Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

På grund av stora resistensproblem måste användningen av antibiotika i världen minska. För att kunna genomföra detta måste alternativa preparat börja användas. I detta arbete görs en utvärdering av fyra topikalt administrerade preparat som används vid behandling av infekterade sår. De preparat som utvärderas är honung, jod, hydrofoba förband (Sorbact) och polyhexametylenbiguanid (PHMB).
Utifrån de fakta och studier som finns tillgängliga i dagsläget görs en utvärdering av preparaten utifrån deras effekt, hur toxiska de är och om de selekterar för resistens hos bakterier. Med hänsyn till detta ges svar på frågan huruvida dessa preparat är lämpliga substitut till antibiotika vid behandling av sårinfektioner.
Vid sammanställning av studierna kunde det konstateras att tre av preparaten hade en baktericid effekt in vitro. Sorbact var det enda av preparaten där in vitro-studier inte hittades. Generellt var det material som behandlade Sorbact bristfälligt och i vissa artiklar fanns klara intressekonflikter. När det kom till bevisad effekt in vivo var det bara jod som kunde fastställas ha en effekt. Dock visade sammanställningen att jod har toxisk effekt även på humana hud-, och bindvävsceller samt att reaktioner i form av erytem, allergiska dermatiter m.m. kan förekomma vid behandling. Det hittades inga studier som behandlade toxicitet hos honung och Sorbact, däremot konstaterades att PHMB påverkade humana celler i liten utsträckning. Det fanns heller inga studier som tydde på att resistens mot de olika preparaten fanns eller selekterades för. Två in vitro-studier undersökte huruvida resistens kunde frammanas hos honung respektive jod. Resultaten kunde inte visa att bakterier utvecklar resistens mot dessa två preparaten.
Sammantaget kunde det konstateras att jod är det enda av preparaten som har en bevisad effekt och därmed kan anses som lämplig för behandling av infekterade sår. På grund av de tydligt toxiska effekterna rekommenderas det däremot inte att användas vid behandling där högre koncentrationer behövs. Bevisen för att konstatera effekt hos de andra preparaten är inte tillräckliga och de anses därför inte vara lämpliga som substitut till antibiotika vid behandling av kraftigt infekterade sår. Detta på grund av att patientsäkerheten äventyras då effekten hos preparaten inte kan garanteras.
När det gäller Sorbact och PHMB finns det emellertid indikationer om att de har effekt, och då toxiciteten hos dessa preparat förefaller vara så låg är ändå fortsatt användning möjlig. Detta utifall de används på ett sätt så att de inte riskerar säkerheten hos patienten. Honung rekommenderas enbart att användas för privat bruk, och det är då viktigt att bara använda så kallad medicinsk honung som är renad från mikroorganismer. Slutligen konstateras att mer forskning behövs för medicinsk användning av honung, PHMB och hydrofoba förband.

Because of major resistance problems, the use of antibiotics in the world has to be decreased. To implement this, alternative antimicrobial preparations has to be used. In this work, an evaluation is made of four topically administered preparations used in the treatment of infected wounds. The preparations that are evaluated are honey, iodine, hydrophobic dressings (Sorbact) and polyhexamethylin biguanide (PHMB).
Based on currently existing facts and studies, an evaluation of the substances was made regarding to their effect, how toxic they are and if resistance in bacteria occur. The question to answer is whether these antimicrobials are appropriate substitutes for antibiotics in the treatment of wound infections.
When the facts were summarized it was found that three of the preparations had a bactericidal effect in vitro. Sorbact was the only preparation where such studies were not found. Generally, the material regarding Sorbact was insufficient, and in some of the material conflicts of interest was found. Three of the preparations lacked evidence regarding their effect in vivo, and iodine was the only preparation of which an effect could be determine. However, iodine was shown to have toxic effects on human skin-, and connective tissue cells, and reactions in form of e.g. erythema and allergic dermatitis could occur during treatment. No studies were found that considered the toxicity of honey and Sorbact. However, it was noted that PHMB affected human cells to a very small extent. No material regarding resistance to Sorbact or PHMB was found, but according to two in vitro-studies, bacteria are not likely to develop resistance to honey or iodine.
Overall, it was found that iodine was the only one of the preparations that had a proven effect and thereby could be considered as suitable for the treatment of infected wounds. It was however concluded that, due to the clearly toxic effects, iodine should not be used in treatment where higher concentrations are needed. Due to lacking proof regarding effect, the other three preparations were not suitable as substitute for antibiotics in the treatment of severely infected wounds. This is because patient safety is compromised if the effect of the preparations cannot be guaranteed.
There are indications which suggest that Sorbact and PHMB are effective antimicrobials, and due to the fact that toxicity of these drugs appear to be low, continued use is possible. This is only if they are used in a manner where the safety of the patient is not endangered. However, honey is only recommended for private use, and if doing so, one has to be sure to use so-called medical grade honey. This honey is treated in a way that no pathogens can be present. Finally it can be stated that more research is needed in the fields of; honey, PHMB and hydrophobic units.