If veterinarians are going to be able to base their diagnoses och therapeutical decisions on SP-D as a biomarker, more animal studies is needed since extrapolation from human medicine to veterinary medicine sometimes is incompatible.