Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Förmaksflimmer är en vanlig arytmi hos häst vars främsta symtom är nedsatt prestation. Många hästar kan emellertid leva asymtomatiskt och flimret upptäcks som ett bifynd. Denna litteraturstudie syftar till att redogöra för fysiologi, patofysiologi, uppkomst och behandling av förmaksflimmer hos häst.
Det finns två typer av förmaksflimmer; primär samt sekundärt till andra hjärtåkommor. Den primära formen är vanligast hos häst. Flimret kan antingen vara paroxysmalt vilket innebär att det spontant konverterar till sinusrytm, persisterande vilket innebär att konvertering sker efter behandling, eller permanent när flimret kvarstår trots behandling. Hästar är predisponerade att utveckla åkomman pga. sina relativt stora förmak samt sin höga vaguston. Främst drabbas stora, tunga hästar medan ponnyer sällan drabbas. Hingstar och valacker drabbas oftare än ston.
Förmaksflimmer uppstår när ektopiska impulser stör den normala rytmreglerande funktionen från SA-knutan vilket leder till kaosartade depolariseringar i förmaket. På grund av att vissa myocyter är refraktoriska kan impulserna upprätthållas, detta kallas re-entry. Eftersom depolariseringen är oorganiserad erhålls ingen samordnad kontraktion av förmaket, förmaket bidrar därför inte till att fylla kamrarna. Vid vila har detta ingen större betydelse då kamrarna fylls passivt, men vid arbete behövs förmakets kontraktioner. Vid förmaksflimmer minskar därför hjärtminutvolymen vilket förklarar den nedsatta prestationsnivån.
Vid auskultation hörs en oregelbundet oregelbunden hjärtrytm med ett tydligare första hjärtljud medan fjärde hjärtljudet däremot saknas. Diagnos ställs genom EKG där avsaknad av P-våg, oregelbundna R-R intervall och fibrilleringsvågor är karakteristiskt. Differentialdiagnos är andra gradens AV-block, sinusarytmi samt frekventa och oregelbundna extraslag från förmak eller kammare.
Behandling syftar till att återställa sinusrytm vilket antingen kan ske farmakologiskt eller genom elkonvertering. Båda alternativen är tämligen framgångsrika men har även allvarliga biverkningar. I Sverige är oralt administrerad kinidinsulfat via nässvalgssond standardbehandling. Behandlingens effektivitet är beroende av flimrets duration; flimmer som pågått mindre än fyra månader har betydligt större chans till framgångsrik konvertering än om durationen varit längre. Efter framgångsrik behandling kan de flesta hästar återgå till arbete och prestera på sin tidigare nivå. Emellertid finns risk för recidiv eftersom förmaksflimmer leder till strukturell och elektrofysiologisk remodellering. Tidigt påbörjad behandling minskar risken för recidiv markant. Behandling kan upprepas flertalet gånger om hästen återfaller till förmaksflimmer.

Atrial fibrillation is a common arrhythmia in horses and the prime symptom is poor performance. However, many horses are asymptomatic and the fibrillation is discovered as an incidental finding. The aim of this literature study is to describe the physiology, pathophysiology, origin and treatment of atrial fibrillation in the horse.
There are two types of atrial fibrillation; primary and secondary to other heart disease. The primary form is most common in horses. Atrial fibrillation can be either paroxysmal which means that it converts to sinus rhythm spontaneously, persistent where the fibrillation converts after treatment or permanent when the fibrillation does not convert despite treatment. Horses are predisposed to develop the condition because of their relatively large atrium and high vagal tonus. The condition occurs most frequently in large, heavy horses while ponies are rarely affected. Stallions and geldings are affected more often than mares.
Atrial fibrillation is caused by ectopic impulses which disrupt the normal rhythm regulating function of the SA-node. This leads to unsynchronised depolarisation of the atria. Since some myocytes are refractory, the impulses can be sustained. This is called re-entry. Because of the disorganised depolarisation there will be no coordinated contraction of the atria and the atria will not participate in the filling of the ventricles. This does not matter at rest since the ventricles are filled passively, however the atrial contractions are more important during exercise. In the presence of atrial fibrillation, cardiac output will be reduced which explains the reduced performance.
At auscultation, an irregularly irregular heart rhythm is heard with a profound first heart sound while the fourth heart sound is absent. Diagnosis is made using ECG where absence of P-wave, irregular R-R intervals and fibrillation waves are characteristic. Differential diagnoses are second degree AV-block, sinus arrhythmia as well as frequent and irregular atrial or ventricular premature beats.
The aim of treatment is to restore sinus rhythm which can be accomplished pharmacologically or by electrical conversion. Both alternatives are rather effective but there are also serious side effects. The standard treatment in Sweden is orally administered quinidine sulphate via nasogastric tube. The effect of treatment depends on the duration of the condition; atrial fibrillation shorter than four months is more likely to convert successfully than if the duration is longer. After successful treatment, most horses can return to work at their previous level. However, there is a risk for recurrence since atrial fibrillation leads to structural and electrophysiological remodelling. Early onset of treatment significantly reduces the risk for recurrence. Treatment can be repeated several times if the horse relapses.