Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den vitryggiga hackspetten Dendrocopos leucotos L., en tidigare mer vanlig fågel, har länge påverkats negativt av skogsbruket och är idag starkt hotad. Arten är främst knuten till lövrika områden med stor andel död ved. 2011 fanns det ca 33 stycken individer i Sverige varav endast ett par längs Norrlandskusten. I studien utformades två GIS-modeller för utsökning av lämpliga habitat. Modellerna baserades på löv- respektive barrskogsandelen och tillämpades på Norrlands kustkommuner samt Älvkarleby i Svealand. Den barrbaserade modellen fann 2129 ha lämpliga revir och den lövbaserade fann 1528 ha lämpliga revir inom studieområdet vilket skulle räcka till 21 respektive 15 vitryggspar. Inga av dessa områden ligger inom naturvårdsområden (data från 2009). Modellernas trovärdighet är svårbedömd då arten är sällsynt och referenser saknas men den barrbaserade antas mest trovärdig. Lövandelen runt varje enskild pixel är generellt väldigt låg och pixlar med endast 0-10 % lövandel i en omkringliggande 100 ha yta utgör ca 87,7 % av studieområdet.
För att arten ska kunna öka i individantal krävs kraftiga åtgärder. Befintliga lövområden bör utvidgas, nya måste skapas och konnektiviteten mellan dessa måste öka.
Modellen bör om möjligt jämföras med en liknande modell som bygger på svenska marktäckedata för att se vilka data som ger de mest träffsäkra och trovärdiga resultaten.

The white-backed woodpecker Dendrocopos leucotos L., a former more usual bird, has been negatively affected by the forestry for a long time and is endangered today. The species is mainly found in deciduous areas with a big proportion of dead wood. In 2011 there were 33 individuals living in Sweden whereof only one pair along the Norrbotten coast. In the study, two GIS-models were designed to search for suitable habitats. The models were based on the proportion of deciduous and coniferous forest respectively and were applied on the municipalities along the coast of Norrland and the Älvkarleby municipality in Svealand. The conifer based model found 2129 ha of suitable territories and the deciduous based found 1528 ha of suitable territories within the study area which would be enough for 21 and 15 white-backed woodpecker pairs respectively. None of these areas lays within the conservation areas (data from 2009). The reliability of the models is hard to estimate due to the rareness of the species and the lack of reference but the coniferous is presumed to be the most reliable. The deciduous share around each pixel is very low in general and pixels with only 0-10 % deciduous share in the surrounding 100 ha makes up about 87.7 % of the study area. For the species to be able to rise in the number of individuals strong action needs to be taken. Existing deciduous areas should be widened, new areas must be created and the connectivity between these areas must increase. The model should, if possible, be compared with a model based on svenska marktäckedata, a national geographic information system (GIS) database, to investigate which of the data that give the most accurate and reliable results.