Home About Browse Search
Svenska


Eriksson, Emma, 2012. Tillväxthormon hos friska katter. First cycle, G2E. Uppsala: SLU, Dept. of Clinical Sciences

[img]
Preview
PDF
272kB

Abstract

Akromegali är en ovanlig sjukdom som innebär en överproduktion av tillväxthormon (GH). Hos katter orsakas den oftast av en hypofystumör. På katt har man oftast diagnostiserat sjukdomen genom att påvisa höga nivåer av GH och/eller Insulin Like Growth Factor-I (IGF-I) i blodet. IGF-I är ett indirekt mått på GH då GH stimulerar produktionen av IGF-I. Inom humanmedicinen är den klassiska metoden att diagnostisera akromegali oralt glukostoleranstest (OGTT). Denna metod bygger på att glukos hämmar produktionen av GH hos friska människor, men inte hos personer med akromegali. Syftet med detta försök var att undersöka om produktionen av GH sjunker efter oral glukosgiva hos friska katter med målsättningen att förbättra diagnostik och behandling av diabetessjuka katter med insulinresistens. Katterna drabbas av insulinresistent diabetes eftersom GH verkar som en insulinantagonist. Andra typiska symptom är ökad storlek på tassarna, bredare ansiktskonturer, förstorat huvud och ökat avstånd mellan övre och nedre hörntänderna. Även respiratoriska och neurologiska symptom förekommer. Akromegali ska misstänkas på en diabetessjuk katt som kräver en allt högre insulindos eller som ökar i vikt. Med hjälp av MR- och DT-undersökningar kan man se tumören i hypofysen. Mätningar av IGF-I i blodprov används ofta, men kan ge både falskt positiva och falskt negativa resultat. En förhöjd GH-koncentration i blodet ger en definitiv diagnos, men ger ett osäkert resultat på grund av att GH har en kort halveringstid i plasma och ett pulsatoriskt sekretionsmönster. Den vanligaste behandlingsformen är strålningsterapi. Det har gett goda behandlingsresultat, men även många bieffekter. Kirurgi har utförts i några studier och utgången har varit lyckad. Medicinsk behandling i form av somatostatinanaloger har använts experimentellt på katt med varierande behandlingsresultat. I den här studien användes 7 katter som var 1-7 år gamla, av båda könen och kliniskt friska. OGTT genomfördes på alla katter vid samma tillfälle. Ett första blodprov (0-prov) togs ut innan glukoslösning gavs i munnen med hjälp av en spruta. Det andra blodprovet togs 60 minuter. Medelvärdet av GH-nivåerna var lägre efter glukosgivan, men skillnaden var inte signifikant. Tre av katterna hade en högre GH-koncentration före än efter glukosgivan och de övriga fyra katterna hade en lägre GH-koncentration före än efter glukosgivan. En bieffekt i form av kräkningar hos tre av katterna noterades.

I den här studien verkar inte glukos ha haft någon effekt på produktionen av GH utan variationen i GH-nivåerna beror troligen på den pulsartade utsöndringen. Vi antog att GH-koncentrationen skulle vara som lägst när glukos- och insulinnivåerna var som högst, men eftersom vi bara gjorde en mätning av glukos och GH vid 60 minuter kan vi inte vara säkra på att peaken av insulin och glukos inföll sig då. Katterna kräktes cirka fem minuter efter glukosgivan och det är därför sannolikt att upptaget av glukoslösning hos dessa katter var minskat jämfört med de katter som inte kräktes. För att få en mer korrekt dosering av glukoslösningen kan det vara lämpligt att ge lösningen i sond istället för spruta.

,

SUMMARY
Acromegaly is an unusual disease which means that there is an overproduction of growth hormone (GH). In cats it is most often caused by a pituitary tumour. In cats the disease has most often been diagnosed by demonstrating of high levels of GH and/or IGF-I (Insulin Like Growth Factor-1) in serum. IGF-I is an indirect measure of GH because GH stimulates the production of IGF-I. In human medicine the oral glucose tolerance test (OGTT) is the classic method to diagnose acromegaly. This method is based on the fact that glucose inhibits the production of GH in healthy people while in patients with acromegaly there is no inhibition. The purpose of this trial was to investigate if the production of GH falls after glucose solution has been given orally to healthy cats with the goal to improve the diagnostics and the treatment of cats who suffer from diabetes with insulin resistance. The cats suffer from insulin-resistant diabetes though GH acts as an antagonist to insulin. Other typical syndromes are increased paw size, broader facial features, increased head size and interdental sapace. Also respiratory and neurologic symptoms occurs. Acromegaly should be suspected in a cat who suffers from diabetes and needs an increasingly higher insulin dose or who gain weight. With the help of MR- and CT-examinations you can see the tumour in the pituitary. Measures of IGF-I in blood samples are often used, but can result in both false positive and false negative results. An elevated GH level in the blood provides a definitive diagnosis, but the result is uncertain because GH has a short half time in plasma and a pulsatile secretory pattern. The most common choice of treatment is radiation therapy. The treatment has been successful, but has also shown many side effects. Surgery has been performed in some studies and the outcome has been successful. Medical treatment in the form of somatostatin analogues have been used experimentally on cats with variable treatment results. In this trial we used 7 cats, 1-7 years of age, of both genders and who were clinically healthy. The OGTT were performed in all cats at the same time. The first blood sample (0-sample) was taken before the glucose solution was given orally with the help of a syringe. The second blood sample was taken after 60 minutes. The average value of the GH levels was lower post glucose, but the difference was not statistically significant. Three of the cats had a higher GH level pre glucose than post glucose and the other four cats had a lower GH level pre glucose than post glucose. A side effect in the form of vomiting was noted in three of the cats.
In this trial the glucose did not seem to have any effect on the production of GH. The variation in the GH levels probably depends on the pulsatile secretion. We assumed that the GH levels would be at the lowest level when the glucose- and insulin concentrations peaked,
but because we only did one measure of glucose and GH at 60 minutes we cannot be certain that the glucose and insulin peak occurred than. The cats vomited about five minutes after the glucose had been given and because of that it is likely that the uptake of glucose in these cats were reduced compared to the cats who did not vomit. To get a more correct dosage of glucose it would be appropriate to give the solution in a sonde rather than in a syringe.

Main title:Tillväxthormon hos friska katter
Authors:Eriksson, Emma
Supervisor:Jones, Bernt
Examiner:Emanuelson, Ulf
Series:Examensarbete / Sveriges lantbruksuniversitet, Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, Veterinärprogrammet
Volume/Sequential designation:2012:41
Year of Publication:2012
Level and depth descriptor:First cycle, G2E
Student's programme affiliation:3050A Veterinary Medicine Programme (admitted before July 1, 2007) 330 HEC
Department:(VH) > Dept. of Clinical Sciences
Keywords:Diabetes, Katt, Tillväxthormon, oralt glukostoleranstest
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-1872
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-1872
Subjects:Animal physiology - Growth and development
Animal diseases
Language:Swedish
Deposited On:23 Nov 2012 15:07
Metadata Last Modified:23 Nov 2012 15:07

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits