Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Parasitangrepp är en av de vanligaste och allvarligaste orsakerna till produktionsbortfall hos får och nöt. Akut sjukdom till följd av parasitangrepp uppstår ofta plötsligt och med hög mortalitet. Kroniska parasitangrepp kan vara svåra att upptäcka, då djuren inte alltid uppvisar symptom, men dessa angrepp kan ge följder över en längre tidsperiod med bl.a. nedsatt produktion av mjölk och ull samt sämre tillväxt av lamm och kalvar. Inom modern djurproduktion idag är den primära nematodkontrollen att begränsa antalet infektiösa larver på betet genom strategisk användning av anthelmintikum kombinerat med beteshygien. På grund av att vi länge förlitat oss på enbart anthelmintikum som behandling har detta nu fått konsekvenser i form av resistens hos flera arter. I dagsläget finns inget effektivt alternativ till kemisk kontroll av helminter hos idisslare, och resistens utgör därmed ett stort hot både mot djurvälfärd och produktion.
Syftet med denna litteratursammanställning var att undersöka hur stor förekomsten av denna resistens är i Sverige, vilka arter som är resistenta samt vad som selekterar för uppkomsten av resistens och hur vi kan undvika det.
Sammanställningen visar att resistensläget i Sverige fortfarande är gott jämfört med andra länder. Resistensen är mer utbredd hos får, då exempelvis benzimidazolresistens hos Haemonchus contortus förekom hos 5% av flockarna jämfört med nöt där det endast kunnat påvisas några få fall av ivermektinresistens hos adulter av arten Cooperia onchophora. Dock bör detta inte ses som en anledning till att ignorera resistensfrågan, då en resistent stam som väl uppkommit är ett allvarligare och långt mer avancerat problem att lösa än att arbeta i före-byggande syfte. Andra arter som det påvisats resistens hos i andra länder är Ostertagia ostertagi, Trichostrongylus spp. och Teladorsagia circumcincta, vilka också finns upptagna i denna sammanställning. Sammanfattningsvis så krävs det att forskningen på alternativa metoder fortsätter, då nyttjande av anthelmintikum inte kommer att vara hållbart på längre sikt. Sådana metoder kan exempelvis vara vaccin och avel på individer som är resistenta mot parasiter.

Parasites are a common and serious cause of production losses for the farming industry. Acute symptoms due to high parasite burden are emerging fast and the mortality rate is high. Chronic diseases due to parasite infection could be hard to detect because of the lack symptoms or discomfort of the animals. Chronic parasite infections could cause losses over an extended period of time, including lowered milk and wool production as well as slower growth rate of lambs and calves. Today the primarily control of parasites are with the use anthelmintics and/or grazing strategies. The objectives of parasite control are to lower the worm burdens on pasture and thus lower the risk of major infections in the animals. Because of the frequent use of anthelmintics in both past and present, resistance have developed in several parasite species. Currently, no effective alternatives to anthelmintics are available and the resistance in parasites is thus a major threat to both animal welfare and the farming industry. The objective of this literature summary is to investigate how resistance develop (and how we can avoid it), which parasite species that are resistant and to which extent the resistance is present in Sweden.
The summary shows that the situation of anthelmintic resistance in sheep and cattle in Sweden is still acceptable and low, in comparison to other countries. Resistance is more widespread among sheep, where Haemonchus contortus is the predominant species, which is resistant in 5% of tested flocks against Benzimidazoles. In cattle, only a few adult of the Cooperia oncho-phora species have been found to be resistant to Ivermectin. Though, it is not an acute problem today, there is no reason to ignore that this might become a problem in the future. An increase of resistant parasites are a serious problem therefore attention must be paid to profylactical work to prevent the resistance to develop. Other species known to be resistant to anthelmintic in other countries are Ostertagia ostertagi, Trichostrongylus spp. And Teladorsagia circumcincta, which are also included in this summary because of their possible threat to animal welfare. In conclusion, further research on alternative methods must be pursued since we cannot continue using anthelmintics as the only option forever. Such methods could be, for example, vaccination and breeding animals with a natural resistance against parasites.