Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Opioidplåster avsedda för humant bruk används idag även för smärtlindring av djur eftersom det inte finns några registrerade veterinärmediciniska opioidplåster. För humant bruk finns plåster innehållande fentanyl och buprenorfin. Syftet med litteraturstudien var att granska studier i farmakokinetik och dynamik för att undersöka den vetenskapliga grunden för användningen av opioidplåster till djurslagen hund, katt och häst.
Plåster kan vara ett sätt att administrera läkemedel transdermalt till den systemiska cirkulationen. Avsikten med plåster är att uppnå jämna koncentrationer i plasma (steady state) som varar under den tid som plåstret finns på plats, vanligen 72 h för människa. Vid användningen av fentanylplåster uppnåddes steady state hos människa efter 14 h. Om steady state uppnåddes hos hund och katt skedde det efter 12–24 h. Hos häst uppnåddes inget steady state utan plasmakoncentrationen ökade i 12 h och började sedan avta medan plåstret fortfarande var på plats. Absorptionshastigheten såväl som mängden läkemedel har visats variera mellan djurslag men även mellan individer inom samma art vilket troligen har bidragit till att individuella skillnader i plasmakoncentration har observerats. Hos hund har analgesi påvisats vid postoperativ användning, speciellt när andra läkemedel administreras som skyddar mot den tidiga postoperativa smärtan. Hos katt och häst är den analgetiska effekten osäker, eftersom resultaten i olika studier är motsägelsefulla. Den biverkan med störst klinisk betydelse som rapporterats är respiratorisk depression. Administrering av buprenorfin via plåster uppvisade en liknande variabilitet i plasmakoncentrationer som för fentanylplåster. Hos hund har viss smärtlindring visats i ett fåtal studier dock skulle den långsamma ökningen av plasmakoncentrationer kunna begränsa användningen postoperativt.
Konklusionen är att användningen av opioidplåster har fördelar i form av enkel administrering och rörelsefrihet för patienten men dock medför stor variation i erhållna plasmakoncentrationer av läkemedlet både mellan individer och djurslag. Den uppnådda analgetiska effekten är tveksam i många fall och fler studier är nödvändigt för att fastställa nyttan av administrationsformen. Fördelarna måste vägas mot nackdelarna innan användning och noggrann övervakning av patienten är nödvändig vid användningen av opioidplåster.

Opioid patches intended for humans are used for analgesia in animals as there are no registered patches for use in veterinary medicine. In Sweden fentanyl and buprenorphine patches are currently approved for human use. The purpose of this study was to investigate studies in pharmacokinetics and dynamics to examine the scientific evidence for the use of opioid patches in the dog, cat and horse.
The patch is a transdermal delivery system and during the time the patch is in place, which usually is 72 h in humans, the purpose is to reach constant plasma concentrations, i.e. a steady state. When using a fentanyl patch in humans steady state was reached after 14 h. Steady state in dogs and cats was inconsistently but when occurred, it was attained after 12–24 h. In horses steady state was not achieved and the plasma fentanyl concentration increased for 12 h and then declined although the patch was still in place. Both the rate as well as amount of drug absorption was demonstrated to vary between species but also between individuals within species. This has probably contributed to the observed intra-individual differences in achieved plasma concentrations.
In dogs analgesia was noticed when using the fentanyl patch postoperatively, especially when other analgesics protecting against the early postoperative pain are administered. In cats and horses the documentation of analgesic effect is contradictory. The most important side effect reported is respiratory depression. Buprenorphine patches showed a similar variability in plasma concentrations as the fentanyl patches. In dogs limited analgesic effect was achieved in a small number of studies, however the slow rise in plasma buprenorphine concentration could further limit the postoperative use.
In conclusion, the opioid patch is a stress-free way of drug administration and gives the patient freedom to move and no invasive procedures are necessary. However, the transdermal delivery system intended for human use provided variation in the achieved drug plasma concentrations both between individuals and species. The analgesic effect was uncertain in many cases and more studies are needed to determine the benefit of this way of administration. The risk to benefit must be considered before use and careful observation of the patient is a necessity when opioid patches are applied.