Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Lameness localized to the hoof is a common problem in horses. Magnetic resonance imaging (MRI) as a diagnostic tool is becoming more common and is well suited for examination of the distal limb and the hoof capsule. Today there are two different methods of MRI where in one the horse is under general anesthesia and in the other the horse is standing and only sedated. In this study we have compared the visualization of the distal interphalangeal joint using these two methods in two different groups of horses with unknown clinical problems referred to two different equine hospitals. The width of the joint structures including thickness of joint cartilage and joint fluid and also the width of the dorsal pouch of the distal interphalangeal joint were measured. The results showed that there was no significant difference between the width of the summarized joint structures, the thickness of the joint cartilage on the hoof bone or on the width of the joint fluid. The joint cartilage of the distal P2 was significantly thicker on the standing horse, which was an unexpected result. The dorsal pouch was wider on the standing horse, which you should be aware of when assessing MRI scans of the foot of standing horses. There are several sources of error to consider and it would be desirable with a larger study where clinically healthy horses were examined with MRI both standing sedated as well as under general anesthesia in a short interval of time.

Låga hältor är vanligt förekommande hos dagens sporthästar. Magnetresonanstomografi (MRT) är en diagnostikmetod som blir alltmer vanlig. Den är mycket väl lämpad för undersökningar av det distala hästbenet, även för hovkapseln. Idag finns två olika varianter av MRT för hästar, den ena där undersökningen genomförs på liggande häst i full narkos och den andra med hästen sederad och stående. I denna studie har en sammanställning av visualiseringen av hovleden med de båda undersökningsmetoderna i två olika grupper med hästar gjorts. Hästarna är undersökta på två olika djursjukhus och deras kliniska frågeställning är okänd. Studien gjordes genom att mäta tjockleken av hovledens ledbrosk samt bredden på ledspringan på en punkt så mitt i leden som möjligt. Även bredden på hovledens dorsala ledficka mättes. Resultaten visade ingen signifikant skillnad på den totala bredden på ledens strukturer, tjockleken på hovbenets ledbrosk eller på utrymmet för ledvätskan. På kronbenets brosk uppmättes en signifikant skillnad där det tjockare brosket kunde ses på stående häst vilket var ett oväntat resultat. Hovledens ledficka var signifikant bredare hos de stående hästarna och detta är viktigt att vara medveten om vid bedömning av bilderna. Det finns ett antal felkällor att ha i åtanke och det vore önskvärt med en större studie där kliniskt friska hästar undersöks såväl med stående som liggande MRT inom ett kort tidsintervall.