Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med denna litteraturstudie är att ge en överblick i hur epiduralanestesi utförs och vilka risker och fördelar som tekniken medför.
Epiduralanestesi är en typ av lokalanestesi och central nervblockad. Anestesimedlet injiceras extraduralt, det vill säga i epiduralrummet utanför den hårda hjärnhinnan (dura mater) vilken omger ryggmärgen. Användning av lokalanestetika vid ryggmärgens slut resulterar i förlust av viljestyrda rörelser och i upphörd känsel i områden innerverade av de påverkade känsel- och motorneuronen. Epidural administration av morfin ger långvarig (6-24h), effektiv analgesi som ej associeras med känsel-, sympatisk- eller motorblockad.
Epiduralanestesi används framförallt för tre typer av patienter och situationer: Häst och ko (vid vaginal prolaps och kejsarsnitt), känsliga smådjur (nedsatta patienter som riskerar att inte överleva generell anestesin och vid kejsarsnitt) och postoperativ smärtlindring (patienter i behov av långvarig smärtlindring efter kirurgiska ingrepp i bakben, bäcken och kaudala delar av buken). Inom smådjurspraktiken läggs epiduralanestesi oftast i foramen lumbosacale (mellan L7 och S1) Området lokaliseras genom att fram höftbenskammarnas (crista iliaca) högsta punkt. Mellan dessa är foramen lumbosacrale lokaliserat. För att verifiera kanylens position kan olika test, som bygger på principen att motståndet i epiduralrummet är näst intill obefintligt, utföras. Valet av läkemedel styrs av användningen av epiduralanestesin. Om ingreppet används för kirurgisk anestesi och immobilisering används lokalanestetikum. Om motivet är postoperativ smärtlindring används opioider som morfin. Alfa-2- agonister, NSAID:s och ketamin kan ges epiduralt men detta är ovanligt inom veterinärmedicin.
Risker associerade med epiduralanestesi är hematom och abscessbildning. Nervvävnad kan skadas och om den totala volymen epiduralt injicerad läkemedelslösning överstiger 1ml/5kg kan en kraftig blockad av sympatiska nervrötter ske med vasodilatation, hypotension och Horner's syndrom som resultat.
Epidural injektion av opioider, lokalanestetik och alfa-2-agonister i samband med generell anestesi har visat sig kraftigt minska behovet av narkosgaser. Det vill säga att ingrepp har kunnat genomföras under ett lägre narkosdjup och med lägre risk för biverkningar associerade med narkos. Preoperativt administrerade opioider har god analgetisk effekt i upp till 24 h efter ingrepp i lägre doser och med mindre biverkningar än vid systemisk administration.
Epiduralanestesi framstår som en teknik med många fördelar. En preoperativ epidural injektion med ett lokal anestetikum eller opioid ger effektiv anestesi och analgesi både under och efter ingreppet, minskar åtgången av narkosmedel och ger mindre biverkningar jämfört med om läkemedlet ges systemiskt.
Det finns mycket få studier gjorda på andra djurslag än hund därmed vore det fördelaktigt med fler studier som specifikt inriktar sig på hur andra smådjur (t.ex. katt och kanin) reagerar på epiduralanestesi för att avgöra om metoden kan tillämpas på fler specis.

The purpose with this study is to provide an overview of how epidural anesthesia is performed in animals and the risks and benefits that it brings.
Epidural anesthesia is a type of local anesthesia and a central nerve block. The anesthetic drug is injected extradural, that is, in the epidural space outside the dura mater which surround the spinal cord. Use of local anesthetic in the terminal end of the spinal cord results in loss of voluntary movement and or sensation in areas innervated by the affected sensory- and motorneurons.
Epidural anesthesia is used primarily in three groups of patients and procedures: large animals (in vaginal prolapse and caesarean section), sensitive small animals (patients who are at risk of not surviving general anesthesia and caesarean section) and “postoperative pain relief” (patients in need of long-lasting pain relief after surgery in the hind legs, pelvis and caudal parts of the abdomen).
In small animal practice epidural anesthesia is usually peformed in the foramen lumbosacale (between L7 and S1). The area is located by palpating the highest point of the iliac crest. The foramen lumbosacrale is located between these.
The choice of drug is governed by the cause of epidural anesthesia. If surgical anesthesia and immobilization is needed, a local anesthetic is used. If the goal is post-operative analgesia, opioids such as morphine are used.
Alpha- 2-agonists, NSAID:s and ketamine can be given epidurally but this uncommon in animals. When performing epidural injections there is the risk of formation of hematomas and abscesses poor needle placement or unsterile technique. Neural tissue can be damaged and if the total volume injected drug solution exceeds 1ml/5kg, a sympathic nerve block may cause vasodilation, hypotension or Horner 's syndrome.
Epidural injection of opioides, local anesthetics and alpha -2-agonists in conjunction with general anesthesia have been shown to greatly reduce the need for volatile anaesthetic. It means that surgery can be performed at a lower depth of anesthesia with lower risks for adverse side effects associated with anesthesia. Preoperative epidurally administered opioids provide efficient analgesia for up to 24 h after surgery in lower doses and with fewer side effects than with systemic administration.
Epidural anesthesia seems to be a technique with many advantages. A preoperative injection epidural of a local anesthetic or an opioid provides effective anesthesia and analgesia during and after surgery, reduces the consumption of anesthetic drugs and produces less side effects than if the drug is administered systemically.
There are very few studies in epidural anesthesia in other animals than dog. It would be advantageous with more studies that specifically focus in how other small animals (eg, cat 2 and rabbit) reacts to epidural anesthesia to determine if the method can be applied in other species than it is currently being used.