Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Powdery mildew is a serious problem in both field and greenhouse cucumber production and
can cause serious infection and radically reduced yields. Today, powdery mildew is the main
disease in greenhouse produced cucumber.
Disease control should preferably be both efficient and environmentally friendly, which is not
easy to achieve at all times. Alternatives to chemical control of powdery mildews are biological
control, physical control, non-fungicide control and cultivation of resistant or tolerant varieties.
Biological control can be described as the suppression of damaging activities inflicted
of a harmful organism by one or more other organisms, which are called antagonists or natural
enemies. In Sweden, there are currently no registered biological control products available
to control cucumber powdery mildew.
The aim of this study was to investigate the effect of two biological control products in order
to evaluate their ability to prevent or reduce powdery mildew infection to an acceptable level
in greenhouse produced cucumber. In the experiments, different application regimes were also
studied. The active organisms in both tested products are fungi. In one of the products the
active organism was Ampelomyces quisqualis and in the other Pythium oligandrum. The fungal
species causing the powdery mildew in the experiments was characterized.
The present report consists of a literature study, an experimental part and a microscope study.
Trials were performed in a greenhouse at a conventional cucumber grower’s site at
Sånnagården, Kvidinge, and in a chamber in one of the greenhouses at the Swedish University
of Agricultural Sciences, Alnarp.
In this study, some of the biocontrol treatments could prevent and reduce powdery mildew
attacks to an acceptable level in greenhouse produced cucumber. The effect of using the
biocontrol agents prophylactically was significantly better with P. oligandrum compared to
the untreated control but not with A. quisqualis. The effect of using A. quisqualis with an application
interval of fourteen days was significantly better compared to a seven days application
interval. For P. oligandrum, there was no difference between the two application intervals.
The fungus causing the powdery mildew symptoms in this experimental study was most
probably Golovinomyces cichoracearum.

Både på friland och i växthus är mjöldagg ett stort problem i gurkodling. Mjöldagg kan skapa
allvarliga sjukdomsangrepp och kraftigt reducera skörden. Idag är mjöldagg det huvudsakliga
växtskyddsproblemet i växthusodlad gurka.
Det är viktigt att sjukdomsbekämpningen både är effektiv och miljövänlig även om de inte
alltid går att kombinera. I gurkodling finns det flera alternativ till kemisk bekämpning för att
bekämpa mjöldagg. Exempel på dessa är biologisk bekämpning, fysikalisk bekämpning, fungicid-
fri bekämpning samt att odla resistenta eller toleranta sorter. Biologisk bekämpning kan
beskrivas som den begränsning av en skadlig organisms aktivitet som orsakas av en eller flera
andra organismer, där de senare benämns antagonister eller naturliga fiender. I Sverige finns
det i dagsläget inga tillåtna biologiska bekämpningsmedel för att bekämpa mjöldagg i gurka.
Syftet med denna studie var att undersöka effekten av två biologiska preparat för att se om de
kan förhindra eller motverka mjöldaggsangrepp och hålla angreppet på en acceptabel nivå i
växthusodlad gurka. I försöken utvärderades även applicering av preparaten i olika intensiteter
samt olika appliceringsmetoder. Syftet var också att identifiera mjöldaggssvamparna i de
aktuella experimenten. De aktuella preparaten innehöll antingen svampen Ampelomyces quisqualis
eller svampen Pythium oligandrum, vilka är godkända i andra delar av världen.
Rapporten består av en litteraturstudie, en experimentell del som utfördes i växthus och en
mikroskopistudie. Försöken genomfördes i en konventionell gurkodling (Sånnagården, Kvidinge)
och i en odlingskammare i växthusen vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp.
Resultatet av försöken visade att vissa av behandlingarna med de studerade biologiska preparaten
kunde förhindra och motverka mjöldaggsangrepp och hålla dem på en acceptabel nivå i
växthusodlad gurka. Effekten av att använda de biologiska preparaten förebyggande jämfört
med kurativt utvärderades. Förebyggande behandling med P. oligandrum gav en statistiskt
signifikant förbättrad sjukdomshämmande effekt jämfört med obehandlad kontroll, men inte
med A. quisqualis. Effekten av att applicera i olika appliceringsintervall med sju respektive
fjorton dagar utvärderades. Fjorton dagars appliceringsintervall gav för A. quisqualis en signifikant
bättre sjukdomsbekämpning jämfört med sju dagars intervall. Ingen signifikant skillnad
vad gäller appliceringsintervall påvisades för P. oligandrum. Studien visade också att mjöldaggssvampen
i växthusförsöken med största sannolikhet var Golovinomyces cichoracearum.