Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Intestinal clostridios, som bröts ut från det gamla begreppet ”colitits X” på slutet av 1970-
talet, är ett syndrom som drabbar hästar och många gånger är utgången fatal. Syftet med
denna litteraturstudie är att redogöra för etiologin, epidemiologin och patogenesen bakom
intestinal clostridios. Värdet av den komplexa koloniseringsresistensen och vilka riskfaktorer
som är viktigast för sjukdomsutvecklingen kommer även att diskuteras.
Clostridiaceae är en bakteriefamilj bestående av anaeroba bakterier, ofta sporbildare. Arterna
karaktäriseras av deras produktion av oerhört potenta toxiner med förmåga att framkalla
sjukdom hos både däggdjur och fåglar. De identifierade etiologierna bakom intestinal
clostridios är Clostridium perfringens och Clostridium difficile.
Symtomen vid intestinal clostridios är i det typiska fallet snabbt igångsättande av allvarliga
diarréer och om hästarna inte behandlas går de en snabb död till mötes. Sjukdom orsakad av
C. difficile har associerats till antibiotikabehandling och C. perfringens-orsakad intestinal
clostridios har huvudsakligen uppmärksammats hos hästar som exponerats för olika typer av
stresstillstånd. Det finns många riskfaktorer som verkar främja uppkomsten av intestinal
clostridios. Antibiotikabehandling, svält och hospitalisering är exempel på faktorer som kan
föregå tillväxt av clostridier i tarmkanalen.
Behandlingen består av understödjande terapi men antibiotikabehandling, fekal
transplantation och administrering av olika typer av probiotika kan mildra symtomen.
Slutsatserna som kan dras efter litteraturgenomgången är att de patogener som ligger bakom
intestinal clostridios hos vuxna hästar är C. perfringens typ A och C. difficile. Dessa bakterier
kan finnas i hästarnas tarm i icke detekterbara mängder även hos friska hästar och sjukdom
uppstår när den gastro-intestinala mikrofloran störs så mycket att koloniseringsresistensen inte
kan förhindra tillväxt av de patogena clostridierna. Efter toxinproduktion inträder allvarlig
sjukdom.
Den kliniska bilden är ospecifik och svår att skilja från eventuella differentialdiagnoser. På
grund av detta ska alltid provtagning för bakteriologisk odling och typning genomföras. Det
är väldigt viktigt att odla för både C. perfringens och C. difficile vid misstanke eftersom de
odlas fram med selektiva metoder som är specifika för de två olika bakterierna. Risken är att
man missar den ena arten om man väljer att endast odla för den andra.
Koloniseringsresistensen är antagligen viktigare än vad vi vet med hänsyn till att förebygga
och förhindra uppkomsten av intestinal clostridios hos hästar. Tyvärr är för lite forskning
gjord inom detta område och några klara slutsatser om den gastro-intestinala mikroflorans roll
och värde i skyddet mot clostridierna går inte att dra i dagsläget.

Intestinal clostridiosis is a syndrome that was broken out from the concept of ”colitis X” in
the late 1970s. It is a syndrome that affects horses and the outcome is many times fatal. The
purpose of this review is to explain the aetiology, epidemiology and pathogenesis of intestinal
clostridiosis. Further more the value of the complex colonising-resistance and the main risk
factors for developing disease will be illuminated and discussed.
Clostridiaceae is a family of anaerobe bacteria, most of them able to form spores. The species
are characterized by their production of very potent toxins and ability to induce sickness in
both mammals and birds. The identified aetiologies behind intestinal clostridiosis are
Clostridium perfringens and Clostridium difficile
The clinical picture of intestinal clostridiosis is in the typical case a rapid up come of severe
diarrhoeas and if the horses do not get appropriate treatment they go quick demise. Infection
with C. difficile has been associated to treatment with antibiotics and C. perfringens infection
has mainly been observed in horses exposed for different states of stresses.
There are many risk factors that seem to promote the appearance of intestinal clostridiosis.
Treatment with antibiotics, starvation and hospitalization is a few examples of states that can
precede proliferation of clostridia in the intestines.
The treatment consists of supportive therapy but antibiotics, faecal transplantation and
administration of probiotics may also alleviate the symptoms.
From the literature the following conclusions can be drawn. The aetiologies of intestinal
clostridiosis in adult horses are C. perfringens type A and C. difficile. These bacteria may
have colonised the intestine in undetectable small numbers in healthy horses and sickness will
not occur until the gastro-intestinal micro flora gets disrupted so that the colonising resistance
is not able to prohibit proliferation of the pathogenic clostridia. Following production of
toxins severe acute sickness is developed.
The clinical picture is often unspecific and difficult to distinguish from differential diagnosis.
Because of this, sampling for bacteriological culture and typing should always be done. It is
very important to culture for both C. perfringens and C. difficile when intestinal clostridiosis
is suspected since they are grown on selective medias. The risk is that you will miss one
species if you choose to only culture one of them.
The colonising resistance is probably more important than we know when it comes to
prevention and prohibition of intestinal clostridiosis in adult horses. Unfortunately too little
research is made in this area and any clear conclusions about the normal gastro-intestinal
micro flora’s role in the protection of clostridial infection cannot be drawn in the current
situation.