Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det finns en utbredd rädsla för skott och andra höga ljud, däribland fyrverkerier, hos våra hundar och många behandlar sina djur med receptbelagda läkemedel för att underlätta den stressfyllda situationen. Vid sidan av dessa läkemedel, med kända biverkningar, finns preparat som säljs receptfritt i handeln. Zylkene® är en produkt som utvecklats av företaget MSD Animal Health och innehåller trypsinhydrolyserat bovint αs1-kasein. Utvecklaren rekommenderar användning av Zylkene® vid situationer som upplevs som stress- och ångestfyllda för hundar och katter, däribland fyrverkerier. Tidigare forskning har visat på goda stresshämmande effekter av preparatet hos såväl människor, råttor, katter och i en beteendestudie på hundar. Forskningen på Zylkenes® effekt på hundar är knapphändig och ingen fysiologisk studie har ännu gjorts. Målet med denna pilotstudie är att undersöka om behandling med Zylkene® ger effekter på beteende och fysiologi, som kan sättas i relation till en lägre stressnivå, hos skotträdda hundar som utsatts för skott. Kan en sådan effekt påvisas så kan Zylkene® i högre grad rekommenderas till djurägare, som alternativ till receptbelagda läkemedel.

Vår studie innefattade 2 intakta hanhundar av rasen Collie. Hundarna var 4,5-6 år, vägde 27,5-28,0 kg och bedömdes vara skotträdda av sina ägare. Varje hund genomgick två försök, ett med Zylkene® och ett med Placebo (Maltodextrin). Studien var trippelblindad och randomiserad avseende vilken hund som började med vilken behandling. Hundarna intog 450 mg Zylkene® eller placebo kvällen innan försöksdagen, och ytterligare 450 mg Zylkene® eller placebo på morgonen på försöksdagen. Efter veterinärundersökning applicerades en permanentkanyl i frambenet och blodprov togs 30 min och 15 min innan skott. Ett skott avfyrades med signalpistol, 50 m från och utom synhåll från hunden. Nya blodprover togs 5, 15, 30, 45, 60, 90 och 120 min efter skott. Blodproverna analyserades avseende hematokrit och kortisol. Urinkortisol/kreatininkvot mättes från urinprov taget kvällen innan försök, morgonen på försöksdagen, innan skott och efter försökets avslut (ca 120 min efter skott). Momentan- och frekvensregistrering avseende ett flertal fördefinierade beteenden gjordes per minut, från 10 min innan skott och upp till 120 min efter skott.

Båda hundarna visade tydliga stressreaktioner efter att skott avfyrats i respektive försök. Hos Hund A registrerades något högre hematokrit, men en lägre kortisolhalt i plasma och lägre kortisol/kreatininkvot i urin, under försöket med Zylkene®, jämfört med Placebo. Hund A visade en högre andel stående efter skott, under behandling med Zylkene®, och en högre andel liggande under behandling med Placebo. Kontaktsökande hos ägarna och oralt beteende i form av slickning var högre hos Hund A under behandling med Zylkene®, jämfört med Placebo. Hos Hund B registrerades högre hematokrit, kortisolhalt i plasma och kortisol/kreatininkvot i urin, under försök med Zylkene®, jämfört med Placebo. Medan hematokriten, efter den initiala höjningen, sedan sakta sjönk, så fortsatte kortisolhalten i plasma vara kraftigt förhöjd under hela försöksperioden efter skott. Hund B visade en hög andel hässjning, och skakade i 100 % av registreringarna efter skott, under behandling med Zylkene®. Vidare sökte Hund B mer kontakt hos ägaren under behandling med Placebo, medan frekvensen orala beteenden i form av slickning var högre under behandling med Zylkene®. Sammanvägs fysiologi och beteende blir slutsatsen att Hund A tenderade ha en högre stressnivå under behandling med Placebo, jämfört med Zylkene®, och Hund B tenderade ha en högre stressnivå under behandling med Zylkene®, jämfört med Placebo.

Den här studien visar ett resultat som stöder, och ett resultat som inte stöder den stresshämmande effekten av Zylkene® hos hund. På grund av det låga antalet deltagande hundar är det dock inte möjligt att dra generella slutsatser om effekten av Zylkene®. Hundarna som ingick i studien bedömdes båda vara mest stressade i det andra försöket de genomgick. Frågan är därför om försöksordningen hade större betydelse för resultaten än vilken behandling som hundarna tillskrevs. Den vetenskapliga litteraturen om Zylkenes® påverkan på hundar är dock inte tillräcklig för att veterinärer evidensbaserat ska kunna rekommendera dess användning till djurägare. Det krävs därför ytterligare studier på ett större antal hundar av fler raser för att klargöra huruvida Zylkene® besitter en faktisk stresshämmande effekt hos ljudrädda hundar eller ej.

Fearfulness of gun shots and loud noises, including fireworks, in dogs is widely spread and a lot of owners treat their dogs with prescription drugs to ease the stressful situation. Alongside these drugs, with known side effects, are preparations that are sold without a prescription. Zylkene® is a product developed by the company MSD Animal Health and contains a tryptic hydrolysate from bovine αs1-casein. The developer recommends using Zylkene® in situations that are perceived as stressful and cause anxiety for dogs and cats, including fireworks. Previous research has shown good stress reducing effects in humans, rats, cats and in one behavioural study in dogs. Research on the effect of Zylkene® on dogs is scant and no physiological study has yet been made. The goal with this pilot study is to investigate whether treatment with Zylkene® produces effects on behaviour and physiology, which may be related to a lower stress level, in dogs fearful of gunshots when they are exposed to gunshots. If such an effect can be demonstrated, then Zylkene® can be recommended to owners, to a higher degree, as an alternative to prescription drugs.

Our study included two intact male dogs of the breed Collie. The dogs were 4.5-6 years, weighing 27.5-28.0 kilograms and were by their owners considered to be fearful of gunshots. Each dog underwent two trials, one with Zylkene® and one with Placebo (Maltodextrin). The study was triple blinded and randomized on which dog started with which treatment. The dogs were given 450 mg Zylkene® or Placebo the evening before the test day, and an additional 450 mg Zylkene® or Placebo in the morning on the day of the experiment. After a veterinary examination a permanent cannula was applied in the front leg of the dog, and blood samples were collected 30 minutes and 15 minutes before the shot was fired. A shot was fired with a signal pistol, 50 meters from, and out of sight of, the dog. New blood samples were taken 5, 15, 30, 45, 60, 90 and 120 minutes after the shot. The blood samples were analyzed for hematocrit and cortisol. Urinary cortisol/creatinine ratios were measured from urine samples collected the night before the trial, the morning of the test day, before the shot and after the experiment finished (about 120 minutes after the shot). Instantaneous and frequency recording of a number of predefined behaviours were made per minute, 10 minutes before the shot and up to 120 minutes after the shot.

Both dogs showed clear stress reactions after the shot in each trial. For Dog A we recorded slightly higher hematocrit, but a lower cortisol level in plasma and a lower cortisol/creatinine ratio in urine, during treatment with Zylkene®, compared with treatment with Placebo. Dog A showed a higher proportion of standing after the shot, while taking Zylkene®, and a higher proportion of lying down during treatment with Placebo. Contact behaviour with the owner, and oral behaviour in the form of lip licking, was higher in Dog A during treatment with Zylkene®, compared with treatment with Placebo. In Dog B we recorded a higher hematocrit, cortisol level in plasma and cortisol/creatinine ratio in urine, during treatment with Zylkene®, compared to treatment with Placebo. While the hematocrit, after the initial rise, then slowly declined, the cortisol level in plasma continued to be elevated throughout the whole experimental period after the shot. Dog B showed a high percentage panting and shivered in 100 % of the recording after the shot, when taking Zylkene®. Furthermore Dog B searched more contact with his owner during treatment with Placebo, while the frequency of oral behaviours in the form of lip licking was higher during treatment with Zylkene®. If we combine physiology and behaviour, we reach the conclusion that Dog A tended to have a higher stress level during treatment with Placebo, compared to treatment with Zylkene®, and Dog B tended to have a higher stress lever during treatment with Zylkene®, compared to treatment with Placebo.

This study shows one result that support, and one result that does not support, the stress inhibitory effect of Zylkene® on dogs. Because of the low number of participating dogs, it is not possible to draw general conclusions about the effect of Zylkene®. The dogs in the study were both assessed to be most stressed in the second experiment they underwent. It could therefore be argued that the trial schedule had a greater impact on the results than the treatment that the dogs were given. The scientific literature on the effects of Zylkenes® on dogs is not sufficient for veterinarians to give owners an evidence-based recommendation whether they should use Zylkene® or not. It requires further studies on a larger number of dogs of several breeds to clarify whether Zylkene® possesses an actual stress inhibitory effect on dogs fearful of gunshots, or not.