Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Honung har en historia inom sårvård som går långt tillbaka i tiden. Idag används honung både inom veterinär- och humanmedicinsk vård. Den honung som används är framförallt Manukahonung från växten Leptospermum scoparium i Nya Zeeland. Honung anses ha ett flertal positiva effekter på sårläkning och här fokuseras på tre av dem: antibakteriell effekt, påskyndad sårläkning samt antiinflammatorisk effekt. Syftet med denna litteraturöversikt är att se vad det finns för vetenskaplig grund till Manukahonungs påstådda effekter och för att få en uppfattning om användbarheten inom veterinärmedicinsk sårvård för hund och katt.
Den allmänna uppfattningen är att den antibakteriella effekten hos Manukahonung är bekräftad då flertalet studier har visat detta, även på multiresistenta bakterier. Det finns flera egenskaper hos honung som förklarar den antibakteriella aktiviteten såsom osmolaritet, låg vattenaktivitet, lågt pH och innehåll av väteperoxid. Specifikt för Manukahonungs antimikrobiella effekt är dess innehåll av metylglyoxal (MGO).
Resultat från studier av Manukahonungs effekt på sårläkningshastighet och inflammation är inte lika entydiga. Kliniska studier av sårläkningshastighet har fått både bekräftande och motsägande resultat. In vitro har man sett att honungen har en positiv effekt på keratinocyter från människor, dock verkar andra honungssorter ha en bättre effekt än Manukahonung. Manukahonungens effekt på sårläkning har förklarats av frisättning av cytokiner, sänkning av yt-pH samt att honung skapar en fuktig sårmiljö.
Den antiinflammatoriska effekten har kopplats ihop med att Manukahonung minskar koncentrationen av reaktiva syreradikaler. Förklaringen till varför koncentrationen minskar är dock omtvistad, en del författare sammankopplar det med innehåll av antioxidanter medan andra anser att det beror på hämning av ”respiratory burst” hos neutrofiler.
Man kan konstatera att det finns en del studier som tyder på att Manukahonung kan ha en antibakteriell aktivitet, viss inverkan på sårläkningshastighet och en antiinflammatorisk effekt. Då flera av de kliniska studier som finns att tillgå är av varierande kvalité måste man dock tolka resultaten med viss försiktighet. Dessutom är de flesta av dessa studier humanbaserade. Flera veterinärmedicinska studier behövs därför för att man skall kunna uttala sig om användbarheten av Manukahonung inom sårvård för hund och katt.

Honey is used in both veterinary and human wound care. Manuka honey from Leptospermum scoparium in New Zealand is most common in wound care since it has a superior antibacterial effect. Honey has been ascribed several positive effects on wound healing. The aim of this literature review is to study the scientific base for the alleged effects of Manuka honey and to get an understanding of its usefulness in veterinary wound care of dogs and cats. This review is focused on the antibacterial effect, the effect on wound healing rate and the anti-inflammatory effect of honey.
The general opinion among most authors is that the antibacterial effect of Manuka honey is confirmed, even in multiresistant strains of bacteria. There are several mechanisms in honey that explain the antibacterial activity such as osmolarity, low water activity, low pH and content of hydrogen peroxide. The explanation of the unique antibacterial effect of Manuka honey has been attributed to its content of methylglyoxal (MGO).
Clinical studies of the effect of Manuka honey on wound healing have shown both positive and negative results. In vitro it has been observed that honey has a positive effect on human keratinocytes in scratch wounds. However the results of the study indicate that honeys from other floral sources may have a better effect on wound healing than Manuka honey. The effects of increased wound healing rate have been explained by the release of cytokines, a reduction of surface pH and the fact that honey creates a moist wound environment.
The anti-inflammatory effect of Manuka honey has been linked to the reduction of reactive oxygen species in vitro. Why the concentration of reactive oxygen species decreases in the presence of Manuka honey is however debated.
It seems possible that Manuka honey has an effect on wound healing. Nevertheless the results of the clinical studies should be interpreted with caution since the quality of the studies are varying. Also most of these studies are based on human patients and human cells. More veterinary studies on the effects of Manuka honey in small animals are therefore needed.