Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Although known and feared for thousands of years, rabies remains a real and present threat to thousands of people, especially in low- and middle income countries. In India, rabies is an endemic disease, causing human deaths every year. The primary mode of transmission is through the bite of an infected dog. Fighting the disease in the dog population through vaccinations remains the most efficient way to eradicate the disease. The knowledge of rabies
in India is unsatisfactory, as a lot of people lack awareness about the severity of the disease and the importance of washing the bitten area and seeking medical attention for post exposure prophylaxis when bitten by a dog. Education programs have been seen to have an effect on
the knowledge, attitude and practice towards dogs and dog bites, and also in reducing the number of dog bites in children.

The purpose of this study was to evaluate the knowledge, attitude and practice regarding rabies and dogs in school children, and to make a rough assessment of how it is affected by vaccination campaigns and education programs. The study was carried out in the areas of Madurai and Ooty/Coonoor in Tamil Nadu, India, in connection with a large rabies vaccination campaign conducted by the Worldwide Veterinary Service. Questionnaires were
distributed in 13 different schools in the two areas, some before (pre-intervention) and some after (post-intervention) an educational speech on dog behaviour and rabies, and the distribution of written information material.

The results showed that the children that had partaken in the brief educational lecture had a better knowledge of the modes of transmission of rabies, how to treat a dog bite and how to respond to dogs in the street. The children in the post-intervention group were more aware of the seriousness of the rabies disease and that it is a problem in India. Neither post-intervention nor pre-intervention groups believed themselves or their families to be in danger of contracting rabies. The conclusions drawn from this study is that neither long term eradication efforts or larger vaccination campaigns are sufficient to influence knowledge, attitude and practice in children, and that education programs directed at children are of great importance in preventing dog bites and rabies infection.

Trots att sjukdomen varit känd och fruktad i tusentals år, förblir rabies ett verkligt och närvarande hot mot tusentals människor, framförallt i låg- och medelinkomstländer. I Indien är rabies en endemisk sjukdom som orsakar humana dödsfall varje år. Den huvudsakliga
smittvägen är genom bett från infekterade hundar. Bekämpning av sjukdomen i hundpopulationen genom vaccinationer är det mest effektiva sättet att utrota sjukdomen.

Kunskapen om rabies i Indien är otillfredsställande, då många människor inte är medvetna om sjukdomens allvarlighetsgrad och vikten av att tvätta bettet och söka sjukvård för behandling med postexpositionsprofylax då man blivit biten av en hund. Utbildningsprogram har setts ha
en effekt på kunskap, attityder och praxis rörande hundar och hundbett, samt i att minska antalet hundbett bland barn.
Syftet med denna studie var att utvärdera kunskap, attityd och praxis rörande rabies och hundar hos skolbarn, samt att göra en grov uppskattning av hur de påverkas av
vaccinationskampanjer och utbildningsprogram. Studien utfördes i Madurai och Ooty/Coonoor i Tamil Nadu, Indien, i samband med en stor rabiesvaccinationskampanj genomförd av Worldwide Veterinary Service. Enkäter delades ut i 13 olika skolor i de två områdena, varav några före (pre-intervention) och några efter (post-intervention) en
föreläsning om hundbeteende och rabies, och utdelning av skriftligt informationsmaterial.

Resultaten visade att barnen som närvarat vid en kort utbildningsföreläsning hade bättre kunskap om hur sjukdomen överförs, hur man behandlar hundbett och hur man ska bemöta
hundar på gatan. Barnen i post-interventionsgruppen var mer medvetna om sjukdomens allvarlighetsgrad och att den är ett problem i Indien. Varken post- eller preinterventionsgrupperna trodde att de själva eller deras familjer löper risk att smittas av rabies.
Slutsatserna man kan dra från denna studie är att varken långsiktigt arbete med sjukdomsbekämpning eller stora vaccinationskampanjer är tillräckligt för att influera kunskap, attityder och praxis hos barn, och att utbildningsprogram riktade mot barn är mycket viktiga
för att förebygga hundbett och rabiesinfektion.