Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Idag finns det 5200 mjölkföretag i Sverige varav 69 procent tillämpar ett uppbundet system. Regeringen föreslår att Jordbruksverket bestämmer ett slutdatum för mjölkproduktion i uppbundet system. Målet är att förbättra djurvälfärden för nötkreatur. För den enskilde lantbrukaren innebär ett förbud mot uppbundet system ett vägval mellan att avveckla eller investera i mjölkproduktionen. Vid ett stoppdatum för uppbundet system kan det uppstå kapitalförluster för de mjölkproducenter som tvingas avveckla i form av en minskad arbets- och kapitalinkomst. Kapitalförlusternas storlek påverkas av när ett förbud träder i kraft och kan variera geografiskt i landet. Syftet med denna studie är att undersöka hur stora kapitalförlusterna kan förväntas bli hos mjölkproducenter med uppbundet system vid en avveckling. En intressant fråga är hur stora skillnaderna blir i kapitalförlust beroende på om mjölkproduktionen sker i slättbygd eller skogsbygd. Genom att ställa kapitalförlustens storlek för den enskilde lantbrukaren i proportion till den egna arbetsinsatsen ges ytterligare en dimension till problematiken. Det empiriska materialet visar att kapitalförlusterna är högre i skogsbygd än i slättbygd. För den enskilde mjölkproducenten är kapitalförlusten stor. Ett förbud mot uppbundet system ger en årlig kapitalförlust på mellan 0,3 och 0,6 kr per kilo mjölk beroende på när ett förbud träder i kraft. Kapitalförlusten blir 56 procent högre om ett förbud inträder om fem år jämfört med om tio år. Om hänsyn tas till den arbetsinsats som ett uppbundet system kräver är kapitalförlusten försumbar och i slättbygd finns även en vinst av att avveckla mjölkproduktionen, givet att alternativ sysselsättningsmöjligheter föreligger. Många mjölkproducenter med uppbundet system är över 55 år och för dessa kan det finnas svårigheter att finna en alternativ sysselsättning vid avveckling av mjölkproduktion. Om det inte finns någon alternativ sysselsättning för mjölkproducenterna föreligger ingen samhällsekonomisk vinst förutom värdet av förbättrad djurvälfärd.

There are 5200 dairy producers in Sweden. Almost 69 percent of the producers use a stanchion barn for the dairy cows. The Swedish government proposes to prohibit dairy production in stanchion barns in order to improve the animal welfare. Legislation against a stanchion barn will force the dairy producer to a choice between invest or liquidate the production. The producers that are forced to liquidate their dairy production will lose in net income. The magnitude of the capital losses will vary depending on when the legislation comes into force and where the production is geographically located. The aim of this study is to investigate the magnitude of the annualized capital losses that arise when the dairy producers are forced to liquidate their production. An interesting point of view is to consider the differences in capital losses depending on if the production is located in a more fertile plain, or in less fertile woodland. By examining the capital loss for the individual farmer in relation to his or her own labor input provides another dimension to the problem. The empirical study reveals that the losses are higher in the less fertile area compared to the plain site. For the individual milk producer, the loss is substantial. A ban against stanchion barns yields an annual of loss between 0.3 and 0.6 SEK per kilo milk, depending on when the ban comes into force. The loss is 56 percent higher if a ban occurs within five years compared to if the legislation is enacted in ten years. When taking into account the workload that a stanchion barn requires the loss is negligible and there is a benefit of liquidate the production on the plain. Many dairy farmers with stanchion barns are over 55 years old and for these farmers there may be difficulties in finding alternative employment in the local area. If there is no alternative employment for the farmer there are no proceeds to the community development.