Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sedan trakthyggesbrukets införande har stora förändringar skett i de svenska skogarna. Viktiga negativa effekter av trakthyggesbruk på skogslevande arter är habitatförluster och habitatfragmentering. I detta sammanhang är begreppet konnektivitet viktigt. Konnektivitet beskriver i vilken utsträckning arter kan röra sig mellan lämpliga habitatfläckar i landskapet. Konnektiviteten för en art är beroende av andel lämpliga habitat och artens spridningsförmåga.
Konnektivitet undersöktes för tolvtandad barkborre och lappmes vid olika spridningsavstånd. Analyser utfördes för lämpliga habitatfläckar både i skogar över 60 år och över 100 år. För tolvtandad barkborre undersöktes viktiga habitatfläckar och en diskussion kring skydd av habitatfläckar fördes. För lappmes gjordes en jämförelse mellan två områden för att undersöka om fragmentering av skogslandskapet kunde vara en orsak till att lappmesen försvunnit från det ena området men fanns kvar i det andra.
För tolvtandad barkborre var 35 fläckar icke-skyddade och 15 fläckar skyddade bland de habitatfläckar med högst konnektivitet vid ett urval av skogar över 100 år. Av de icke-skyddade fläckarna ägde Sveaskog 31 stycken, resterande 4 fläckar var privatägda. Konnektiviteten var i medeltal högst för de icke-skyddade fläckarna. Vid skydd av skog skulle habitatfläckar med hög konnektivitet prioriteras eftersom dessa fläckar har god anslutning till andra fläckar och därigenom kan fungera som spridningsvägar.
För lappmes fanns en större areal lämpliga habitatfläckar över 100 år i området där arten fanns kvar jämfört med området där arten försvunnit, vilket innebar att fragmenteringsgraden var lägre i området där arten fanns kvar. Detta indikerar att fragmentering kan vara en av orsakerna till att lappmesen försvunnit från det ena området.

The Swedish forests have undergone large changes since the modern forestry with clearcutting began. Important negative effects on forest-living species caused by clearcutting are habitat losses and habitat fragmentation. The concept of connectivity is important in this context. Connectivity describes to which degree species can move between suitable habitat patches in the landscape. The connectivity for a species depends on the proportion of suitable habitat and on the species’ dispersal capacity.
Connectivity was analysed for the bark beetle Ips sexdentatus and for the Siberian tit at different dispersal distances. Analyzes were performed for suitable habitat patches both in forests older than 60 years and older than 100 years. For Ips sexdentatus, important habitat patches were studied and a discussion about protection of habitat patches was made. For the Siberian tit a comparison between two areas were made with the purpose of studying if fragmentation of the forested landscape could be a reason to the declining populations of Siberian tit.
For Ips sexdentatus, 35 patches were unprotected and 15 patches were protected among the habitat patches with the highest connectivity and with an age over 100 years. Among the unprotected patches, 31 were owned by Sveaskog and the remaining 4 patches were privately owned. The connectivity was on an average highest for the unprotected patches. Habitat patches with high connectivity would be preferred for protection since they are well connected with other patches.
For the Siberian tit, the area of suitable habitat patches over 100 years were larger in the area where the species occur compared to the area where it has decreased. This indicates that fragmentation could be one of the causes of the declining populations of Siberian tit in this area.