Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

As a hibernating species, the brown bear spend most of the winter months in a den as a
strategy to avoid unfavorable conditions. The denning period is a vulnerable time for bears,
making them unable to flee disturbances without losing valuable amounts of energy. Brown
bears' wariness of humans and avoidance of anthropogenic disturbance often steer denning
bears away from human infrastructure, and bears thereby avoid possible disturbance and its
associated energetic costs. This study was carried out to test the hypothesis that bears
denning closer to infrastructure select more covered den sites to compensate for the close
distance. Dens from 32 individuals were visited and analyzed in terms of sighting distance
(a measurement for den horizontal cover) and habitat ruggedness, in relation to distances to
infrastructure. This study showed that bears tended to have more concealed dens and/or
dens situated in more rugged terrain closer to roads and settlements with the highest human
activity. Expanding human infrastructure might affect bear categories differently, since
younger bears were shown to den closer to human activity areas than older bears. Close
distance to human activity might therefore alter bears’ natural behavior evolved to endure
unfavorable conditions during winter. Undeveloped forest regions are important to decrease
anthropogenic effects on bear denning behavior, and presumably also for the spatial
distribution concerning different bear categories (e.g. age classes).

Som en övervintrande art så spenderar brunbjörnar de flesta av vintermånaderna i iden som
en strategi för att undvika ogynnsamma förhållanden. Idesperioden är en känslig tid för
björnar eftersom de då inte kan undvika störningar utan att därmed förlora värdefull energi.
Brunbjörnars undvikande av mänskliga störningar driver björnar och deras idesområden
bort från mänsklig infrastruktur och på detta vis undviker björnar möjliga störningar och de
energimässiga kostnader som är förenade med dessa. Denna studie utfördes för att testa
hypotesen att björnar väljer mer dolda idesplatser i de fall de är belägna närmare mänsklig
aktivitet som en kompensation för det nära avståndet. Iden från 32 individer besöktes och
analyserades med avseende på ”sighting distance” (ett mått för den horisontella
täckhetssgraden) och graden av ojämn terräng, i relation till idenas avstånd från vägar och
bebyggelse. Studien visade att björnar har mer dolda iden, och/eller iden belägna i mer
ojämn terräng, närmare de bebyggelser och vägar med högst mänsklig aktivitet.
Expanderande infrastruktur kan eventuellt påverka olika kategorier av björnar på olika sätt,
eftersom yngre björnar i studien hade iden närmare mänsklig aktivitet i större grad än äldre
björnar. Ett nära avstånd till mänsklig aktivitet kan därför förändra björnars naturliga
beteende som selekterats för att utstå ogynnsamma förhållanden under vinterhalvåret.
Obebyggda skogsområden är viktiga för att minska antropogena effekter på björnars
beteenden när det gäller val av idesplatser och förmodligen också för den spatiella
distributionen av olika björngrupper (t.ex. ålderklasser).