Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I norra delen av Sverige levde allmogen på jakt, fiske, boskapsskötsel och byteshandel innan
storskiftet på 1800-talet. I Älvdalen levde man på detta sätt fram till ungefär 1870-talet.
Åkerjorden var en bristvara och man vistades på fäbodar under sommarhalvåret, där kreaturen
gick fritt och betade. Mjölkprodukterna togs tillvara genom tillverkning av ost, mese och smör
på plats. För att få gott bete till djuren brände man eller taxade träden (dödade dem genom
ringbarkning). Löv, vitlav och savbark samlades in till vinterfoder. Männen gjorde järn av
myrmalm och laggkärl av torrfuror. Det användes för eget bruk, men det mesta såldes eller
användes som bytesvaror på marknader i Norge och Sverige. Jakt och fiske var basnäringar.

Studien som omfattar detta arbete baseras på Olle Veirulfs karta över Älvdalens
kronopark n:r 1 – "Utvisande av allmogens utnyttjande av området före storskiftet 1870-
1887", samt Generalstabskartan 102 - Älvdalen, över samma område. Studien omfattar
en översiktlig analys av Älvdalens kronopark (ca 91 000 ha), samt en mer detaljerad
studie av ett mindre område vid Gryvelån (ca 5100 ha). De specifika frågeställningar
som ska besvaras är följande: Vilka former av agrart utnyttjande fanns på Älvdalens
kronopark före det moderna skogsbruket och hur påverkade det skogen? Finns det fler
kulturlämningar i anslutning till myrar än i skogen? Finns det fler kulturlämningar i
äldre skog än i yngre? Är det möjligt att förhindra skador på kulturhistoriska miljöer
med hjälp av digital kulturhistorisk information?
Enligt Veirulfs karta fanns 238 lämningar dokumenterade på kronoparken. Nästan all mark
utnyttjades för bete till kreaturen. Endast 10 % undantogs bete. 76 % av lämningarna
utgjordes av sovholar, blästor, kölbodar, gränsrösen och fiskelägen. I Gryvelåområdet har
man utnyttjat markerna till slåtter och bete för kreaturen. Tolv blästor vittnar om
myrjärnsframställning rester efter fördämningar visar att man dämde upp myrarna för att göda
dem med översilning och få rikligare gräsväxt. Namnen på platserna ger oss en bild av olika
företeelser. Vissa aktiviteter utfördes med säkerhet i mycket större omfattning än vad
resultatet visar. Insamlingen av vinterfodret vitlav, renlav, löv och bark lämnade inte
varaktiga spår efter sig, men förekom i stor omfattning varje sommar.

Spåren efter dessa människors nyttjande av markerna före det moderna skogsbrukets
införande finns fortfarande kvar i skogarna i varierande grad. Resultatet av studien visade att
man kan förvänta sig att hitta lämningar överallt, men de flesta lämningarna (68 %) låg i den
produktiva skogsmarken. 32 % av lämningarna låg vid myrar och starrslogar. Det fanns
marginellt fler kulturlämningar i skog från 1-50 år än i skog över 100 år. På kronoparken
fanns 532 km stigar och vägar och längs dessa bläckades träd för utmärkning av färdriktning
eller för att skicka hälsningar till efterkommande vandrare. Årligen orsakar skogsbruket
skador på forn- och kulturlämningar främst i och med markberedningen. Ett sätt att bevara
lämningarna är att använda GIS. Genom att scanna och koordinatsätta gamla kartor blir de
värdefull information för dem som arbetar i skogen. För att bevara och förbättra skyddet av
forn- och kulturlämningarna behövs det förutom tekniska lösningar som till exempel GIS, ett
ökat samarbete mellan skogsbruket, skogsvårdsstyrelser, riksantikvarieämbetet, länsmuséer
och hembygdsgårdar. Endast 5 % av arealen i Dalarnas län är inventerad på forn- och
kulturlämningar. Detta arbete kan användas som ett färdigt underlag för återinventeringar på
Älvdalens kronopark.

In the northern part of Sweden, previous to the Great Distribution in the 19 century, the
peasant population lived on hunting, fishing, cattle and bartering. In Älvdalen, this way of life
was practiced until the 1870’s. Farming soil was scarce and the population migrated to forest
farms during the summer months, where the animals grazed freely in the surrounding forest.
The trees were burned or girdled (killed by peeling the bark), and leaves, peat moss and inner
bark were gathered for winter fodder. The men manufactured iron from the iron ore bogs and
barrels, partly for private use, but mostly for retail or bartering at market places in Norway
and Sweden. Hunting and fishing were the main sources of livelihood.

This study is based on Olle Veirulf’s map number 1 of the Älvdalen State Forest: “Peasant
use of the area previous to the Great Distribution 1870 – 1877”, as well as Survey Map 102 of
Älvdalen. The study also makes a general analysis of the Älvdalen State Forest
(approximately 12,450 acres). The specific questions dealt with are: What forms of
agriculture occurred in the Älvdalen State Forest previous to modern forestry and how did
that affect the forest? Is there a greater number of cultural traces adjacent to bogs than in the
forest? Are there more cultural traces in older forests than in younger ones? Is it possible to
prevent damaging culturally historic sites with the help of digital information?

According to Veirulf’s map, there were 238 documented historical sites in the Älvdalen State
Forest. 90% of the land was used for grazing. 76% of the cultural traces consisted of resting
places, ovens, forest sheds, boundary markers and fishing camps. In the Gryvelå area, the land
was used for haymaking and grazing. Signs of damming on the bogs show that attempts were
made to improve growth. The geographical names give us a picture of different events.
Certain activities were most certainly practiced to a much greater extent than the results of
this study show. The gathering of winter fodder; peat moss, reindeer moss and bark did not
leave permanent marks but the practice was widely spread in the area.

Traces of past human land use previous to modern forestry can still be found. The results of
this study show that cultural traces can be found anywhere in the forest, but 68% of them are
located in the productive forest. 32% of the traces were located near bogs and sedge fields.
There were somewhat more traces in the forests that are one to fifty years old than in forests
over one hundred years old. 532 paths and roads were found in the State Forest and along
these, trees were blazed to mark direction or to leave greetings to fellow wanderers. Every
year, the forestry industry damages ancient cultural traces in the forest, mostly by
scarification. One way to preserve the cultural signs is to use GIS. By scanning and
coordinating old maps, they will provide useful information to those who work in the forest.
To preserve and improve protection of ancient cultural traces, technical solutions are needed,
such as GIS, but also increased co-operation between the forestry industry, the County
Council, national archives, county museums and old homestead museums. Inventory of
ancient and cultural traces has been taken on only 50% of Dalarna County. This study can be
used for taking inventory once again in the Älvdalen State Forest.