Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Infektion med Salmonella hos människor har globalt sett stor betydelse. Smittvägen är fekal-oral vilket sker via kontaminerade livsmedel eller kontakt med djur eller människor. Bakterien koloniserar tunntarmen och producerar toxiner som ger diarré. Barn och individer med nedsatt immunförsvar riskerar att få en allvarligare infektion.
Om sällskapsdjur infekteras föreligger en risk för spridning till människor i hemmiljön och där vid intar katten en särställning eftersom den ofta lever i en nära relation till djurägarna. Salmonellainfekterade katter drabbas vanligtvis av gastroenterit med diarré men kan även utsöndra bakterien via avföringen utan att visa några sjukdomssymtom. Utsöndringen kan vara intermittent och i vissa fall pågå i flera veckor. Salmonella har låg förekomst hos katter. Prevalensen ligger på mellan 0,8 – 2,1 % i studier utförda på både privatägda– och hemlösa katter. I Sverige visar antalet positiva prover en tydlig uppåtgående trend under de senaste fyra åren. Troliga perorala smittvägar är om katten fångat småfåglar eller gnagare som är infekterade av bakterien eller genom utfodring med kontaminerat foder. Ovanliga smittvägar är överföring över placentan eller via luftburna partiklar.
Djurägarna riskerar att exponeras för Salmonella från infekterade katter när kattlådan rengörs. Kattens tassar kan även kontamineras av bakterien när den täcker över sin avföring och katten kan sedan sprida bakterien i hushållet. Salmonella kan även utsöndras från munhålan och när katten tvättar sig kan bakterien fastna i pälsen och utgöra en risk för överföring till ägarna när de hanterar katten.
För att förhindra smitta i hushållet är hygienisk djurhållning och handtvätt väldigt viktigt. Dessutom bör katten inte ha tillgång till utrymmen där livsmedel förvaras eller hanteras. Information till djurägaren är av största vikt, detta gäller både för de som har kliniskt sjuka katter och för de som har en tillsynes friskt katt. Veterinären har en viktig uppgift att förse djurägaren med kunskap, för att kunna påverka och förhindra smittspridning i hemmet.

Globally, infection with Salmonella in humans is of great concern. The route of transmission is fecal-oral and humans get infected by contaminated food or through contact with animals or humans. Salmonella colonizes the small intestines and produces toxins which results in diarrhea. Children and immunocompromised individuals have a greater risk of suffer from a more serious infection.
If the pet is infected, there is a risk of transmission to humans since the cat often lives in a close relationship with the owners. Cats infected with Salmonella most commonly suffer from gastroenteritis with diarrhea but can shed the bacteria in the feces without clinical signs of infection. The shedding can be intermittent and in some cases occur for several weeks. The prevalence of Salmonella in cats is low, between 0.8 – 2.1 %. This has been reported in studies conducted with cats from households, shelters and veterinary facilities. For the last four years, the number of samples tested positive for Salmonella has increased in Sweden. Probable routes of transmission are from the diet and in particular if the cat catches wild birds or rodents which may be infected with Salmonella. Other, uncommon routes of transmission are airborne fomites and transplacental transfer.
The owner may be exposed to Salmonella from infected cats when cleaning the litter box. The cat itself can be contaminated with Salmonella underneath the paws when soil is raked over the feces and the cat can then spread the bacteria in the household. The cat can also shed the bacteria from the mouth and when grooming occur Salmonella can be transmitted to the coat and be a potential hazard for humans when handling the cat.
To prevent transmission of the bacteria in the household it is very important to follow hygienic husbandry and wash hands thoroughly after cleaning the litter box or before handling food. The cat should not have access to areas where food are kept or prepared. It is important to provide the owners with information about zoonotic diseases and possible routes of transmission; this applies to owners of cats with clinical symptoms but also to owners of cats that show no clinical signs of infection. Providing owners with information is an important part of the veterinarians work to prevent transmission of disease.