Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

A nonsense mutation in the DMRT3 gene has been shown to have a large impact on pattern of locomotion in horses. Horses that can perform several other gaits in addition to the normally occurring gaits, walk, trot and canter, are often hetero (CA)- or homozygous (AA) for this nonsense mutation. Horses that only can perform walk, trot and canter are often homozygous for the wild-type gene (CC). For example the Icelandic Horse is a gaited breed. Five-gaited Icelandic horses can perform both flying pace and tölt, except for the normally occurring gaits, walk, trot and canter, and are often homozygous for this nonsense mutation (AA). Four-gaited Icelandic horses can only perform tölt, in addition to walk, trot and canter and are often heterozygous (CA) for the mutation. Four-gaited Icelandic horses can also be homozygous for the wild-type gene (CC). In this study the significance of the DMRT3-mutation for how easy the Icelandic horse is to start tölt with has been tested. We also studied Standardbreds and Coldblooded trotters without the right genetic prerequisites to trot really fast on the racetracks to see if the mutation was significant for how easily they could be retrained to riding horses due to a better canter. The significance of the nonsense mutation has also been tested for the Morgan and American Curly to see if it has anything to do with how gaited the horses are. The study involved collection of hair samples and phenotypic description through questionnaires. In this study 263 hair samples have been analyzed. It has been shown that Icelandic horses homozygous for the wild-type gene are more difficult to put into tölt compared with horses that are hetero- or homozygous for the nonsense mutation. Standardbreds heterozygous for the DMRT3-mutation has been shown to be more easily retrained to riding horses due to a better canter compared to trotters that are homozygous for the nonsense mutation. The frequency of the DMRT3-mutation has been shown to have a large impact on how gaited the horse becomes in Morgans and American Curly.

En stoppmutation i DMRT3 genen har visats ha stor påverkan på hästars rörelsemönster. Hästar med gångarter utöver de vanliga; skritt, trav och galopp visar alternativa gångarter som tölt och/eller pass och är ofta hetero (CA)- eller homozygota (AA) för den här stoppmutationen medan hästar som inte har alternativa gångarter ofta är homozygota för vild-typ genen (CC). Till exempel kan Islandshästar utföra alternativa gångarter. Islandshästar som är femgångare kan gå i flygande pass och tölt, utöver de vanliga gångarterna skritt, trav och galopp, och är ofta homozygota för stoppmutationen (AA). Medan fyrgångshästarna som endast kan gå i tölt, utöver de vanliga gångarterna skritt, trav och galopp, ofta är heterozygota (CA) för stoppmutationen eller homozygota för vild-typ genen (CC). I denna studie har vi undersökt om stoppmutationen i DMRT3 har signifikant betydelse för hur lätt Islandshästen är att töltsätta. Vi har även testat om varmblods- och kallblodstravare som inte har rätt genetiska förutsättningar till att prestera bra på travbanan lättare kan skolas om till ridhästar genom att de har en bättre galopp och om det beror på genotyp i DMRT3. Vi har även testat om stoppmutationen i DMRT3 har betydelse för hur många gångarter Morgan och American Curly kan prestera. Studierna har inkluderat insamling av hårprover och fenotypiska beskrivningar genom frågeformulär. I denna studie har 263 hårprover analyserats. Det har visats att Islandshästar som är homozygota för vild-typ genen har svårare för att töltsättas än hästar som är hetero- eller homozygota för stoppmutionen i DMRT3. Varmblodiga travhästar som är heterozygota för stoppmutationen har visats ha lättare för att bli ridna i galopp och därigenom lättare bli omskolade till ridhästar än hästar som är homozygota för stoppmutationen. Stoppmutationen i DMRT3 har visats ha stor betydelse för hur många gångarter Morgan och American Curly kan komma att prestera.