Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Individual identification of pigs could be used in commercial herds for production monitoring, disease monitoring and breeding evaluation. This study investigates the possibility of using microchips designed for dogs and cats to identify individual pigs from birth, through rearing to carcass at the slaughter plant. Two different sizes of microchips, and two different ages of the pigs at injection were tested. Castrates and gilts from ten litters were evenly distributed between chip sizes and injection ages. All pigs were identity marked with both electronic ear tags and injected with microchips. The readability and the presence of wounds for the different methods of identification were recorded through rearing and post slaughter. The results showed that the microchip is not a significantly better method than electronic ear tag for individual identification of pigs regarding readability (due to lost microchips). Moreover, the difference in presence of wounds between electronic ear tags and microchips were not significant. The results showed that a significantly higher proportion of the large microchips are lost during rearing than the small microchips and that a significantly higher proportion of microchips among the early injected (1-2 weeks of age) were lost than among the late injected (9-10 weeks of age). The conclusion of this study is that the use of microchip as well as electronic ear tags as reliable methods (according to the recommendation of >98 % readability by ICAR) for individual identification is not possible without further research at this moment.

Individuell identifiering av grisar skulle kunna användas i kommersiell produktion för produktionsuppföljning, sjukdomsregistrering och avelsvärdering. Den här studien undersöker möjligheten att använda mikrochip anpassade för hundar och katter för att identifiera grisar individuellt från födsel till slaktkropp på slakteriet. Två olika storlekar på mikrochip testades vid två olika åldrar vid injektion. Från tio kullar märktes lika många kastrater som gyltor med mikrochip samt elektroniskt öronmärke. Avläsningsbarheten och förekomst av sår för de olika identifieringsmetoderna registrerades under uppväxten och efter slakt. Resultaten visar att mikrochip inte är en signifikant bättre metod än elektroniskt öronmärke för individuell märkning av grisar med avseende på läsbarhet (på grund av förlorade mikrochip). Skillnaden i förekomst av sår runt chip/öronmärke var inte signifikant. Resultaten visar att litet mikrochip har signifikant högre läsbart än stort mikrochip samt att sen märkning (9-10 veckors ålder) har signifikant högre läsbarhet än tidig märkning (1-2 veckors ålder). Slutsatsen i den här studien är att varken mikrochip eller elektroniskt öronmärke är säkra identifieringsmetoder (enligt ICARs rekommendation för >98 % läsbarhet) och att vidare studier behövs.