Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Vanligt förekommande i planprogram är målet att skapa social hållbarhet. Definitionen av begreppet är
bred och ofta utan konkreta strategier. Tolkningsutrymmet skapar problem, som i sin tur kan göra att begreppets inverkan urholkas.

Den här uppsatsen fokuserar på hur social hållbarhet uppnås genom den fysiska planeringen men också genom den mänskliga påverkningsfaktorn. Strategier för fysisk miljö pekar bland annat på vikten av mötesplatser, stråk, jämn fördelning av funktioner och institutioner samt överbyggande av barriärer.
Resultatet i uppsatsen visar också att social hållbarhet till stor del är beroende av människors delaktighet och engagemang. I planprocesser praktiseras detta ofta i form av medborgardeltagande, med bland annat dialoger och workshops. Uppsatsen har studerat problem med metoden och
diskuterar hur representativ den är för medborgarnas önskemål och vad som egentligen är syftet med
medborgardeltagande. Många gånger kommer bara några få individer till tals i dialogerna, i uppsatsen diskuteras om syftet snarare är att politiker och tjänstemän vill stärka sin relation till medborgarna. Ett alternativ till medborgardeltagande är ideellt arbete, en verksamhet som med andra medel och på andra sätt kan stärka den sociala sammanhållning i ett område. Resultatet påverkas av huruvida
initiativet kommer från boende i området och att de som engagerar sig får uppmuntran och stöd från kommunen.
Uppsatsen undersöker också hur politiska målsättningar och planerarens personliga värderingar påverkar beslut om framtida fysiska förändringar.

För att kunna skapa social hållbarhet genom fysiska miljöer förutsätter det att medborgare är inkluderade i processen, från början till slut. Det krävs ett samförstående mellan planerarens visioner och medborgarnas önskemål, tydligt är i alla fall att ingen part kan agera utan den andre.

Today many planning briefs sets out the ambition to achieve social sustainability. Due to the terms wide definition and the lack of concrete strategies its impact risk to reduce.
This study explores how social sustainability can be created through urban planning, but also through
human affect. Important factors within physical design are such as meeting points, paths, dissolved barriers and even access to various institutions. This study also concludes the importance of including and engaging citizens in order to achieve social sustainability. In today’s planning process civic engagement is often carried out in the form of work shops or dialogues. The study discuss the method,
whether it can be said to represent requests of the general citizen or what else civic engagement really aims for.
Often only a few citizens are heard at meetings and work shops, which leads to the discussion if public participation rather works as a campaign for politicians and officials. A different way to include and engage citizens is volunteering projects. Such projects are structured differently but still increase social cohesion in an area. The outcome of volunteering projects is depending on local involvement and support from the municipality. The study also focuses on how decision-making for future physical changes are affected by the impact of political goals and the planners personal values.

If social sustainability is to be created by physical design it constitutes citizen participation, from
beginning to the very end. The outcome is depending on the understanding between the planners visions and the citizen's requests. It is clear that neither of the two can act alone.