Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Grönytor är en mycket viktig beståndsdel i utemiljön. Gräsmattan har en stor praktisk användning för människor i och med att den kan fungera som en vistelseyta och ge rekreation. Däremot har den inte samma biologiska och estetiska värden som ängen har. Detta arbete undersöker om växter med en blomning, som hos ängen, kan klara den användning som man har av en bruksgräsmatta.
En bruksgräsmatta eller en lågväxande örtmatta behöver bestå av arter och sorter som tål konkurrens, vinter, klippning och i vissa fall slitage från tramp. Två andra faktorer som är mer knutna till platsens läge och funktion som salt och översvämningstolerans kan även vara viktiga för växtvalen.

Klippning innebär att växtdelar tas bort från plantor och att de får snittytor där de kapats av. Förmågan att klara denna förlust av blad varierar mellan olika arter. Vissa arter kan ha ett så lågt krypande växtsätt eller bladen så nära markytan att de nästintill undgår klippning. Andra arter kan genom att ha små och många blad reducera andelen skadade blad. Exempel på arter som tål gräsmattans klipphöjd är tusensköna och trådveronika (Hammer, 1996, s. 2)

Slittolerans liknar klipptolerans på så sätt att plantans växtdelar i form av blad skyddar tillväxtpunkterna. Här kan det då vara en fördel att bladen antingen är konstruerade på ett hållbart sätt eller att de ersätter skadade blad relativt fort. Vitklöver är en ört som klarar slitage bra (personligt meddelande, Runeson, 2014). Gräsen har dock den bästa strategin för att klara slitage, eftersom varje grässtrå har sin tillväxtpunkt skyddad från slitage.
Stor inspiration och förståelse för växterna kan hämtas från naturen. De naturliga ståndorterna kan ge information både när det gäller översvämningstolerans och salttolerans. Exempel på en växt som klarar tillfällig översvämning är gåsört (personligt meddelande, Hammer, 2014). Strand- och mellantrift är exempel på två salttoleranta arter (Mossberg & Stenberg, 2003, s. 467). Vinterhärdigheten kan ses som god om arterna är vilda.

Fördelningen mellan arterna och utvecklingen över tid i den lågväxande örtmattan avgörs till viss del av ingående arter och till viss del av vilka förhållanden som råder på platsen. Arternas toleranser för rådande förhållanden är på grund av skötseln viktigare än att kunna skugga ut övriga arter eftersom högre växter får mer bladmassa avklippt. Därför kan många arter samexistera i en klippt yta.
En lågväxande örtmatta kan komma till sin största fördel i en situation där slitaget inte är så stort och där förhållandena i närings- och vattentillgång är mer begränsade, eftersom flertalet av dessa växter är anpassade för detta, och för att detta för med sig ett minskat skötselbehov.