Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet var att studera hur utfodring av torra eller stöpta hela frön/kärnor av korn, raps, åkerböna och ärt påverkade förekomsten av hela frön/kärnor och foderpartiklar ≥ 1 cm i träcken, näringsinnehåll i träcken samt vikten och hullet hos ickeproducerande tackor.

En hypotes var att tackorna skulle tugga sönder de hela fröna/kärnorna så bra att de kom åt näringen i kraftfodret på ett tillfredsställande sätt. En annan var att tackornas utnyttjande av de hela fröna/kärnorna skulle vara högre för stöpt än för torrt foder.

Tjugofyra sinlagda tackor (finull/dorset-korsningar) delades upp i individuella boxar fördelade på de sammanlagt åtta foderstaterna så att den genomsnittliga vikten var jämn över behandlingarna. Försöksperioden föregicks av en tre-och-en-halv veckor lång tillvänjningsperiod, under vilken tackorna utfodrades försöksfodermedlen torra. Under försöksperioden utfodrades tackorna med begränsade givor grovfoder och kraftfoder. De fick då 2 kg av grovfodret, som var ett gräsensilage av medelgod kvalitet med 59 % torrsubstans, samt antingen 350 g korn, 100 g raps, 350 g åkerböna eller 350 g ärt utfodrade torra eller stöpta i 22 timmar i rumstempererat vatten. Korn stöptes i 350 ml, rapsfrö i 150 ml, åkerböna i 350 ml och ärt i 400 ml vatten. Samtliga tackor åt upp det tilldelade fodret under hela den fyra veckor långa försöksperioden. Vägning och hullbedömning av tackorna utfördes vid försökets början och försökets slut.

Under två dagar i vardera av de fyra försöksveckorna samlades färska träckprover från ströbädden från samtliga tackor. Träcken från första dagen sammanfördes sedan med den från andra dagen. Av det sammanslagna provet användes 50 g till våtsiktning och 50 g till torrsubstansbestämning. Träckens konsistens och färg bedömdes utifrån femgradiga skalor där 1 var lös och 5 hård för konsistensen och 1 var gul, 3 kastanjebrun och 5 svart för färgen.

Våtsiktningen utfördes med en sikt med porstorleken 1,18 mm. Träcken spolades försiktigt med ljummet kranvatten i ca 15-20 minuter, eller till dess att alla foderpartiklar var rena. Samtliga partiklar ≥ 10 mm samt hela och halva frön/kärnor räknades och torkades i torkskåp vid 60°C i 24 timmar. Torrvikten hos partiklar och frön/kärnor registrerades. Träckens torrsubstans bestämdes genom att prover om 50 g torkades i torkskåp vid 60°C i 24 timmar. Den kemiska analysen av träcken innefattade analys av innehållet av råprotein, NDF, stärkelse och råfett.

I den statistiska analysen av datan från försöket analyserades data från registreringar av antal frön, antal halva frön, frönas torrvikt, procent frön av träckens ts, antal partiklar, partiklarnas torrvikt, procent partiklar av träckens ts, träckens ts-halt, färg och konsistens veckovis. Därtill analyserades tackornas hull- och viktförändringar från registreringarna i försökets början och slut samt resultaten från den kemiska analysen av träcken från tredje försöksveckan, dvs. innehållet av råprotein, NDF, stärkelse och råfett.

Resultaten från försöket visar att stöpning av korn, raps, åkerböna och ärt generellt sett inte påverkar antalet frön eller antalet långa partiklar i träcken från tackor utfodrade ettdera av de fyra kraftfodermedlen i en gräsensilagebaserad foderstat. Eftersom tackor, liksom alla idisslare, anpassar sig mer och mer till en foderstat ju längre tid som går, kan fjärde (sista) försöksveckan anses vara den vecka vars resultat speglar sanningen bäst. Resultaten från fjärde försöksveckan indikerar motsats till de tidigare försöksveckorna en tendens till att stöpning minskar antal frön i träcken för korn och raps. Generellt sett kan vi dock påstå att det inte är några fördelar med stöpning med avseende på vare sig de testade kraftfodermedlens nedbrytbarhet eller vomfunktionen hos tackorna.

Tackor som utfodrades med korn eller raps hade fler hela frön i träcken än de som utfodrades med åkerböna eller ärt. Det fanns inga hela frön i träcken från tackor utfodrade med åkerböna eller ärt. Det fanns dock fler halva frön i träcken från tackor utfodrade med ärt än från tackor utfodrade med något av de andra kraftfodermedlen. Antalet fiberpartiklar i träcken var därtill högre i foderstaten med ärt under tredje försöksveckan.

Slutsatsen från försöket är att stöpning av kraftfoder till ickeproducerande tackor inte är lönsamt då det medför ett extra arbetsmoment samtidigt som det inte ger någon fördel i foderutnyttjandet. Tillsammans med tidigare försök där hela spannmålskärnor, åkerbönor och ärt använts kan det konstateras att får utnyttjar näringen från hela kärnor från dessa fodermedel så bra att ingen förbehandling är nödvändig. Åkerböna var det fodermedel som utnyttjades bäst med hänsyn till antalet hela kärnor i träcken, följt av ärt.