Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Fytoremediering är en relativt ny saneringsmetod men har de senaste åren blivit mer uppmärksammad inom forskning. Fytoremediering bygger på växters naturliga förmåga att rena förorenad mark, vatten eller sediment. Detta görs
genom ett antal olika processer där växter kan ta upp, omvandla eller stabilisera ämnen och på så sätt sanera föroreningar på ett biologiskt hållbart sätt.

Våra städer blir alltmer tätbefolkade i och med befolkningsökningen i världen och en stigande inflyttning till städerna. Det finns många outnyttjade
postindustriella områden i dagens städer som lämnat efter sig förorenad mark, vatten eller sediment som kan utgöra en risk för människors hälsa, djur och natur.

Dessa så kallade brownfields kan få en ny användning och på så sätt undviks exploatering av värdefull natur och åkermark. Med hjälp av växter kan dessa brownfields saneras samtidigt som platsen får ett nytt liv i form av till exempel en park för rekreation. Samtidigt bidrar fytoremediering till att skapa en vegetationsstruktur som kan integreras senare i en potentiell exploatering av
området.

Målet med detta arbete har varit att undersöka de ekonomiska, ekologiska och sociala/upplevelsemässiga fördelarna som finns med fytoremediering samt
bristerna med fytoremendiering som saneringsmetod. Syftet har varit att sammanställa värdefullt material inom ämnet som kan leda till en vidare diskussion om hur landskapsarkitekter och planerare kan använda
fytoremedieringen som en hållbar metod i framtiden.

Huvudinriktningen i arbetet är fytoremediering kopplat till rekreation och design vilket genom en litteraturstudie samt två fallstudier har ämnat besvara frågor som:
Vad innebär förorenad mark i urban kontext, vilka aktörer jobbar med förorenad mark och vem har ansvar för vad? Vilken är landskapsarkitektens roll i planeringsprocessen för fytoremediering? Finns det möjlighet att kombinera
fytoremediering med rekreationsmöjligheter? På vilket sätt kan design och estetik integreras i fytoremedieringsprojekt?
Fallstudierna bygger på ett pågående exempel från Amsterdam där tanken är att integrera fytoremediering som saneringsmetod med en stadsdelspark. Den andra fallstudien visar hur ett stadsodlingsnätverk i Enskifteshagen i Malmö tillämpade fytoremediering i ett testprojekt i liten skala för några år sedan.

Resultatet av arbetet visar att fytoremediering kan vara en kostnadseffektiv saneringsmetod i jämförelse med andra traditionella saneringsmetoder som schaktning och deponering. Det finns möjligheter att kombinera fytoremediering med rekreationsmöjligheter och integrera estetik. Det största hindret är dock den långa tidsperioden som krävs och att kunna vinna en allmän acceptans som
saneringsmetod, då det finns relativt få referensprojekt att tillgå.

Phytoremediation is a relatively new remediation method but has in recent years gained more attention in research. Phytoremediation is based on the plant’s natural ability to clean contaminated soil, water or sediment. This is done through a variety of processes in which plants can take up, transform, or stabilize contaminants, by remediating contamination in a biologically sustainable way.
Our cities are becoming more densely populated in the world as a result of population growth and rising migration to cities. There are many unused postindustrial areas in cities which have left behind contaminated soil, water or
sediment that may pose a risk to human’s health, animals and nature. There is a potential in recycling these so-called brownfields by remediating them in order to
make new uses of the land. Thereby exploitation of valuable natural areas and agricultural land is avoided. Applying phytoremediation, plants can help clean these brownfields while the area also could be used as a park for recreation. At the same time phytoremediation will provide a vegetation structure that could be integrated in a potential exploitation of the area.

The objective of this work was to examine the benefits of the economic, environmental and social aspects of phytoremediation as well as the disadvantages as a remediation method. The aim has been to compile valuable material on the subject that could lead to a broader discussion about how landscape architects and planners can use phytoremediation as a sustainable remediation method in the future.

The main focus of the work is phytoremediation linked to recreation and design which through a literature review and two case studies intends to answer questions such as: What does the contaminated land in urban context mean? Who are the actors working with contaminated land and who is responsible for what? What is the landscape architect's role in the planning process for phytoremediation? Is it
possible to combine phytoremediation with recreational opportunities? How can the design and aesthetics be integrated in phytoremediation projects?

The case studies include one current example from Amsterdam where the concept is to integrate phytoremediation as a remediation method with a neighborhood park. The second case study shows how an urban farming community group in Enskifteshagen in Malmo applied phytoremediation in a
small scale test project a few years ago.

The results of this work show that phytoremediation can be a cost-effective remediation method in comparison with other traditional remediation methods as excavation and disposal. There are prospects for combining phytoremediation
with recreational opportunities and integrate aesthetics. The difficulty however, is the required long time period and to gain general acceptance as remediation method since there are relatively few reference projects available.