Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Pyometra är en vanlig sjukdom hos äldre, okastrerade tikar. Oftast uppträder sjukdomen i efterlöpet då tiken står under progesteronpåverkan vilket gör livmodern mer mottaglig för bakteriella infektioner. Enligt studier är Escherichia coli den bakterie som vanligen isoleras från livmodern. Bakterierna härstammar troligtvis från tikens normalflora eller från urinvägarna. Kliniska symptom på livmoderinflammation kan vara sänkt allmäntillstånd, variga flytningar (om cervix är öppen), polyuri, polydipsi, feber, diarré och kräkningar. Rekommenderad behandling är ovariohysterektomi men det finns också möjlighet till medicinsk behandling i kombination med antibiotika i särskilda fall.
High Mobility Group Box 1 (HMGB1) är ett protein med både en intra- och extracellulär roll. Under inflammatoriska tillstånd eller vid skada frigörs proteinet från aktiverade makrofager och monocyter som har stimulerats med endotoxin eller proinflammatoriska cytokiner. Vid studier både inom human- och veterinärmedicin har det visats att plasmakoncentrationerna av HMGB1 stiger vid sjukdomar som bl a sepsis, pankreatit, akut lungskada och chock. HMGB1 koncentrationen ökade då successivt under de första 8 – 16 timmarna efter infektion hos sepsispatienter och kvarstod på den höjda nivån under minst 36 timmar. HMGB1 utpekas sålunda som en sen mediator av sepsis. Den ökade plasmakoncentrationen har associerats med allvarlighetsgraden på sjukdomen och hur bra patienten kommer att svara på behandling.
Syftet med studien var att undersöka om HMGB1 kan användas som en prognostisk markör för sepsis (blodförgiftning). Tikar med diagnosticerad pyometra undersöktes kliniskt och bedömdes vara positiva eller negativa för systemic inflammatory response syndrome (SIRS) enligt kliniska kriterier. Även de friska tikarna undersöktes kliniskt. Blodprov togs från samtliga tikar och samtidigt sattes blododlingar från tikarna i pyometragruppen för bakterieverifiering. Tikar i pyometragruppen med konstaterad SIRS bedömdes, enligt definitionen SIRS orsakat av infektion, ha sepsis. Serumkoncentrationerna av HMGB1 hos alla sjuka och friska tikar mättes med ett sandwich ELISA kit och resultaten bearbetades sedan statistiskt. Hos en tredjedel av tikarna från pyometragruppen mättes HMGB1 koncentrationen även en dag efter operation
Koncentrationen av HMGB1 var signifikant högre hos tikar med pyometra än hos friska kontrollhundar. Dock skilde sig inte HMGB1 koncentration hos de tikar som diagnosticerats med SIRS jämfört med de tikar som var SIRS negativa. Hundar med bakteriemi hade inte heller signifikant högre HMGB1 koncentrationer än tikar vars blododling var negativ. Resultaten visade också att HMGB1 nivåerna var signifikant högre vid proverna tagna en dag efter operation jämfört med dagen innan operation. Resultaten visade att man genom att mäta HMGB1 koncentrationen inte kan urskilja hundar med sepsis. Därmed verkar användningsområdet för HMGB1 som ensam biomarkör för sepsis vara begränsat. Då HMGB1 koncentrationen hos pyometratikar var högre än hos friska kontroller visar studien dock att HMGB1 kan komma att ha ett kliniskt värde som markör för inflammation ur ett övergripande perspektiv och tillsammans med andra markörer.

Pyometra is a common disease of elderly, intact bitches. The illness mainly appears in metoestrus when the uterus is progesterone-stimulated and consequently is more sensitive for bacterial infections. The bacterial species most frequently isolated from the uterine content in pyometra is Escherichia coli which most probably originate from the normal flora of the bitch. The clinical manifestations of canine pyometra are associated with symptoms such as lethargy, purulent vaginal discharge (if the cervix is open), polydipsia, polyuria, fever, vomiting and diarrhea. Surgical treatment - ovariohysterectomy- is the treatment of choice but there is also a possibility in some cases to use medical treatment in combination with antibiotics.
High Mobility Group Box 1 (HMGB1) is a protein with diverse cellular functions - both intracellular and extracellular. During inflammatory or injurious conditions HMGB1 can be released by activated macrophages and monocytes in response to stimulation with bacterial endotoxin or proinflammatory cytokines. It has been shown in studies both in human- and veterinary medicine that serum HMGB1 levels increase in a number of diseases such as sepsis, pancreatitis, acute lung injury and shock. In the trials HMGB1 serum concentration increased gradually for 8-16 hours and remained elevated at least 36 hours in septic patients. HMGB1 is hence indicated as a late mediator of sepsis. The increased levels are suggested to be correlated with the severity and course of the diseases and are presumed to have a predictive value for the outcome.
The purpose of the present study was to explore HMGB1 as a prognostic biomarker for dogs with sepsis (blood poisoning). Bitches with a pyometra diagnosis were clinically examined and classified as either positive or negative for systemic inflammatory response syndrome (SIRS) according to established clinical criteria. The healthy bitches were similarly clinically examined. Blood samples were collected from all dogs in the study. Blood from bitches with pyometra were subjected to culturing to confirm bacterial growth and for typing of the bacterial strains. The SIRS-positive dogs with pyometra were classified as having sepsis according to the definition of SIRS caused by infection. The serum concentrations of HMGB1 were quantified with a sandwich ELISA kit for all dogs in the study, including all bitches with pyometra and healthy controls. The HMGB1 concentrations were also measured on one third of the dogs with pyometra one day after surgical treatment. The data were analyzed statistically.
Dogs with pyometra had significantly higher concentrations of serum HMGB1 compared with healthy control bitches. However the concentrations of serum HMGB1 did not differ significantly between dogs in the pyometra group with or without SIRS. The difference in HMGB1 levels was not significant between dogs with confirmed bacteremia and those with negative blood cultures. It was also shown that serum HMGB1 levels were elevated one day after surgery. The results of this study showed that dogs with sepsis could not be detected by measuring serum concentrations of HMGB1. This indicates that HMGB1 has limited potential as a single marker for sepsis. Because the HMGB1 concentrations were elevated in bitches with pyometra compared with healthy controls HMGB1, however, may have a value as a potential screening parameter together with other markers of infection and inflammation.