Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Tamgrisar (Sus scrofa domestica) har i stort sett kvar samma beteenden som de vildsvin (Sus scrofa) de stammar från. Inom den storskaliga produktionen är de lagstadgade kraven på sysselsättningsmöjligheter för grisarna väldigt låga eller helt obefintliga. Grisarna hålls i en torftig miljö där deras möjligheter till sysselsättning blir mycket begränsade. Detta påverkar välfärden negativt och kan leda till att de blir passiva eller utvecklar stressbetingade och
skadliga beteenden. För att komma tillrätta med välfärds- och beteendeproblem kan olika typer av miljöberikning introduceras för grisarna. Miljöberikning syftar vanligtvis till att erbjuda djuren sysselsättning, främja deras naturliga beteenden och minska aggressivitet och andra oönskade problembeteenden. Strukturell miljöberikning innebär att föremål eller strömedel läggs in i boxarna och är en väl beprövad metod, medan kognitiv miljöberikning är
ett nytt koncept som erbjuder djuren möjlighet att lösa problem och ger dem möjlighet att i viss mån påverka sin miljö. För att undersöka vikten av miljöberikning för grisens beteende och välfärd och för att bedöma huruvida den kognitiva miljöberikningen har potential att
tillföra något utöver den strukturella, jämfördes dessa två typer av berikning med varandra.

Resultaten från sjutton experimentella studier inkluderades, varav tio studier behandlade strukturell miljöberikning, och sju kognitiv miljöberikning. Effekterna av den strukturella respektive kognitiva berikningen överlappade varandra på flera punkter. Den strukturella
tycks erbjuda grisarna mer sysselsättning och i större utsträckning uppmuntra till lekbeteende, medan den kognitiva verkar ha större potential att minska oro och rädsla i nya situationer och för nya människor. Såväl strukturell som kognitiv miljöberikning har en positiv effekt på grisarna, både beteende- och välfärdsmässigt. För att uppnå en bättre djurvälfärd inom grisproduktionen behöver standarden vad gäller grisarnas tillgång till miljöberikning förändras.

The domestic pig (Sus scrofa domestica) possesses the same behaviors as the wild boars (Sus Scrofa) from whom they descend. Domestic pigs in factory farming are kept in a barren environment and have limited possibility to occupy themselves, which greatly decreases their welfare. The restricted possibility to distraction can lead to passivity or harmful stress related behaviors. To solve the behavior related problems and increase the welfare, different types of environmental enrichment can be introduced to the pigs. Environmental enrichment offers the animals distraction, promotes their natural behavior and reduces aggression and other harmful behaviors. Structural environmental enrichment is a well-tested method where objects or
materials are added to the pigs’ environment. Recently a new type of enrichment called “cognitive enrichment” has emerged. This is a new concept that makes it possible for the animals to use their cognitive abilities to solve problems. It also gives them the opportunity to control their environment to some extent. The two types of enrichment where compared to each other in order to investigate what impact the environmental enrichment has on the pigs’ behavior and welfare, and to estimate if the cognitive enrichment has the potential to contribute with something more than the structural one. The results from seventeen experimental studies were included, of which ten were about structural enrichment, and seven
about cognitive enrichment. The effects of structural and cognitive enrichment where overlapping on several aspects. The structural enrichment appeared to offer the pigs more
possibility for occupation and to promote play behavior to a greater extent. Cognitive enrichment seemed to have greater potential to reduce fear and anxiety in new situations and in confrontation with unknown human beings. Both structural and cognitive environmental enrichment have a positive effect on the pigs, considering both behaviour and welfare. To establish a better welfare for the pigs within the factory farming, the standards for the pigs’
access to environmental enrichment has to be changed.