Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I våra städer pågår det en ständig förtätning. Fler människor flyttar in i städerna och fler funktioner ska få plats på den begränsade och dyrbara mark som finns tillgänglig. Många hävdar att en förtätning är nödvändig för att städerna ska utvecklas i en positiv riktning. En förtätning innebär bl.a. kortare transportsträckor inom staden och att man inte behöver exploatera värdefull mark i städernas utkanter.
En förtätning sker ofta på bekostnad av grönytor. För att upprätthålla ett bra stadsklimat är grönytorna mycket värdefulla. Därför krävs det en ny typ av platseffektiv grönyta som kan fungera som ett komplement till de traditionella parkerna och trädgårdarna. Ett av de vanligaste sätten att få in grönyta i städer är att anlägga planteringar på bjälklag, t.ex. ovanpå underjordiska parkeringsgarage eller som gröna tak.
För att vegetationen ska kunna trivas och frodas i en bjälklagsplantering är uppbyggnaden och dess vattenhållande förmåga avgörande. Stenull och pimpsten är två material med både dränerande och vattenhållande egenskaper som vanligtvis används i uppbyggnaden av bjälklagsplanteringar.
Detta arbete innehåller en kort litteraturstudie som beskriver den förtätade staden, bjälklagsplanteringar, stenull och pimpsten. Huvuddelen av arbetet består av en labbstudie där materialen stenull och pimpsten jämförs med enbart växtjord för att studera vilken påverkan de olika materialen har på vegetationen när de utsätts för torka. Fyra olika system, med 15 prover i varje system, studeras:
1) 4 cm stenullsskiva under 10 cm växtjord
2) 4 cm pimpsten under 10 cm växtjord
3) 14 cm växtjord
4) 10 cm växtjord
I tio prover/system sås krasse (Lepidium sativum) och fem prover/system lämnas osådda för att kunna studera hur vegetationen påverkar materialens vikt och vattenhalt. När krassen etablerar sig avslutas vattningen och systemen får torka ut. Under torkperioden vägs proverna dagligen och vitalitetsutvecklingen klassas enligt en 4-gradig skala.
Resultatet av labbstudien visar att ett vattenhållande lager har positiv effekt på vegetationen jämfört med att enbart använda växtjord. Systemen som innehåller ett vattenhållande lager är både lättare och frodigare än systemen med enbart växtjord. Labbstudien visar även att krassen i stenullsystemet verkar ha något bättre förutsättningar att klara torka jämfört med krassen i pimpstensystemet. Stenullsystemet visar sig vara frodigare, och en tid in på torkperioden väger det även mindre än pimpstensystemet.