Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Arbetet behandlar kyrkogårdens trädkrans utifrån förvaltningars arbete och erfarenheter med att förnya den. Trädkransarna anlades på kyrkogårdar från slutet av 1800-talet och in på 1900-talets början då man tänkte sig att träd runt kyrkogården skulle hindra sjukdomar från att spridas. Samtidigt förespråkade dåtidens trädgårdsideal symmetriska trädrader med jämna avstånd mellan träden. Trädkransen återfinns både i staden och på landsbygden och ofta i anslutning till en kyrkogårdsmur. Många av dessa trädkransar saknar idag träd som utgått på grund av ålder, sjukdomar och felaktig skötsel. Detta blev bakgrunden till arbetet där kvalitativa intervjuer och observation på kyrkogårdar utgör studiens resultat.
För att i framtiden undvika de problem man idag har där träden kommer i konflikt med fasta anordningar exempelvis murar, markbeläggningar och gravanordningar, väljer man ofta en ny placering för träden när trädkransen ska förnyas. Det är viktigt med välplanerade och långsiktiga åtgärder då träden ska växa på platsen i hundratals år framöver. Skötsel och nyetablering av träd är en betydande kostnad för förvaltningarna. De befintliga trädens status samt den aktuella kyrkogårdens förutsättningar har styr vilket tillvägagångssätt förvaltningen väljer för trädförnyelse. Samtliga studerade förvaltningar valde att successivt avverka de uppvuxna träden vilket gör att kyrkogårdens lummiga karaktär bevaras under processen. Det minskar också risken för negativa konsekvenser på kyrkogårdsmuren samtidigt som viktiga naturvärden inte går förlorade.
Kyrkogårdens historia och kraven på att bevara en kulturmiljö gör att återplantering av träd på kyrkogården är viktig. Samtidigt innebär länsstyrelsens krav på att bevara det kulturhistoriska värdet svårigheter för förvaltningarna vid återplantering av träd. Anledningen är att länsstyrelsen ofta förespråkar en enhetlig återplantering, med samma placering som den gamla och att samma art används. Ämnet har öppnat upp för nya frågeställningar som hur förvaltningarna och länsstyrelsen kan samverka, samt i vilken utsträckning vi verkligen ska bevara trädanläggningar och parkideal som inte är förenligt med dagens krav och kunskaper. Trädkransarna är sårbara på grund av svårigheten ersätta enstaka träd som dör ut. Bristen på variation i ålder och artrikedom hos trädbeståndet gör trädkransen särskilt utsatt för trädsjukdomar och förändringar i omgivningen till exempel klimatförändringar.