Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Moose is the most important big game animal in Sweden, with a great impact on its environment, yet little is known of their movements early in life and therefore we studied a
moose population in northern Sweden – their dispersal from birth to death.

We found that mean dispersal distance was 11,5 km ± 2 km (mean distance in kilometers ± 95% C.I.) and ranged between 120 meters and 76 km. Males dispersed further than females
(p<0,0136), the mean distance for females (n=70) was 7,5 km ± 2,5 km and 14,5 ± 3,5 km for males (n=90). Moreover, dispersal significantly increased with age (p=0,0001). We also tested if sex interacted with age as an explaining variable for dispersal but no evidence was found (p=0,8637). To evaluate whether these patterns should be considered in the harvest and management of moose, we compared mean moose dispersal distance with the mean size (i.e. radius) of a VVO (hunting area). There was a clear significance that moose dispersed further than the radius of a mean-sized VVO. Our findings show that moose population in northern Sweden is highly dynamic in the sense of their spatial distribution and there’re also clear
demographical divergences in their dispersal. This is important to both moose managers, who have serious ecological factors to govern and also to moose hunters, who will not shoot their “own” moose. Both factors show the importance of managing moose at the appropriate scale.

Älg är det viktigaste jaktbara storviltet i Sverige med stor påverkan på sin omgivning. Trots
det vet man inte så mycket om deras rörelsemönster och därför har vi studerat en
älgpopulation i norra Sverige – en analys av deras spridning från födsel till död.
Vi såg att medeldistansen var 11,5 km ± 2 km (medeldistans i kilometer ± 95% K.I.) med en
spridning mellan 120 meter och 7,6 mil. Vi såg också att hanar spred sig längre än honor
(p<0,0001) där medeldistansen för honor (n=70) var 7,5 km ± 2,5 km och 14,5 ± 3,5 km för
hanar (n=90). Älgens spridning i relation till dess ålder var signifikant (p=0,0136) där
distansen ökade med ökande ålder. Vi såg ingen signifikant skillnad då vi testade om kön var
en förklarande variabel till åldersrelaterad spridning (p=0,8637). För att se om detta påverkar
jakten och skötseln av älg jämförde vi viltvårdområdenas (VVO) medelstorlek (radie) med
medeldistansen vid spridning för älg där vi såg att älg spred sig signifikant längre än medelradien av ett VVO. Våra resultat indikerar att älgstammarna i norra Sverige är mycket dynamiska med tanke på dess rumsliga fördelning där tydliga demografiska spridningsskillnader kan ses. Detta påverkar såväl älgförvaltare, med många komplexa
ekologiska faktorer att ta hänsyn till såväl som jägare, vilka förmodligen inte kommer att skjuta deras ”egna” älgar under jakten.