Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Landlocked Tajikistan is situated in Central Asia and is not only the smallest republic of Central Asia, but it is also one of the most mountainous with some of Central Asia’s highest peaks. Tajikistan is currently and historically the most financially disadvantaged country within Soviet Union/Russian territories.

Agriculture is the main occupation for more than half of the country’s population. Unfortunately, however, only 7% of Tajikistan is arable land and the agriculture productivity is low. Approximately 80% of the households in Tajikistan own livestock, most commonly sheep or goats and smaller numbers of cattle. Hence, livestock is an integral component of Tajik agriculture and a vital part of the livelihood of the people. Concurrent with the country’s independence from the Soviet Union, there was a serious degeneration in disease control programs and the productivity of livestock in Tajikistan remains low due to poor reproduction rates and uncontrolled breeding, poor utilization of grazing land and high mortalities in livestock owing to diseases.

Brucellosis is a zoonosis, and is therefore naturally transmitted between humans and other vertebrates. With the continuous and inevitable interaction of mankind and animals, the existence of brucellosis – that is endemic in Tajikistan – provides a genuine hazard to both human and livestock health; this is seen mainly in urban and peri-urban areas where humans and animals live closer together.

The main reservoirs for human cases of brucellosis are small ruminants, and because of the absence of a pragmatic method to protect humans from such infected animals, the goal must therefore be to control the disease in the small ruminant population.

The aims of current study were to investigate the knowledge, attitude and practices regarding brucellosis among smallholders and to identify possible risk factors. When interpreting the results, it is clear that there is a widespread lack of adequate knowledge among the participating smallholders, followed by the attitude and practices acted upon this fallible awareness. A better education of farmers is needed so they can protect themselves from the exposure as well as reduce the risk of facilitating the transmission and spread of brucellosis.

Det kustlösa och bergiga - en del av Centralasiens högsta bergstoppar återfinns här -Tadzjikistan är ett av de minsta länderna i Centralasien. Av länderna i forna Sovjet är Tadzjikistan, både idag och historiskt sett, det finansiellt svagaste landet.

Mer än häften av landets invånare arbetar med jordbruk. Dock är endast 7% av Tadzjikistans yta jordbruksbar mark och produktiviteten inom lantbruket är låg. Cirka 80% av hushållen äger boskap, framförallt getter och får samt ett mindre antal nötkreatur. Djurhållning är ett integrerat element i det dagliga livet och utgör en väsentlig del i människors dagliga levebröd. Samtidigt som landet blev självständigt från Sovjet försämrades kontrollprogram för sjukdomar kraftigt och avkastningen från boskap i Tadzjikistan är än idag låg på grund av låga reproduktionstal i kombination med okontrollerad uppfödning, bristfälligt brukande av betesmark och hög mortalitet hos boskapen på grund av sjukdomar.
Brucellos är en zoonos och kan därför smitta naturligt mellan djur och människor. Då det förekommer en fortlöpande och oundviklig interaktion mellan dessa två grupper utgör brucellos – som är endemisk i Tadzjikistan – en beaktansvärd fara för både människor och djur; särskilt i urbana och peri-urbana områden där djur och människor lever tätare inpå varandra.

Den främsta reservoaren för humana fall av brucellos är små idisslare och då det saknas en fungerande, pragmatisk metod för att skydda människor från dylika smittförande djur måste det primära målet istället vara att kontrollera – och minimera – sjukdomen i får- och getpopulationerna.
Studiens syfte var att undersöka kunskapen, inställningarna och vanorna avseende brucellos hos småbrukare och därefter identifiera möjliga riskfaktorer. Resultaten visar att det förekommer stora kunskapsluckor hos de deltagande tadzjikerna, därtill beklagansvärda inställningar och vanor på grund av denna fallerande kunskap. Det krävs därför bättre utbildning av dessa människor för att på så sätt ge dem verktyg för att kunna skydda sig själva från exponering av smitta, likväl för att minska risken att brucellos sprids mellan djuren.