Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Helicobacter spp. är gramnegativa bakterier med en spiralformad, böjd eller rak kropp utan några förgreningar. De har en snabb och riktad rörelseförmåga mot magsäckens slemhinna tack vare sina flageller som kan vara unipolära eller bipolära. Virulensfaktorerna varierar inom släktet. Rörelseförmågan påverkas av kroppsutformning och flageller, men även antal adhensiner och möjlighet till ureasproduktion är viktiga virulensfaktorer. De ureasproducerande stammarna kan buffra den sura miljön i magsäcken till pH 6 och på så vis skapa en gynnsam miljö att kolonisera.
Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om människa kan smitta djur med Helicobacter och flytta det fokus som ofta ligger på den zoonotiska risken till att se hela bilden, att det är fler arter än människa som kan utsättas för patogenen. Arbetet har inriktats främst på hund och katt, vilka ofta lever tätt inpå människan. Andra frågeställningar som belyses är vilka Helicobacterarter som kan finnas hos både djur och människa, vilka symtom de kan orsaka samt vilka smittvägar bakterien har.
Helicobacter utgör ett eget släkte sedan 1989 och nästan alla djurslag som har undersökts verkar ha sin Helicobacterart. Smittvägarna för Helicobacter är inte helt kartlagda och frågan om bakteriearten är zoonotisk, det vill säga om smitta mellan djur och människa förekommer, har väckts. Människa bör liksom djur kunna smitta andra arter med Helicobacter. I Australien har forskare påträffat samma stam av H.pylori hos en koloni av pungdjur och deras skötare. Kolonin hade varit isolerad från omvärlden förutom sina djurskötare, vilket indikerar att Helicobacter hade kommit in till kolonin via en human smittbärare. Andra forskare har kunnat konstatera att man inte kunnat finna H.pylori hos vildkatt, men att det går att inducera en H.pylori-infektion med stammar från människa till katt i försök. Detta visar att det krävs kontakt med en human bärare av H.pylori för att katt ska infekteras.
Förekomsten av Helicobacter är stor hos däggdjur och kan hos människa vara upp till 80-90% i vissa länder, men av smittade individer är det endast ett mindre antal som uppvisar symtom. Vissa forskare anser att det kan förklaras med att andra faktorer bidrar till att sjukdomssymtom uppkommer, till exempel skillnader i immunförsvar eller om individen varit utsatt för stress. Eftersom symtomen varierar med bakteriearten och individen som smittats, finns risken att veterinära behandlingsmetoder används baserat på H.pylori-infektion hos människa, vilket skulle ge felbehandlingar. För att undvika detta behövs det mer forskning om Helicobacter med inriktning på symtom hos djur. Det behövs även fler studier kring smittvägarna så att riskerna uppmärksammas av människor som har nära kontakt med djur och att alla arter skyddas på bästa vis.

Helicobacter spp. are gram-negative bacteria with a helix-shaped body, curved or straight with no branches. It has a fast and directed mobility towards the gastric mucosa, due to their flagella that can be unipolar or bipolar. The virulence factors vary within the genus. The mobility is affected by the shape of the body and flagella, but the number of adhensins and urease production are important virulence factors also. The urease-producing strains can buffer the acidic environment of the stomach to pH 6 and thus create a favorable environment to colonize.
The purpose of this study is to investigate whether humans can infect animals with Helicobacter, move the focus from animals transmitting the infection to humans, and reveal a more complete picture, that there are more species than humans who may be exposed to the pathogen. This paper focuse primarily on dogs and cats, which often live close to human. Other issues highlighted are the Helicobacter species that can be found in both animals and human, what symptoms they may cause and the transmission routes of the bacteria.
Helicobacter constitutes a separate genus since 1989 and almost all mammal species that have been studied appear to have their own Helicobacter species. The infectious transmission of Helicobacter is not clear and the issue if the bacteria are zoonotic, transmitted between animals and humans, have been brought up. Humans should like animals be able to infect other species with Helicobacter spp. In Australia, researchers have encountered the same strain of H. pylori in a colony of marsupials and their human keepers. The colony had been isolated from the outside world except from their keepers, indicating that Helicobacter had come in to the colony through human carriers. Other researchers have come to the conclusion that they could not find H.pylori in wildcat, but that it is possible to induce an H.pylori infection with strains from human to cat in a trial. This demonstrates the need for contact between a human carrier of H.pylori for a cat to be infected.
The prevalence of Helicobacter is high in mammals, in humans for example it can be as high as 80-90% in some countries, but there are only a small number of symptomatic individuals. Some researchers believe this can be explained by other contributing factors, such as differences in the immune system or if the individual has been exposed to stress. Because symptoms vary with the bacterial species and the individual infected, there is a risk that veterinary treatments are applied based on H.pylori infection in humans, which may cause misstreatment. To avoid this, we need more research on Helicobacter focusing on symptoms in animals. There is also more studies needed about Helicobacters transmission route so that the awareness of infectivity is increased among people who have close contact with animals. In that way all species are protected in the best way.