Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Antibiotika används inom både human- och veterinärmedicinen världen över för att bota och förebygga infektiösa sjukdomar. Idag finns ett tiotal olika antibiotikagrupper med olika verkningsmekanismer och antimikrobiella spektra. Sulfonamid och trimetoprim, β-laktamantibiotika, tetracykliner, aminoglykosider, makrolider och fluorokinoloner är de vanligaste. Hos häst används antibiotika för att behandla olika bakteriella infektioner orsakade av patogener som Streptococcus spp., Stafylococcus spp., Rhodococcus equi, Klebsiella spp., Actinobacillus spp. och Pasteurella spp. samt C. difficile och C. perfringens. Förutom resistensutveckling kan antibiotika även ha andra negativa effekter och hos häst kan behandling med antibiotika leda till en ofta allvarlig diarre, antibiotikainducerad diarré, som en allvarlig biverkan.
Antibiotikainducerad diarré är oftast mild och övergående men den kan också vara kraftig och utvecklas till en akut, potentiellt dödlig, kolit. Diarrén inträder vanligen de första dagarna efter påbörjad behandling. Alla vanligen använda antibiotikagrupper har visats kunna ge upphov till antibiotikainducerad diarré, men risken anses större för vissa antibiotikagrupper, däribland tetracykliner och makrolider. Den bakomliggande orsaken är att antibiotikabehandling kan leda till en drastisk störning av tarmens normalflora som möjliggör att potentiella patogener kan växa till och orsaka diarré. De etiologiska agens som idag förknippas med antibiotikainducerad diarré är C. difficile, C. perfringens och Salmonella, men många fall är också odiagnosticerade och möjligheten att fler etiologiska agens kan ligga bakom sjukdomen kan inte uteslutas.
Förekomsten av antibiotikainducerad diarré är relativt liten i relation till den stora mängd behandlingar med antibiotika som utförs. Risken att utveckla sjukdomen varierar dock med olika preparat. Tetracykliner är exempel på en grupp högriskantibiotika och används numera därför mycket restriktivt på häst i Sverige. Andra antibiotikagrupper med större risk för att utveckla diarré är β-laktamantibiotika, makrolider och trimetoprim-sulfonamid, bland annat på grund av dess antimikrobiella spektra och konentration i grovtarmen. Att kombinera olika preparat leder till en större risk att utveckla diarré. Likaså är hospitalisering, transportering, svält och operation predisponerande faktorer. Naturligtvis är dock användningen av antibiotika den viktigaste predisponernade faktorn och att hålla hästarna friska med förebyggande åtgärder är det bästa sättet att förebygga antibiotikainducerad diarré, eftersom behovet för användning av antibiotika då minskar.

Antibiotics is used worldwide to cure and prevent infectious diseases in both human and animals. There are a tenfold of different classes of antibiotics, each with different mechanisms of action and antimicrobial spectra. The classes of antibiotics most commonly used are sulphonamide and trimethoprim, β-lactam antibiotics, tetracycline, aminoglycoside, macrolides and fluoroquinolones. In horses antibiotics is used to treat bacterial infections caused by pathogens like Streptococcus spp., Stafylococcus spp., Rhodococcus equi, Klebsiella spp., Actinobacillus spp. and Pasteurella spp., but also C. difficile and C. perfringens. Besides the increasing problem of antibiotic resistance in bacteria, the use of antibiotics also have other negative effects. In horses, one of these negative effects is that antibiotic treatment can lead to an often severe diarrhoea, antibiotic-induced diarrhoea.
Antibiotic-induced diarrhoea is generally mild and of short duration but can occasionally emerge as a severe and acute, potentially life-threatening colitis. The symptoms usually appear within the first few days after initiating treatment. All classes of antibiotics have been shown to give rise to antibiotic-induced diarrhoea although some classes are associated with a greater risk of causing the syndrome, among them are tetracycline and macrolide. The underlying cause of the syndrome is that antibiotic treatment can lead to a drastic alteration of the colonic microbial flora which enables potential pathogens to proliferate and cause diarrhoea. The aetiologies associated with antibiotic-induced diarrhoea that are known today are C. difficile, C. perfringens and Salmonella, though many cases remain undiagnosed and the possibility of additionally aetiologies causing the diarrhoea is not to be outruled.
The occurrence of antibiotic-induced diarrhoea is relatively small considering the great use of antibiotics. The risk of developing the syndrome varies between different antibiotic drugs, partly because of their different antimicrobial spectra and mechanisms of action. One of the antibiotics associated with greater risks of developing diarrhoea is tetracycline which is therefore used restrictively in Sweden. Others are β-lactam antibiotics, macrolides and trimethoprim-sulphonamide. Combining different antibiotics leads to a greater risk of developing diarrhoea, likewise hospitalization, transportation, starvation and surgery. Naturally the greatest risk factor of all is the use of antibiotics, wherefore the best way of preventing the syndrome is to keep horses healthy by preventive action, then the need for using antibiotics diminishes.