Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Mjältbrand är den arketypiska zoonosen, ingen annan infektiös sjukdom drabbar så många olika arter med så allvarliga konsekvenser. I Västvärlden är mjältbrand numera endast ett sporadiskt problem men i Afrika är sjukdomen fortfarande endemisk och anses ha stor påverkan på både populationer av vilda djur och tamboskap. Sjukdomen orsakas av Bacillus anthracis vars sporer är mycket resistenta och kan överleva i miljön under lång tid. Bland vilda djur är det framförallt gräsätare som drabbas och transmissionen sker oftast genom oralt intag av sporer eller parenteral inokulation av sporer. Intaget sker vanligen genom att djuret dricker kontaminerat vatten eller betar gräs som är förorenat med sporer. De vegetativa bakterierna producerar en dödlig kombination exotoxiner vars slutliga effekt är massiva ödem, hemorrhage, njursvikt och terminal hypoxi.
Trots att B.anthracis länge varit känd finns det fortfarande många frågetecken kring sjukdomens patogenes och epidemiologi hos djur. Ekologin kring spridningen av B. anthracis är komplex, det finns teorier om säsongsburen smitta knuten till torrperioder och även vektorer tros vara viktiga vid smittspridningen. För att bekämpa utbrott av mjältbrand används olika strategier. Det viktigaste är att oskadliggöra kadavret eftersom det utgör en smittkälla. Detta kan göras på olika sätt, till exempel genom begravning eller bränning av kadavret. Andra metoder för att minska smittspridningen är vaccinering av djur i riskzonen och bränning av marken i närheten av kadaver för att minska sporförekomsten och antalet vektorer.
Variationen i drabbade arter och tidpunkter för olika utbrott gör det svårt att förutsäga när nya utbrott kommer att ske. En förbättrad förståelse för dessa mekanismer skulle vara användbart för att förhindra utbrott och därmed skydda hotade arter och minska de socio-ekonomiska konsekvenserna som ett utbrott av mjältbrand kan orsaka.

Anthrax is sometimes called the archetypal zoonosis. No other infectious disease affects so many different species with such severe effects. In the western parts of the world, anthrax is today only a sporadic problem but in many parts of Africa the disease is endemic and is thought to have a large impact on populations of both wild and domestic animals. The disease is caused by the sporulating bacteria Bacillus anthracis whose spores can survive in the soil for long periods of time. Primarily wild grazers are affected and these animals often contract the disease by either feeding on contaminated grass or drinking contaminated water. The vegetative bacteria produce a lethal combination of toxins which causes massive oedemas, haemorrhage, renal failure and terminal hypoxia.
Although anthrax is a well known pathogen there are still many things left to discover about the pathogenesis and epidemiology of the disease in animals. The ecology which affects the spread of Bacillus anthracis is complex and there are theories about the contagion being linked to dry seasons as well as vectors. To prevent outbreaks there are several different approaches of which the most effective one is to deposit of the carcass in a safe way, for example through burial or burning. Vaccinations, sero-surveillance and reducing the amount of vectors in an affected area are other common approaches. The variation in which species are affected as well as the difference in time makes it difficult to predict when an outbreak will occur. A better understanding of these mechanisms would be useful to be able to predict outbreaks and thereby protect endangered species and lessen the socio-economical effects an outbreak of anthrax can cause.